Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Ett sista farväl

FVC


I torsdags, den 24 april, tog vi ett sista farväl av furir Stig Carlsson. Det skedde vid en minnesceremoni vid Östra kyrkogården i Göteborg där anhöriga och representanter från Försvarsmakten hade samlats.

Den 23 juli 1937 havererade furir Stig Carlsson under en skjutövning söder om Hästholmen vid Vätterns östra strand. Ombord på flygplanet fanns även löjtnant Gösta Lilja. Båda omkom vid haveriet. Lilja försökte rädda sig genom att lämna flygplanet i fallskärm medan Carlsson följde med i flygplanet som slog ner i Vättern och sjönk.

Haverikommissionen konstaterade att haveriet med största sannolikhet orsakades av ett tekniskt problem med motorn, vilken slets loss och slog sönder högra vingparet. Detta förlopp beskrevs vid tidpunkten av ett flertal vittnen som fanns på plats.

Den 6 augusti 1937 genomfördes en minnesceremoni intill haveriplatsen. Där fanns personal från Östgöta Flygflottilj och Krigsflygskolan, vilken Carlsson tillhörde. På plats fanns även anhöriga till Carlsson. Dåvarande chefen för Östgöta Flygflottilj, Gösta von Porat, höll tal och det genomfördes överflygning med flera flygplan.

Det skulle ta 76 år innan flygplanet lokaliseras. Ett civilt dykteam hittade flygplanet under sommaren 2013 och meddelade FM sin upptäckt. Mot bakgrund av att inga anhöriga gjorde anspråk på att bärga kvarlevorna och det faktum att platsen var fredad genom lagen om griftefrid fattade FM under senhösten beslut i att inte bärga kvarlevorna.

Något senare identifierar Aftonbladet, genom reportern Svante Lidén en släkting till Carlsson, en systerdotter vid namn Viveka Sigvardsdotter. När detta uppdagas tar FM kontakt med henne och i dialogen framställer hon en önskan om att kvarlevorna efter Carlsson skall bärgas. FM fattar i och med detta ett nytt beslut vilket innebar att planeringen av en dykinsats påbörjas.

Under februari månad genomförde FV Bärgningsgrupp med stöd av Marinens Röjdykardivision bärgningen. I den fortsatta dialogen kommer FM överens med Carlssons släktingar, Viveka Sigvardsdotter och hennes syster Anette Rosengren, att hans kvarlevor skall jordfästas vid Östra Kyrkogården i Göteborg.

WP_20140424_003
Fältprost Sten Elmberg och Viveka Sigvardsdotter, furir Stig Carlssons systerdotter,  i kapellet vid Östra Kyrkogården i Göteborg.

Torsdag den 24 april genomförs så en minnesstund i kapellet vid kyrkogården. Den leddes av Fältprost Sten Elmberg, som varit en nyckelperson i planering och genomförandet av ceremonin. Efter en stillsam och mycket värdig stund i kapellet gick vi tillsammans ut och genomförde urnsättning vid minneslunden på kyrkogården. Här fick vi en möjlighet att ta ett sista farväl av furir Carlsson.

WP_20140424_004

I samband med den samling som de anhöriga arrangerade efter minnesceremonin fick jag möjlighet att rikta Flygvapnets uppskattning till de som gjort dagen möjlig. Markus och Erik, de dykare som lokaliserade flygplanet fanns på plats. Kapten K-G Bergqvist, chef för FV Bärgningsgrupp, och löjtnant Love Strömgren, chef Marinens Röjdykardivision fanns också där och avtackades. En av huvudpersonerna i projektet, Thure Svensson, kunde tyvärr inte närvara men han har en stor del i arbetet inför bärgningen.

I samband med bärgningsarbetet hittade dykarna furir Carlssons ”flygarvinge”, eller Flygförararmärke m/36, som fanns fäst i det klädesplagg han bar vid haveriet. Vi visste att han erhållit flygarvingarna med individnummer 375 och 475. Vi hade också informationen att Anette Rosengren fått vingen med nr 475. Den upphittade flygarvingen lämnades in för konservering. Vi valde dock att inledningsvis inte berätta för de anhöriga om fyndet med risk för att skapa för höga förväntningar om det skulle visa sig att den inte skulle gå att rädda.

Som FV främste företrädare har jag hedersuppdraget att dela ut flygarvingen till de piloter som genomfört grundläggande flyg- och helikopterutbildning. Man kan säga att flygarvingen är symbolen för ett personligt kontrakt mellan mig och den enskilde piloten. Ett avtal som ställer mycket höga krav och som i dess extrem kan komma att sätta piloten i de svåraste av miljöer och situationer. Kompromisslöst och utan utrymme för ifrågasättande.

Furir Stig Carlsson fick sina flygarvingar under maj månad 1937 då vingarna delades ut för första gången. Överstelöjtnant Gösta von Porat, dåvarande chefen för Östgöta Flygflottilj erhöll flygarvingen Nr 1.

Likväl att det är mitt hedersuppdrag att dela ut flygarvingen till nyutexaminerade piloter så är det min plikt att se till att de återlämnas till de anhöriga när det värsta hänt. Furir Carlssons historia är unik. Den 23 juli 1937 fick han betala det högsta priset under sin tjänsteutövning – med sitt liv. I torsdags, den 24 april, nästan 77 år senare kunde jag överlämna Furir Carlssons flygarvinge med individnummer 375 till hans systerdotter, Viveka Sigvardsdotter. Jag måste erkänna att det kändes speciellt.

DSC_1950_1_

Furir Stig Carlssons Flygförarmärke m/36 med individnummer 375.

Micael Bydén
Flygvapenchef

Officiell blogg

Chefer i flygvapnet kommenterar och lyfter frågor och idéer för diskussion. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

2 kommentarer

  • alf Ingesson Thoor 27 april 2014 22:03

    Jag är stolt över mitt Flygvapen som på detta sätt avslutar den här händelsen. Att överlämna pilotens flygförarmärke till anhöriga var en fin handling. Flygarvingen är det yttersta beviset på att det finns ett förtroende och ett krav till en individ att ställa upp för nationen, vilket chefen för Flygvapnet mycket riktigt påpekat.
    Bra gjort.

  • marianne reuterdahl hernblad 2 maj 2014 10:38

    Håller helt med Alf Ingesson Thor. En anhörig slutar aldrig att vara anhörig. Att till slut få hem sin närstående och inte behöva undra år ut och år in var han är betyder otroligt mycket för anhöriga. Att dessutom få i sin hand de vingar som denne en gång varit så stolt över är en alldeles särskild känsla. Dom vingar jag en gång fick i min unga hand, dom är aldrig långt borta. Bra gjort.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *