Alltid redo

Följande är ett gästinlägg från Strilchefen:

Foto: Försvarsmakten

Smålands ostkust. Typiskt industrisemesterväder: Dimman drar in från Gotska sjön, molnundersidan är låg, nästan marknära. Ett privatflygplan på väg från Visby till Oskarshamn har tappat bort sig ovan moln. Bränslet börjar ta slut. Än har de fyra ombord sporadisk radiokontakt med trafikledningen i Stockholm, men flyger lågt och syns inte på deras radar. Trafikledningen klassar situationen som ett ”Ovisshetsläge”. Flygräddningen larmas men har svårt att lokalisera flygplanet. Räddningsledaren kontaktar en av våra strilcentraler: Kan försvaret hjälpa till att lokalisera flighten? Kanske också leda den för landning på en flygplats med bättre väder?

Luftbevakarna i centralen hittar omedelbart flygplanet och följer dess irrfärd från Oskarshamn i riktning mot Gunnebo. Flyghöjden är nu 850 meter. Den insatsansvarige officeren i strilcentralen – incidentjaktledaren – ger order till vårt beredskapsflyg att inta högsta startberedskap. De finns på en flygbas i närheten och startar – det dåliga vädret till trots – om den civila flighten behöver hjälp att ta sig till en landningsplats. Samtidigt följer en militär flygstridsledare flygplanet och läser via trafikledningen ut kurser till piloten mot närmaste flygplats, Västervik.

Tolv minuter senare; piloten anmäler bränsle kvar för 25 minuters flygning, fortfarande ingen markkontakt. Enligt den militära vädertjänsten är vädret bäst i Hultsfredstrakten och kring Linköping, men dit räcker nog inte bränslet… Goda råd börjar bli dyra. Räddningshelikoptern på Visby får startorder mot Västervik, skulle det värsta hända ska de finnas nära.

Ytterligare åtta minuter går; ekot tappas på skärmarna i strilcentralen, ingen radiokontakt. Helt tyst. Flygräddningen klassar om händelsen till ”Nöd”. Stort larm! Räddningshelikopter, ambulans och räddningstjänst skickas mot det senast kända läget. Någon minut senare får våra luftbevakare kontakt med personer som uppehåller sig på Västerviks flygplats. De bekräftar att flygplanet har landat. Räddningsinsatsen kan blåsas av, allt har gått bra. Denna gång…

Efteråt visar det sig att piloten, utan att veta om att molnundersidan var ca 300 meter, har chansat och tursamt hittat en glugg över Västervik med bättre väder. Han berättar att han fick grundläggande instrumentflygutbildning på 80-talet och har genomfört fri molngenomgång två gånger. På räddningsledarens fråga höll han med om att det ”inte fanns mycket soppa kvar vid landning”.

Historien ovan har hänt på riktigt, den tredje juli i år. Många samverkande aktörer och lyckliga omständigheter bidrog denna gång till att det hela slutade med en kontrollerad landning. Händelsen är ett exempel på hur vårt strilsystems förmågor kommer till nytta, även för civilt bruk när nöden så påkallar.

Strilbataljonen är ett av få ständigt insatta förband. Den har två viktiga uppgifter: Att skapa en bild av luftläget och att ingripa när någon kan tänkas påverka vårt luftrums integritet. I det tysta och utan stora åthävor håller striloperatörerna koll på luftrummet här hemma, dygnet runt, året runt ”intill spaningsmedlens räckvidd”.

Den mesta tiden är långtråkig rutin, men då och då inträffar händelser som kräver lika mycket fokus och anspänning som en Libyeninsats. En typisk sådan är händelsen ovan. I sådana stunder är det väldigt enkelt att känna sig stolt över vårt strilfolks rutin, kompetens och handlingsberedskap.

Alltid redo.

// Strilchefen