”I smålandsskogens gryningsdis återsåg jag 2010 flygvapnets själ.
Under Siciliens brännheta sol upplevde jag 2011 spaningssystemets återfödelse.
I det bleka skenet från ledningssystemets bildskärmar såg jag 2012 en nationell ledning av luftförsvaret växa fram.
Nu, 2013, skymtar jag i samma bleka sken från bildskärmarna en nationell luftoperativ ledning i krig av hela luftstridskrafterna.
Vi är på rätt väg!”
Inledningen ovan är ett utdrag ur ett e-mail från en av deltagarna vid årets Flygvapenövning (FVÖ13). Under ett av de sista nattpassen i AOC (Air Operations Center), smög sig den filosofiska ådran fram. Jag tycker att meningarna ovan på ett mycket bra sätt fångar den utveckling vi varit med om. En utveckling som alltjämt fortgår.
Jag vill påstå att det hände något under FVÖ13. Redan inför övningens start och under inledningsskedet mötte jag en inställning och en stämning som det är länge sedan jag upplevde (om jag någonsin gjort det). Den här känslan förstärktes efterhand under övningen. Det gjorde den i takt med att jag erhöll fler rapporter och pratade med fler deltagare. Som chef finns det en risk att gå i fällan att bara lyssna till det man vill höra, till det som är positivt, då det kan passa bättre mot den önskade målbild man byggt upp. Mot den bakgrunden har jag medvetet försökt att inte dra förhastade slutsatser. Jag väntade till slutgenomgången i torsdags, ett dygn efter att övningen formellt avslutats. Där fick jag ta del av övningsledningens samt den övade Flygtaktiska stabens (FTS) första intryck. Efter det har jag ställt frågor till krigsförbandscheferna och fått deras första reflektioner kring övningen.
Lastning av TP84 under FVÖ13
Alla uttrycker sig i positiva termer. Man har upplevt en övning där målsättningarna nåtts och där man tydligt kunnat identifiera att vi, som enskilda förband och gemensamt, har tagit steg framåt. Man kan fundera över hur detta kommer sig. Att saker och ting med ens faller på plats och att, mer eller mindre, hela Flygvapnet upplever att man kommer till sin rätt, att man får ut effekt av övningen och att man känner att det bär.
Jag påstår att det är många olika faktorer som spelar in. Det vore förmätet av mig att ge en heltäckande förklaring men jag vill åtminstone peka på några saker. Efter en längre period av hängivet fokus på internationell verksamhet, där vi kommit långt, påbörjade vi återtagandet mot nationell förmåga. Vi har gjort det i definierade steg där FVÖ med vald stegringstakt är en av hörnstenarna. Om man kopplar detta till en aktiv försvars- och försvarsmaktsplanering så börjar vägen framåt bli tydligare. Vi har lärt oss att applicera våra internationellt vunna kunskaper och erfarenheter till anpassade rutiner i den nationella kontexten. Vi har accepterat var vi står förmågemässigt. Vi har också insett att vi inte står på noll, att vi de facto kan en hel del. Jag skulle kunna fortsätta…
Första landning med Gripen på Jokkmokk basen på sju år!
Så här direkt efter en lyckad övning skall vi tillåta oss att vara nöjda och stolta över det vi tillsammans presterat. Det är vi värda. Men, ganska omgående kommer vi att påbörja omhändertagandet av våra nyvunna lärdomar som skall ligga till grund för kommande övningar. Vi har fortsatta utmaningar och områden som behöver utvecklas. Detta har FVÖ13 bekräftat och den mer genomgående utvärderingen har bara börjat. Redan i nästa vecka genomförs ett möte där vi skall se över den ”FVÖ-trappa”, planen, som bär mot FVÖ14. Vi har en riktigt bra grund ur FVÖ13 att bygga på. Jag kommer noggrant och med stort intresse att följa och styra planeringsarbetet och jag ser redan nu fram emot nästa övning.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av ytterligare ett referat. I detta fall är författaren övlt Thomas Hultmark, INSS J3 Verkan. När han, vid FVÖ13 avslutningsgenomgång, hade presenterat sina reflektioner och erfarenheter ur ett övningsledningsperspektiv fanns inte mycket mer för mig att säga. Jag ber er att läsa hans kortfattade rapport till mig nedan. Det sista stycket säger det mesta. Som sagt; nöjda och stolta skall vi vara.
Micael Bydén/Flygtaktisk chef
———————————————————————————————————-
”Under Flygvapenövningen har delar av Insatsstabens Operationsavdelning (Luft Op och Verkan) haft förmånen att delta som en del i övningsledningen och spelat högre chef i syfte att öva ledning och samordning av verkan. Detta har gett oss många värdefulla erfarenheter för att fortsätta vår utveckling. Ledning och samordning av verkan genom verkansprocessen ställer höga krav på en väl fungerande planering samt en order- och rapportkedja mellan operativ-taktisk nivå ända ut till förbanden för att kunna genomföra prioriterade insatser med korta tidsförhållanden. Detta måste fungera väl för att kunna utnyttja flygets snabbhet och flexibilitet fullt ut.
Resultatet av FVÖ13 är ur detta perspektiv fantastiskt. Det är näst intill ofattbart hur bra FTS lyckats ”jacka ihop” med den operativa ledningen på så kort tid och omsatt detta till insatser med förbanden! Eftersom det varit LIVEX med förband och en B-sida i andra änden så går det ju inte att ”fuska” vilket ger det goda övningsresultatet än mer validitet. Det finns några faktorer som möjligen kan förklara detta. De viktigaste faktorerna är den höga kompetens som FTS visat i kombination med den inbyggda kompetens för verkan (targeting) i hela flygsystemet som redan finns. LSS har genomfört metodutveckling så att det fanns en ”ledstång” att starta med. Övningsledningen har varit oerhört flexibel och dynamisk i genomförandet av övningen vilket medgett att FTCH har kunnat agera/öva med uppdragstaktik som grund. Sist men inte minst den vilja, prestigelöshet, positivitet och framåtanda som jag upplever har präglat verksamheten. Flyget har tidigare visat sin höga duglighet i Libyeninsatsen och under Red Flag- och nu även nationellt! Jag är djupt imponerad och stolt över vårt flygvapen!
Övlt Thomas Hultmark/INSS J3 Verkan”
