Cebu, 24 november
Idag tog jag mig tid att åka med besättningen på en av deras turer till Guiuan, en av städerna som blivit hårdast drabbat av Yolanda.
I början på vår vistelse här så ställde jag frågan till en av styrmännen om han inte kunde beskriva vad han såg och hur det var ute på de drabbade ställena....jag fick svaret ”det går inte att beskriva i ord, man måste se det”. Efter idag så förstår jag vad han pratade om....den förödelsen som är, vittnar om en naturkraft som är ofattbar! Palmer är vad jag förstår ganska motståndskraftiga och sega men när man flyger in över ön och landar på Guian så är det som plockepinn överallt med enstaka palmer som halvt om halvt står upp. Vi behöver bara se flygplatsen men våra kollegor från MSB ser staden oxå och där är det ännu värre!
På flygplatsen så finns det inga tak på byggnaderna, väggar är raserade, all skog runt om ligger ned och de bostäder som funnits där är bara ruiner. För mig är det smått ofattbart att det är människor som överlevt överhuvudtaget...var hittade dom skydd?? Den värsta stöten tog nog den bergsplatå som ligger i utflygningen från flygplatsen för där stod inget upp längre såg det ut som.
Idag så flög förbandet i alla fall två gånger till Guiuan, vi skulle ha åkt tre vändor men den första flygningen fick ställas för det stod en trasig flygmaskin och blockerade banan. Tre timmars fördröjning blev det. Vi transporterade utrustning till Läkare utan gränser, det var tält till sjukhus mm. All last var löslastad, dvs den står inte på paletter, då på plats så får godset lastas ur för hand, Det kommer ett stort gäng människor som hjälper till att bära och mest bar de amerikanska soldaterna som var på plats. Inga småkillar direkt! Efter urlastning så var det ”hem” till Cebu och Mactan airbase för en ny last.
Amerikanarna är på plats och stödjer med bla Ospreys, en blandning mellan helikopter och flygplan. Ganska häftiga att se när dom kommer och landar
I morgon blir det mer saker till Läkare utan gränser till samma plats.
Johan Edlund
C FOB CEBU
