Försvarsmakten och luftstridskrafterna är ständigt beredda att bedriva det vi kallar incidentverksamhet och Flygvapnet håller beredskap för detta året runt med delar ur i princip samtliga förband och flygslag.
En av uppgifterna i det nationella försvaret är att upprätthålla den territoriella integriteten. Det innebär att bevaka och hävda vår gräns, såväl landgränsen mot Norge och Finland som Sveriges territorialhav i Östersjön som sträcker sig ut till 12 Nm utanför kusten (baslinjerna). För att lösa detta måste identifiering av företag genomföras väl innan den så kallade baslinjen och på grund av flygplans höga hastighet innebär detta i praktiken att vi, i princip, uppträder i hela Östersjön. Ett annat syfte med våra flygningar i Östersjön är att skapa oss en normalbild över verksamheten som sker i vårt närområde. Det är främst vid dessa normalbildsflygningar som vi identifierar och följer andra nationers flygplan och fartyg, och de kan i samband med detta identifiera och ta bilder av våra flygplan
Trenden under den senaste tioårsperioden är att de faktiska gränskränkningarna har minskat medan den generella flygverksamheten ökat. Det sker dock fortfarande någon gång emellanåt incidenter då ”någon” har haft en bristande uppföljning av sitt eget flyg-/fartygsläge och passerat på fel sida av gränsen. Många av händelserna där det skrivs rapporter handlar också om bristande administrativa rutiner varvid en identifiering av företaget sker av vårt beredskapssatta ”jaktflyg”. Dessa insatser sker oavsett om ett gränsöverskridande sker eller inte.
Innan en skarp insats sker med våra beredskapsflygplan har ett omfattande förarbete gjorts av våra luftbevakare. Med alla tillgängliga medel försöker de att identifiera företagen och skapa klarhet i vad orsaken kan vara att de är okända. Detta sker oavsett om det är ett militärt eller civilt flygplan.
Sveriges incidentverksamhet används också till att kontrollera eller stötta civil luftfart då de exempelvis drabbas av radiobortfall. Även vid andra säkerhetsanknutna händelser inom luftfarten nyttjas beredskapsflygplanen. Detta brukar kallas för insatser mot befarade ”RENEGADE[1]-flygplan”.
Inom Högkvarteret tittar vi nu på om det öppnare går att redovisa det som brukar kallas incidentverksamheten. Försvarsmakten skulle gagnas av en sådan tillgänglighet och ligga nära vår vision. Det är dock några frågor först som behöver besvaras och vi ber att så småningom få återkomma till om detta är möjligt och i vilken form.
Försvarsmakten och flygstridskrafterna har olika stående beredskapsalternativ och därmed god handlingsfrihet för att svara upp mot en förändrad bild av den beskrivna normala verksamheten i vårt område. Denna förändring kan ske omedelbart.
FM har, av tradition, valt att inleda ovan olika beskrivna identifieringsprocedurer med i grunden lätt beväpnade flygplan. Med lätt beväpning avses fast flygplanmonterad automatkanon. Detta val är med hänsyn till att vi inledningsvis inte vill verka provocerande mot militära företag eller skrämmande vid insatser mot civila flygplan. En bedömning sker löpande vilken beväpning som skall bäras. Det är ingen hemlighet att andra beväpningsalternativ används beroende på aktuell säkerhetsbedömning. Även under tillämpningsövningar kan olika beväpningsalternativ nyttjas
Micael Bydén/ Flygtaktisk chef
[1] RENEGADE= Flygplan som vi inte har kontakt med och som nyttjar färdvägar som skapar oklarhet avseende avsikt bakom agerandet.
