Det händer mycket just nu. Den senaste veckan har Flygvapnets verksamhet fått mer uppmärksamhet än normalt. Det gäller inte minst rapporteringen kring vår incidentberedskap föranledd av den flygning som genomfördes av de ryska flygstridskrafterna tidigt på Långfredagens morgon. Det är dock fler aktiviteter som gjort oss synliga och jag tänkte kommentera några innan denna lite speciella vecka övergår i en ny.
Combined Joint Staff Exercise 2013 (CJSE 2013).
Jag har haft förmånen att gå i befattning som COM JFACC (Commander Joint Forces Air Component Command) under övningen. För andra året i rad grupperade vi på Ärna flygbas i Uppsala. Jämfört med förra året har stödet från LSS varit lika helgjutet. Ur ett övningsperspektiv kan jag konstatera att vi kom igång snabbare i år relativt i fjol. Det skapades snabbt en mycket god stämning vilken följde oss genom hela övningen. Jag tror att det var flera inverkande faktorer som skapade detta. Det är inte minst erfarenhetsöverföringen och att det finns flera i övningsledningen som varit med några år vilket skapar nödvändig kontinuitet.
Det är alltid lika givande och trevligt att arbeta i multinationella miljöer. I år hade jag stort stöd av en ställföreträdande chef från det finska flygvapnet, överste Petri Tolla. I staben hade vi representanter, utöver Sverige och Finland, från Norge, Estland, Lettland, Litauen, Schweiz, Österrike och USA. Jag ser redan fram emot nästa års övning som då genomförs i skepnad av VIKING 14.
Incidentberedskap
Det har förstås inte undgått någon som läser denna blogg att de ryska flygstridskrafterna genomförde en flygning den 29 mars där det strategiska bombflygplanet TU-22 ingick. Inledningsvis handlade rapporteringen om den specifika händelsen, men ganska raskt kom debatten att handla om vår incidentberedskap. Man kan, får och skall ha synpunkter såväl på händelsen som på vår verksamhet. Det visar på engagemang, inte bara från media och våra folkvalda utan också från svenska folket. Det är viktigt anser jag. En sak som jag tar med mig från denna händelse är allmänhetens uttryck. Det vittnar om tydliga uppfattningar och förväntningar på vad det är Flygvapnet är till för och vad vi klarar av.
Det är uppenbart att vi har mer att göra då det handlar om att kommunicera det vi gör. Det handlar också om att på ett bättre sätt beskriva det som händer omkring oss. Utan att gå in i detalj på hur vi borde göra kan jag konstatera att vi ”var bättre förr” då det kommer till information och kommunikation. Jag vill ge ett exempel: i en artikel hämtad ur FV Nytt från 1978, ”FV i incidentberedskapen”, kan man bland annat ta del av vilka system vi själva förfogar över samt vilka flygplan och fartyg som vi mötte över Östersjön. Artikeln består av tolv sidor med initierad information som på ett öppet och tydligt sätt berättar om vad vi gjorde och vad som hände. Läs den gärna:
(http://www.aef.se/Flygvapnet/PDF-dokument/FVN_1978_1_Incidentberedskap.pdf)
Vi är medvetna om detta och i höstas gjorde vi ett första nedslag vid en pressträff. Där berättade vi om incidentberedskapen och visade bilder på aktuella utländska flygplan. Vi kommer att utveckla denna rapportering i syfte att försöka möta det informationsbehov och intresse som omfattar denna verksamhet.
Kopplat till ovanstående, riktas nu frågor kring försvarssekretess och huruvida information som omfattas av den kan ha lämnats ut till allmänheten. För mig är det viktigt att klara ut att det är stor skillnad mellan meddelande-/yttrandefrihet respektive att lämna ut information som omfattas av försvarssekretess. I den frågan utgår jag ifrån att alla förstår, respekterar och följer detta. För mig finns i detta fall ingen koppling till att begränsa öppenhet och transparens, tvärtom. Alla vi som dagligdags tar del av sekretessbelagd information måste vara medvetna och noggranna i hur vi hanterar informationen.
Avslutningsvis, på detta ämne, så har jag vid flera tillfällen under den gångna veckan lyssnat på radio, sett på TV inslag och läst artiklar där tydliga och starka uttryck för FM oförmåga förts fram. Det blir generella kommentarer som ger bilden av att vi inte har någon som helst militär förmåga.
Min bestämda uppfattning är att detta inte stämmer. Ur mitt perspektiv har det flygvapen jag representerar aldrig varit bättre. Vi är generellt sett bättre utbildade, vi är mer erfarna och vi klarar av mer komplexa och svåra uppgifter än tidigare. Vi levererar effekt i Afghanistan med våra helikoptrar och med våra transportflygplan och med helikopter utanför Afrikas Horn. Vi genomförde Operation Unified Protector 2011 med våra stridsflygplan och i början av året deltog vi i övningen Red Flag. Vi har flygstridsledare och luftbevakare inom ramen för det danska stridsledningsförbandet i Afghanistan. Jag skulle kunna fortsätta.
Dessa uppgifter och flera klarar vi av tack vare medvetna val och beslut som inneburit ett, mer eller mindre, totalt fokus på att bli interoperabla, att bli en relevant internationell partner. Det har vi lyckats med. Undantaget till det internationella fokus har för Flygvapnet varit incidentberedskapen. Den har vi upprätthållit på det sätt och till den nivå som FM valt och varierat över tiden.
FV historia
Idag publicerades en artikel i Expressen som till del beskriver vår historia. I artikeln refereras till en utredning kring de olyckor med dödlig utgång som drabbat Flygvapnet under Kalla Kriget. Jag välkomnar denna utredning. Det finns ingenting hemligt kring detta. Utfallet av olyckor och dödsfall under denna period är beklaglig. Man måste dock komma ihåg och förstå vilka förutsättningar som rådde då. Den resa som vi gjort fram till det Flygvapen vi har idag är minst lika intressant.
Personligen är jag övertygad om att vår historia, inklusive haverierna och personliga förluster, präglar oss mer än vad vi själva förstår. Jag kommer längre fram att återkomma med reflektioner kring detta.
Överflygning
I fredags förmiddag passerade en fyrgrupp Gripen, på väg norrut efter genomförd övning i Holland, Gävle. Flera personer reagerade på bullret och ringde till FM för att uttrycka detta och för att få reda på vad som stod på. På grund av missuppfattning utgick information från FM som sa att vi inte hade några flygplan i området. Det är förstås olyckligt och dessutom onödigt. Informationen fanns, men den kom aldrig till talespersonens kännedom, något som hon inte skall belastas för i detta fall.
Mina inledande ord pekade på att vi är och har varit i fokus, mer än vanligt, den senaste veckan. Det är bra att vår verksamhet granskas. Det är glädjande att det finns intresse och engagemang kring det vi gör. Trots de brister som uttrycks kan jag konstatera att vi är mycket efterfrågade.
Micael Bydén/ FVI
