0335 går alarmet på väckarklockan. Sverige är i krig sedan två dygn och 212. stridsflygdivision har ombaserat till Såtenäs för att delta i luftförsvaret av södra Sverige.
Morgonen börjar med en snabb frukost för mig och min rotechef samtidigt som vi får en uppdatering av vår underrättelsepersonal på vad som har hänt under natten. Fienden har gett nattskiftet fullt upp och man har kunnat bekämpa en mängd fientliga flygplan, men tyvärr även tagit egna förluster i striderna runt Gotland. Vi väntar fortfarande på att den fientliga landstigningen ska lägga ut. Efter underrättelsegenomgång går jag och rotechefen och byter om. På hel timme ska vi avlösa en besättning ur nattskiftet från deras beredskap.
Precis när vi ska gå ut till flygplanen får besättningen ur nattskiftet order om ”högsta motor” från luftförsvarsledaren på den flygtaktiska staben, grupperad någonstans i Stockholmsområdet. Fientligt attackflyg eskorterat av jaktflyg har dykt upp på svenska sensorer och svensk jakt som redan ligger i beredskapsläge över Ostkusten behöver förstärkas. Typiskt, tänker vi. Där försvann vårt pass.
Vi går ändå ut och tar över beredskapen från divisionens andra beredskapsrote. Precis när vi slagit oss ner i närheten av flygplanen får vi också larm om ”högsta kall”, vilket innebär att man vill ha oss på plats i flygplanen för att det ska gå snabbare att komma iväg, när det väl behövs. Det dröjer inte länge innan vi också får order på telefonslingan om ”högsta motor”, vilket följs av en startorder om att anflyga mot ett beredskapsläge längs Ostkusten. Vi ska avlösa en rote som börjat få slut vapen och bränsle och behöver hem och landa.
Efter start ser vi på datalänken hur fiende nu vänt österut igen och läget lugnar ner sig. Det tar sin tid att flyga till kusten, vilket är nackdelen med en så tillbakadragen basering som den vi har på Såtenäs. Fördelen är dock att vi i högre grad är skyddade från fientlig bekämpning och fientliga sensorer.
På plats i beredskapsläget har det stora lugnet utbrutit och vi spanar såväl mot havsytan som mot Gotland där fienden nu tagit över Visbybasen. Plötsligt får vi order att flytta fram vårt beredskapsläge mot Gotland. Eget attackflyg ska in och anfalla mål på marken och behöver jaktskydd. Ett fientligt företag startar också sedan från Visby, men bekämpas av attackroten som utnyttjat en av JAS-systemets fördelar – att blixtsnabbt kunna byta från en roll till en annan. Här från att fälla bomber i attackrollen till att skjuta ner fientliga flygplan i jaktrollen.
Vårt bränsle börjar nu tryta och vi får order om att gå mot krigsbasen Hagshult för att tanka där. Medan vi befinner oss under tankning ser vi också hur attackroten vi understödde tidigare kommer och landar ner. Vi hinner utbyta några vinkar innan det är dags för start för oss igen.
Den här gången går vi mot ett sydligare beredskapsläge väster om Öland. Vi har inte hunnit göra mer än några svängar i beredskapsläget när vi får indikationer på ett fientligt attackföretag på låg höjd mellan Öland och Gotland. Vi får omedelbart order om att anfalla de fientliga flygplanen som snabbt närmar sig Öland. Jag ser på radarn och datalänken att de går utan jakteskort och flyger in över dem för att se om de har någon jakteskort som gått tätt intill. Det har de inte och jag går därför in och bekämpar alla fyra med automatkanonen för att spara jaktrobotarna. Vi återgår därefter till vårt beredskapsläge, men hinner inte vara där länge förrän ytterligare fientligt flyg dyker upp på låg höjd mellan Öland och Gotland. Den här gången ligger min rotechef först i spåret och vi börjar jaga ikapp det som visar sig vara två av fiendens värdefulla störflygplan som varit ute för att störa både luftvärnets och STRILs radar. 30 km från Gotland har vi hunnit ikapp och min rotechef kan skjuta ner störflygplanen med IR-robotar. Vi vill in i det längsta spara på våra långräckviddiga radarjaktrobotar för mer potenta mål.
En dryg timme har nu gått sedan starten från Hagshult och vi behöver återvända till Såtenäs för att både tanka och ladda om. Det ska också bli gott med lite mer frukost.
Roten Dalton 43/44 på väg hem mot Såtenäs efter genomfört uppdrag
Vi landar nöjda med vad vi uträttat under passet, men samtidigt väl medvetna om att hade det varit på riktigt och inte bara Flygvapenövningen 2014 så hade vi förlorat några av våra bästa vänner under natten. Dock har vi bitit tillbaka ordentligt och förhoppningsvis börjar fienden snart tycka att det kostat för mycket jämfört med vad det smakar.
Mj Carl ”Wiseguy” Bergqvist
212. Stridsflygdivisionen
