Det har nu gått en månad sedan vi kom igång med helikopterverksamheten i Afghanistan, vår tredje internationella helikopterinsats på fyra år. Det är fortfarande många utmaningar men man har börjat hitta rutinen i insatsen och de svenska helikoptrarnas närvaro gör skillnad. Här på Flygvapenbloggen kan ni läsa C SAE ISAF MEDEVAC intressanta rapporter från verksamheten vid Marmal.
Som bekant är inte ISAF-insatsen det enda vi för närvarande gör med våra helikoptrar och jag vill passa på att ge en kort betraktelse över Helikopterflottiljens vardag.
Förutom att HKP10 är hårt inriktad mot ISAF samt utveckling och vidmakthållande av förmåga kopplat till denna insats, genomförs också GFSU med 4 av våra nyutbildade piloter. Dessa kommer inledningsvis att jobba med 10:an men skall på sikt flyga HKP14. All verksamhet vid 1.hkpskv på Kallax och 3.hkpskv Såtenäs-del är just nu inriktad mot HKP10. Det faktum att vi har tre olika varianter av systemet komplicerar arbetet.
Sedan 1 januari i år har vi 6st av våra HKP15 i beredskap för NBG11 inom ramen för EAW. Att upprätta denna helikopterenhet har varit en rejäl utmaning då systemet varken är anskaffat eller ursprungligen dimensionerat för denna typ av uppgifter. Med förenade krafter och en tydlig målinriktning har dock personalen vid EAW HU lyckats över förväntan i förmågeuppbyggnaden av denna helikopterenhet. Samarbetet mellan 3.hkpskv i Ronneby och 2.hkpskv på Malmen har fungerat utmärkt!
Det är inte det enda vi gör med HKP15. Vid 3.hkpskv i Ronneby har utvecklingen av den sjöoperativa förmågan nu tagit fart. En överlämning av erfarenheterna från förra årets lyckade insats i Adenviken och Indiska oceanen tillsammans med HMS Carlskrona har nyligen avslutats och skvadronen har påbörjat förmågeuppbyggnaden i samverkan med sjöstridskrafterna. Det känns riktigt bra att utvecklingen inom detta området nu kommit igång på allvar. Flottiljen har tyvärr haft en period då vi inte kunnat verka i den sjöoperativa arenan och ATALANTA har tydligt visat vilken styrka det innebär att ha helikopter ombordbaserad på våra örlogsfartyg. En väl utvecklad sjöoperativ förmåga med HKP15 är också grundläggande för att vi skall lyckas bra med att börja flyga HKP14 sjöoperativt om något år.
HKP15 är dessutom anskaffad för att utgöra skolhelikopter. På grund av stort nyttjande av systemet i insats och beredskap har flottiljen för närvarande i stället tvingas lösa vidmakthållandet för HKP14-piloter och blivande HKP16 piloter med hjälp av inhyrda civila helikoptrar. Detsamma gäller den nya piloterna som just avslutat sin GHU i Tyskland. Detta är en fungerande lösning, men jag räknar med att vi successivt skall återgå till att nyttja HKP15 för denna verksamhet.
Jag har nämnt HKP14 några gånger i texten. Vi har nu flugit systemet i några veckor vid FlygprodE på Malmen. Såväl tekniker som piloter är mycket nöjda med det de hittills fått ut av helikoptern. Vi har haft exeptionellt lite tekniska störningar på flygverksamheten med systemet vilket förhoppningsvis bådar gott för det fortsatta införandet av HKP14 i Försvarsmakten. Det är verkligen underbart att äntligen få se helikoptern i luften över Malmen!
Den verksamhet jag hittills redovisat är egentligen fullt tillräckligt för ett förband av Hkpflj storlek men vi ligger även i startgroparna för nästa stora utmaning; HKP16. Även om vi nu tagit emot HKP14 och börjat flyga med systemet kommer det ännu att dröja några år tills systemet är operativt. Statsmakterna har därför gett FMV och Försvarsmakten i uppgift att anskaffa ytterligare ett medeltungt system, HKP16. Som bekant är det UH-60M, Black Hawk, som gäller och utbildningen för de första teknikerna och piloterna påbörjas redan i juni i år och dessa kommer att följas av fler arbetskamrater under hösten 2011. Det är en relativt lång och intensiv utbildning som väntar ”over there”. Därefter skall hela helikopterenheten sättas upp under 2012 för att kunna vara på plats i Afghanistani början av 2013. De första helikoptrarna beräknas komma till Sverige redan vid årsskiftet 2011-2012, vilket också är nödvändigt om vi skall kunna hålla det extremt tajta tidsschemat. Huvudansvaret för denna verksamhet ligger på 2.hkpskv på Malmen.
Det jobbas mycket hårt på Hkpflj just nu för att lösa alla de uppgifter jag här redovisat. Det är ingen hemlighet att vi har brister på tekniker och att åldersläget på våra piloter är relativt högt. Detta faktum är uppmärksammat i Försvarsmakten och planer tas just nu fram på hur det skall åtgärdas. Det känns bra eftersom jag är övertygad av att vi ännu bara sett början av ett stort och kontinuerligt behov av helikoptrar i insats och beredskap, såväl sjö- som markoperativt.
Jag vill härmed ge Hkpflj personal mitt fulla erkännande. Det känns oerhört bra att vara chef för ett förband med så många positiva och målinriktade medarbetare. Just nu jobbar alla för att se möjligheterna och inte problemen! ...givetvis med en tydlig verksamhetssäkerhet i grunden.
Magnus Westerlund
