De senaste två veckorna har ni kunnat läsa om Flygvapnets framfart i övningen Red Flag som genomförs i USA. Rapporteringen har varit riktigt bra där inläggen på FV Bloggen och FM (F17) hemsida har varit välbesökta och uppskattade. Övningen avslutas idag, fredag. Avveckling och hemtransport stundar. Mer om det i andra inlägg.
Jag hade möjligheten att besöka Nellis Air Force Base (AFB) och Red Flag i tre dagar under den andra och avslutande övningsveckan. Inledningsvis, i måndags, träffade jag kollegor från det amerikanska flygvapnet (USAF) som redogjorde för verksamheterna på Nellis AFB. Generalmajor Jeff Lofgren är chef för USAF Warfare Center (USAFWC) och övergripande ansvarig för bland annat USAF Weapons School (USAFWS) och Red Flag. Överste Tod Fingal är chef för själva Red Flag övningen med allt vad det innebär och överste Robert Garland är chef för USAF Weapons School (USAFWS). Samtliga höll genomgångar om respektive verksamheter och de gav uttryck för sina uppfattningar bland annat om vilka utmaningar man står inför och hur man ser på oss som partners.
Förbandsmärke för USAF Warfare Center
Om man ser tillbaka tio år i tiden och tittar var vi stod, kunskaps-, kompetens- och färdighetsmässigt, vad gäller förmågan att verka i internationella sammanhang så kan man snabbt konstatera att vi tagit många och stora steg framåt. Representanterna från USAF bekräftar just detta. De ser oss som en relevant partner med förmåga att verka tillsammans i all tänkbar internationell flygoperativ miljö. Vidare ser man på oss som ett gott exempel på vad man kan åstadkomma om man har en tydlig vilja (politiskt), tydliga mål samt materiella och inte minst personella förutsättningar.
Ett par nedslag från de kommentarer och bekräftelser som delgavs mig den första dagen. Inför Red Flag, både denna gång och 2008, har vi varit mycket väl förberedda när övningen startar. Det leder bland annat till att vi kunnat fokusera på övningsmomenten och inte på det man kallar för ”administrative flying” dvs förståelsen och förmågan att verka i ett komplext luftrum i kombination med avancerade hot. Det som möjliggjort detta är den förberedande aktivitet som vi, tillsammans med personal från USAF, genomför i Flygvapnets Luftstridssimuleringscentrum (FLSC)vid FOI. Denna simulering, där övningsmiljön i Red Flag speglas, pekas ut som det goda exemplet som andra nationer bör ta efter och som skulle bidra till ökat övningsutbyte. Man pekar också på det faktum att vår personal kliver fram och tar ansvar i ledande positioner under övningen. Det ger många erfarenheter och lärdomar som lyfter kompetensnivån för hela kollektivet. Jag konstaterar att vi ingår i en ganska exklusiv skara flygvapen där kompetens och förmåga att axla detta ansvar finns.
Besöket, genomgången och diskussionen vid USAFWS gav många intryck, en del inspiration och en hel del att fundera över. Jag gillar det jag hör och jag gillar det jag ser. Jag konstaterar att hela kedjan från vision via värdegrund till målsättningar hänger ihop i USAF. Det är flygvapenchefens uttryckliga styrningar som präglar hela verksamheten och personalen. Detta i sin tur skapar en tydlig anda, med inslag av medvetenhet kring vad organisationen står för och kräver, samt en utpräglad stolthet att vara en del av den. Det är också visionen som ligger till grund för utbildningen, bland annat den som vi fick ta del av här.
Skolmärke för USAF Weapons School
Red Flag – övningen och vårt deltagande
Under tisdag och onsdag följde jag och den svenska delegationen själva övningen och vår egen personals framfart. Med mig under besöket var öv Gabor Nagy (C F17), övlt Rickard Nyström (FTS A0) och mj Heléne Bittman (Adj). På tisdag morgon deltog vi vid en Mission Brief inför det företag som skulle genomföras senare samma dag. Briefingen gav en mycket bra bild av hur planeringen genomförs och hur komplext det är att hålla samman ett stort förband och få ut så mycket effekt som möjligt i ett område med avancerat hot, såväl från fientligt flyg som fientligt luftvärn.
Senare fick vi följa en av de inledande Coordination Briefs för ett av onsdagens företag. Mission Commander för detta företag var ”Foxy” ur 172.Stridsflygdivisionen. Ni har tidigare kunnat ta del av ”Tanks” erfarenheter och reflektioner ur perspektivet att verka som Mission Commander. För mig personligen blev detta ett speciellt tillfälle där resultatet av de senaste tio årens fokus på internationella insatser, där strävan har varit att nå en hög grad av interoperabilitet och att nå målet att bli en internationell relevant partner, blev mycket tydligt.
Tydligheten på ett lyckat resultat, hur långt vi har kommit, personifierades av ”Foxy”. I ett litet, överbefolkat briefingrum gav han instruktioner, ställde kontrollfrågor, lyssnade på synpunkter och råd. Han gjorde det med en kombination av självklarhet, tydlighet och ödmjukhet. Han gjorde det på ett annat modersmål än sitt eget, men till en språklig nivå som indikerade annat. I de resurser han tilldelats för att lösa uppgiften fanns en imponerande kraft och kapacitet, inneboende i mellan 50 och 60 stridsflygplan: Bombflygplan (B-1 och B-52), attackflygplan (F-15E, F-16 och Gripen), jaktflygplan (Mirage 2000 och F-22), störflygplan (F-18 Growler), lufttankningsflygplan och ledningsflygplan (AWACS). Piloter och besättningar representerade fem länder. Företaget som ”Foxy” hade fått att planera är ett av de mest komplexa som genomförs under hela övningen. Scenariot och hotbilden gör att det är mycket utmanande och svårt att nå framgång. Planeringen av företaget pågick under hela tisdag. På onsdag morgon genomfördes den Mission Brief som låg till grund för genomförandet under tidig eftermiddag. Efter genomfört uppdrag följde en rad utvärderingsmöten där man drar lärdomar av givet utfall. Jag önskar att fler hade fått förmånen att på plats få se, höra och uppleva det jag fick. Vidare önskar jag att jag själv hade kunnat delta i företaget som ”Foxy” planerade och genomförde. Jag inser snabbt att det inte finns någon som helst realism i den senare av önskningarna. I detta sammanhang hade jag bara varit till belastning.
Under dagarna vid Nellis AFB har jag träffat huvuddelen av den svenska kontingenten. Vid separata möten med ledningen för Flygunderhållskompaniet, ledning och representanter ur Mission Support Element (MSE) samt representanter för SIS-enheten har jag informerats om verksamheten på plats, vilka utmaningarna varit och vilka erfarenheter vi tar med oss. Även om övningen i sig har ett tydligt flygoperativt fokus så finns många lärdomar att ta med sig för alla ingående funktioner. ”Bara” den logistiska utmaningen i sig, att ombasera åtta stridflygplan från Sverige till USA och att etablera en fungerande stridflygenhet inom loppet av några dagar är en prövning utöver det vanliga. Vår personal visar gång efter annan att vi klarar det, trots brist på övningar där bas- och ledningsfunktionerna varit prioriterade. Det är viktigt att vi tar med oss de nyvunna erfarenheter vi erhållit under Red Flag och bygger vidare på dessa i vår väg framåt, där återtagandet av förmågan att verka i nationell miljö är tongivande.
Jag vill rikta ett stort tack till övlt Anders Segerby, Kontingentschef SWAF Red Flag 13-2, och hans fantastiska gäng på Nellis AFB. Jag är imponerad och stolt över det ni presterar och levererar. Nu gäller det att hålla greppet ”ända in i kaklet”. Job well done och välkomna hem!
Micael Bydén/FVI
