Vilken roll har en Mission Commander? Läs pilotens egna berättelse.
Under övningen Frisian Flag 13 (FF 13) har Sverige blivit tilldelade fyra stycken så kallade ”Mission Commander slotar”. Då detta är något vi inte övar allt för ofta under vår dagliga verksamhet på hemmaförband innebär det värdefulla möjligheter för divisionens tre ordinarie samt en blivande Mission Commander (MC) att utvecklas i just den rollen. Dags att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna med andra ord.
MC är oftast kopplat till stora förband, så kallade COMAO (Combined Air Operations) alt LFE (Large Force Employment), något som inte riktigt passar in i försvaret av Sverige. Det är något som ger en värdefull erfarenhet i hur planering och samordning går till, vad andra länder, flygplan och vapen kan och inte kan, samt vad som krävs och förväntas av respektive förband.
Under FF 13 ingår mellan 24-30 flygplan på blå sida och lägg därtill mellan 10-18 flygplan på röd sida så har vi ganska många flygplan som skall samordnas i ett relativt litet område, även om holländarna hävdar att det är ett stort och bra luftrum. :-)
Samordningen mellan blå och röd sida sker genom en utsedd Airboss, en för dagen inte flygande holländare. Airboss har även till uppgift att syna MC plan och flygsäkerhet, svara på ”frågor till högre stab” samt komma med diverse inlägg för uppdraget.
ATO (Air Tasking Order), dvs det dokument som styr vad respektive förband har för uppgift i stort, släpps cirka klockan 0700z dagen innan uppdraget skall genomföras, vilket innebär att MC kan börja göra en grov taktisk plan och se till att flygsäkerheten upprätthålls genom att fördela höjder och eventuellt geografiska områden mellan ingående förband.
Även om MC har viss tid till förberedelser är själva planeringscykeln relativt kort för ett så stort uppdrag, totalt ca 3,5-4 timmar och omfattar cirka 15-20 personer. Förutom piloter finns där representanter från ATC (Air Traffic Control), väder, flygstridsledare, underrättelsestöd av MSE (Mission Support Element) samt planeringsstöd för att hantera FalconView (ett databaserat planeringsverktyg Nato använder).
Med hänsyn till den kort planeringstiden sker ett antal mindre ”Coordination Meet” (samordningsmöten) för att se till att arbetet flyter på som det ska och inget missas.
Känslan inför ett ”MC-pass” är oftast lite spänd förväntan med inslag av lätt nervositet. Syftet med en MC är trots allt att leda uppdragsplaneringen, att tillsammans med övriga förbandschefer fokusera på taktik och framför allt flygsäkerhet.
Till sin hjälp utser MC en OCA/DCA Commander, beroende på uppdraget typ, en holding- och routemaster som skall hjälpa till, avlasta och stötta MC under planeringen. I initialskedet försöker man ”stöka av” deconfliction, dvs separationen mellan flygplan, för att sedan fokusera mer på taktiken.
Lyckas man som MC delegera uppgifter och få nyckelspelarna att prata med varandra har man en ganska lugn tillvaro och kan fokusera på att syna planen och deconfliction istället för att brottas med småfrågor om var ex CAP-punkterna (Combat Air Patrol) skall vara, om de kan flyttas 10Nm etc etc.
Ofta finns det många förslag under planeringsfasen, både bra och dåliga, på hur den tänkta taktiken kan förbättras/förändras, vissa utan en tanke på hur den lilla förändringen påverkar resten av upplägget eller flygsäkerheten. I början kan dessa förslag tas i beaktande då det inte nödvändigtvis är så att den grova första planen är perfekt, men i slutskedet av planeringen stör det ofta mer än det hjälper.
Då alla som skall flyga uppdraget inte deltar under planeringsfasen hålls en obligatorisk massbrief för all flygande personal samt flygstridsledare cirka 45min till 1timme efter avslutad planering, där uppdraget gås igenom i detalj. Naturligtvis skall detta genomföras med PowerPoint vilket är en rejäl tidstjuv i förberedelserna.
Känslan att stå längst fram på en massbrief och presentera resultatet av all planering är ganska speciell. Första gångerna jag själv var MC var det nästan en skräckblandad förtjusning att stå och prata inför så många kompetenta personer som kan syna allt som briefas.
Under själva genomförandet behöver oftast inte MC vara så aktiv, man kollar av att alla är närvarande, vädret tillräckligt bra för genomförande, tar beslut om eventuell ”Rolex” (flytta fram alla planerade tider) samt eventuell frekvensbyten på grund av till exempel radiostörning.
Uppdraget är väl planerat och nästan självgående…
Här kan man istället fokusera på sin egen grupps/rotes genomförande.
Efter avslutat pass genomförs en obligatorisk debriefing där en uppspelning av flygplanens GPS-filer visar hur man flugit. Piloterna själva ropar ”Stop” när de har speciella händelser att rapportera, exempelvis simulerade robotskott mot fienden, bombfällningar eller andra händelser man kan dra lärdomar av. Cirka 1,5 timme och förhoppningsvis några värdefulla lärdomar senare kan man andas ut, ta en kopp kaffe för att 30-45 minuter senare påbörja en ny planering, denna gång som ex ”släng-4” i en grupplanering. Det är en ganska varierande tillvaro får man lov att säga…
Allt går sällan helt smärtfritt, men feedback och eftersnack visar på att vi klarar oss bra under sådana här förhållanden.
Misson Commander ur 212 Sqn
