”Ani sokoma angata Aerport”. Med några enkla fraser har jag hälsat vår chaufför Kone god morgon och bett honom köra oss till flygplatsen. Att kunna franska i Mali hade varit en stor fördel för oss men vi som saknar kunskapen fick lära oss Bambara, officiella språket i Mali i stället. Folket vi träffat i Mali är fantastiskt vänliga och bjuder på sig själva. Inga sura miner då jag försöker få fram det jag försöker säga. De många möten jag upplevt har resulterat i en viss känsla för folket och miljonstaden Bamako. Min bild av Mali i dag är mycket olik den bild jag hade för några månader sedan. Den nya känslan i kombination med ett väl utfört arbete så har flygvapnets tre veckor i Mali varit fantastiska, nödvändiga, jobbiga, intressanta och lärorika. Förbandet har levererat precis det som efterfrågats och det känns som om vi lämnat efter oss en positiv bild av svenska officerare.
Flygplanen landar
F7 Transport- och specialflygenheten (TSFE) har under knappt tre veckor genomfört ett av kanske många transportuppdrag i Mali. Verksamheten har syftat till att flytta materiel och utrustning från Bamako (Huvudstaden) till Tombouctou så att den svenska styrkan Mali 00 kan påbörja och slutföra byggandet av den Svenska campen som kommer bli Försvarsmaktens basering i Mali för lång tid framöver.
Huvuddelen av styrkan FOL MALI (Forward Operating Location) har bestått av personal från 71. Transportflygdivisionen vilka har flugit två Tp84 (C-130 Hercules) under drygt två veckor. En mindre markstyrka (inkl TSFE stab) på fem personer har sett till att ledning, logistiken och servicen på marken har fungerat bra. För markpersonalen har det inneburit mycket slit i hög värme och med mestadels användande av kroppsspråk. Största delen av arbetet har bedrivits under Afrikas heta sol, kontorsutrymmen, toalett eller skugga har inte varit prioriterade eller ens möjliga. Samverkan med FN (MINUSMA), flygplatsen och portugisiska flygvapnet är något som hanterats medan flygplanen varit i luften.
Keyloader
Besättningarna har tillsammans med flygterminalplutonen från Försvarsmakten slitit med att få lasten in och ut ur flygplanen. En Tp84 är ett fantastiskt transportflygplan men det är inte särskilt effektivt utan en effektiv stödorganisation. Det behövs kompetent personal i och utanför flygplanet. Det krävs också rätt utrustning och rätt utbildning (key-/cargoloader, teleskoplastare, paletter, gaffeltruck etc.). Att skada ett flygplan får stora konsekvenser både för flygbesättningen och markpersonalen. Några mister sin skjuts tillbaka och några får ingen utrustning.
Fullt i lastutrymmet
Under mina år som divisionschef så är det för mig första gången som vår Tp84 fått jobba optimalt. Vårt svenska, taktiska transportflyg har fått genomföra verksamheten precis på det sätt taktiskt transportflyg är lämpat/skapat för och det med bästa möjliga support. Detta gör att personalen är motiverade och jobbar hårt med ett tydligt fokus -flytta ett berg av last (hundratals ton) från en stor, säker flygplats till ett taktiskt flygfält. På varje ände har svensk trupp skött av- och pålastning. Tp84 har flugit 1-2 timmar för att leverera last till militär personal i fält. Varje last har innehållit vital utrustning och materiel för att markförbanden skall kunna lösa uppgiften på plats – tak över huvudet, mat, vatten och skydd. Mot slutet har det levererats duschmöjligheter, elverk och kylaggregat. Det har varit oerhört givande och varje dag har inneburit ett kvitto på att vi har gjort skillnad.
Tombouctou
Inte bara öken
Mali är flodhästarnas land. Engelska ordet för flodhäst kommer från Bambara – Hippopotam (enligt vår chaufför). Folket är glatt och Bamako är en snabbt växande miljonstad. Men Mali är också ett land i konflikt och det finns hot både på marken och mot luften. Besättningen är utbildad för detta och har lång erfarenhet av liknande verksamhet i bl.a. Afghanistan och Afrika. Inget i Mali går fort eller smidigt. Verksamheten bygger mkt på personliga kontakter och det gäller att ha stort tålamod. Den höga värmen gör också att det är dumt att ha bråttom.
Köttmarknad
Vacker natur
När jag skriver detta ligger vi 6.000m över Senegal och vi hoppas kunna flyga den sista sträcka från Sevilla, Spanien som ett förband (rote). Efter ytterligare en väl genomförd insats i världen är känslan att komma hem alltid härlig. Nu återstår förhoppningsvis bara avrustning, 7 dagar av malariatabletter samt ”lite” redovisning i PRIO.
”Eniche Mali” – Tack Mali för denna gång!
Uppdatering!
Strax efter mörkrets inbrott flyger vi in över spanska sydkusten. Vädret är vackert och det känns skönt att höra europeiska flygledare med radartäckning och bra radioapparater igen. Vi såg fram emot spanska Tapas och en god natts sömn i Sevilla. Så blev det inte! När vi landar ca en timme efter det första flygplanet så ser vi att de står kvar på rampen, är kvar i flygplanet och bevakas av en polisbil. Två timmar senare har vi screenats för ebola av två mkt stressade läkare som körts in från Sevilla sjukhus. Förvirringen var total och stundvis var platsen kring flygplanen fylld av bilar. Jag förstår spanjorerna även om det inte var detta vi förväntat oss vid hemkomst till Europa.
Välkommen hem!
Snart landar vi på F7 Såtenäs och skall avrustas och få Ebolainformation. Som anekdot så gick värmen i lastrutrymmet sönder halvvägs hem så passagerarna fick ta på sig vinterkläderna och turas om att komma upp till cockpit och värma sig. Omgivande luft är ca -35 grader så cargoutrymmet höll ca 5 grader. Kontrasterna mot Afrika är stora!
Övlt Per Carlemalm
C FOL MALI samt chef för Sveriges bästa flygdivision.