01
Feb

Red Flag – En betraktares perspektiv

Anmäl kommentar Av:
i Stridsflygplan

De senaste två veckorna har ni kunnat läsa om Flygvapnets framfart i övningen Red Flag som genomförs i USA. Rapporteringen har varit riktigt bra där inläggen på FV Bloggen och FM (F17) hemsida har varit välbesökta och uppskattade. Övningen avslutas idag, fredag. Avveckling och hemtransport stundar. Mer om det i andra inlägg.

Jag hade möjligheten att besöka Nellis Air Force Base (AFB) och Red Flag i tre dagar under den andra och avslutande övningsveckan. Inledningsvis, i måndags, träffade jag kollegor från det amerikanska flygvapnet (USAF) som redogjorde för verksamheterna på Nellis AFB. Generalmajor Jeff Lofgren är chef för USAF Warfare Center (USAFWC) och övergripande ansvarig för bland annat USAF Weapons School (USAFWS) och Red Flag. Överste Tod Fingal är chef för själva Red Flag övningen med allt vad det innebär och överste Robert Garland är chef för USAF Weapons School (USAFWS). Samtliga höll genomgångar om respektive verksamheter och de gav uttryck för sina uppfattningar bland annat om vilka utmaningar man står inför och hur man ser på oss som partners.

Förbandsmärke för USAF Warfare Center

Om man ser tillbaka tio år i tiden och tittar var vi stod, kunskaps-, kompetens- och färdighetsmässigt, vad gäller förmågan att verka i internationella sammanhang så kan man snabbt konstatera att vi tagit många och stora steg framåt. Representanterna från USAF bekräftar just detta. De ser oss som en relevant partner med förmåga att verka tillsammans i all tänkbar internationell flygoperativ miljö. Vidare ser man på oss som ett gott exempel på vad man kan åstadkomma om man har en tydlig vilja (politiskt), tydliga mål samt materiella och inte minst personella förutsättningar.

Ett par nedslag från de kommentarer och bekräftelser som delgavs mig den första dagen. Inför Red Flag, både denna gång och 2008, har vi varit mycket väl förberedda när övningen startar. Det leder bland annat till att vi kunnat fokusera på övningsmomenten och inte på det man kallar för ”administrative flying” dvs förståelsen och förmågan att verka i ett komplext luftrum i kombination med avancerade hot. Det som möjliggjort detta är den förberedande aktivitet som vi, tillsammans med personal från USAF, genomför i Flygvapnets Luftstridssimuleringscentrum (FLSC)vid FOI. Denna simulering, där övningsmiljön i Red Flag speglas, pekas ut som det goda exemplet som andra nationer bör ta efter och som skulle bidra till ökat övningsutbyte. Man pekar också på det faktum att vår personal kliver fram och tar ansvar i ledande positioner under övningen. Det ger många erfarenheter och lärdomar som lyfter kompetensnivån för hela kollektivet. Jag konstaterar att vi ingår i en ganska exklusiv skara flygvapen där kompetens och förmåga att axla detta ansvar finns.

Besöket, genomgången och diskussionen vid USAFWS gav många intryck, en del inspiration och en hel del att fundera över. Jag gillar det jag hör och jag gillar det jag ser. Jag konstaterar att hela kedjan från vision via värdegrund till målsättningar hänger ihop i USAF. Det är flygvapenchefens uttryckliga styrningar som präglar hela verksamheten och personalen. Detta i sin tur skapar en tydlig anda, med inslag av medvetenhet kring vad organisationen står för och kräver, samt en utpräglad stolthet att vara en del av den. Det är också visionen som ligger till grund för utbildningen, bland annat den som vi fick ta del av här.

Skolmärke för USAF Weapons School

Red Flag – övningen och vårt deltagande

Under tisdag och onsdag följde jag och den svenska delegationen själva övningen och vår egen personals framfart. Med mig under besöket var öv Gabor Nagy (C F17), övlt Rickard Nyström (FTS A0) och mj Heléne Bittman (Adj). På tisdag morgon deltog vi vid en Mission Brief inför det företag som skulle genomföras senare samma dag. Briefingen gav en mycket bra bild av hur planeringen genomförs och hur komplext det är att hålla samman ett stort förband och få ut så mycket effekt som möjligt i ett område med avancerat hot, såväl från fientligt flyg som fientligt luftvärn.

Senare fick vi följa en av de inledande Coordination Briefs för ett av onsdagens företag. Mission Commander för detta företag var ”Foxy” ur 172.Stridsflygdivisionen. Ni har tidigare kunnat ta del av ”Tanks” erfarenheter och reflektioner ur perspektivet att verka som Mission Commander. För mig personligen blev detta ett speciellt tillfälle där resultatet av de senaste tio årens fokus på internationella insatser, där strävan har varit att nå en hög grad av interoperabilitet och att nå målet att bli en internationell relevant partner, blev mycket tydligt.

Tydligheten på ett lyckat resultat, hur långt vi har kommit, personifierades av ”Foxy”. I ett litet, överbefolkat briefingrum gav han instruktioner, ställde kontrollfrågor, lyssnade på synpunkter och råd. Han gjorde det med en kombination av självklarhet, tydlighet och ödmjukhet. Han gjorde det på ett annat modersmål än sitt eget, men till en språklig nivå som indikerade annat. I de resurser han tilldelats för att lösa uppgiften fanns en imponerande kraft och kapacitet, inneboende i mellan 50 och 60 stridsflygplan: Bombflygplan (B-1 och B-52), attackflygplan (F-15E, F-16 och Gripen), jaktflygplan (Mirage 2000 och F-22), störflygplan (F-18 Growler), lufttankningsflygplan och ledningsflygplan (AWACS). Piloter och besättningar representerade fem länder. Företaget som ”Foxy” hade fått att planera är ett av de mest komplexa som genomförs under hela övningen. Scenariot och hotbilden gör att det är mycket utmanande och svårt att nå framgång. Planeringen av företaget pågick under hela tisdag. På onsdag morgon genomfördes den Mission Brief som låg till grund för genomförandet under tidig eftermiddag. Efter genomfört uppdrag följde en rad utvärderingsmöten där man drar lärdomar av givet utfall. Jag önskar att fler hade fått förmånen att på plats få se, höra och uppleva det jag fick. Vidare önskar jag att jag själv hade kunnat delta i företaget som ”Foxy” planerade och genomförde. Jag inser snabbt att det inte finns någon som helst realism i den senare av önskningarna. I detta sammanhang hade jag bara varit till belastning.

Under dagarna vid Nellis AFB har jag träffat huvuddelen av den svenska kontingenten. Vid separata möten med ledningen för Flygunderhållskompaniet, ledning och representanter ur Mission Support Element (MSE) samt representanter för SIS-enheten har jag informerats om verksamheten på plats, vilka utmaningarna varit och vilka erfarenheter vi tar med oss. Även om övningen i sig har ett tydligt flygoperativt fokus så finns många lärdomar att ta med sig för alla ingående funktioner. ”Bara” den logistiska utmaningen i sig, att ombasera åtta stridflygplan från Sverige till USA och att etablera en fungerande stridflygenhet inom loppet av några dagar är en prövning utöver det vanliga. Vår personal visar gång efter annan att vi klarar det, trots brist på övningar där bas- och ledningsfunktionerna varit prioriterade. Det är viktigt att vi tar med oss de nyvunna  erfarenheter vi erhållit under Red Flag och bygger vidare på dessa i vår väg framåt, där återtagandet av förmågan att verka i nationell miljö är tongivande.

Jag vill rikta ett stort tack till övlt Anders Segerby, Kontingentschef SWAF Red Flag 13-2, och hans fantastiska gäng på Nellis AFB. Jag är imponerad och stolt över det ni presterar och levererar. Nu gäller det att hålla greppet ”ända in i kaklet”. Job well done och välkomna hem!

Micael Bydén/FVI


5 Svar till Red Flag – En betraktares perspektiv

  1. Ferpe 1 februari, 2013 kl. 21:59 Anmäl kommentar

    En stor eloge hur rapporteringen har skötts från denna övning. Saklig, personlig och tät/spännande på samma gång med olika vinklar från överordnad chef till enskild team-medlem på bakskompaniet. Jag har inte följt Sv Flygvapnet på säkert 15 år då jag bor i utlandet men det som skrivs här är intressant och väl genomtänkt. Sv Flygvapnet har nått en hög nivå inte bara som relevant partner i internationella sammahang, det gäller även som relevant partner till de som gett dem uppdraget.

    Svara
  2. FV-sergeanten 2 februari, 2013 kl. 12:55 Anmäl kommentar

    Kan bara hålla med Ferpe. Otroligt bra rapportering från gänget på Nellis. Också imponerande att läsa om de insatser som gjorts av förbandet och enskilda. Att planera och leda en sådan komplex operation som beskrivs på ett så professionellt sätt i en bortamiljö är grymt imponerande. Våra stridsflygdivisioner har onekligen nått väldigt långt i sin förmåga!! Bådar gott i solidaritetsförklaringens Sverige.

    Å andra sidan. Det är en oerhörd obalans inom flygvapnet idag, där basbataljonerna är fullständigt körda i botten med produppgifter, personalavhopp, långsam personaltillväxt, IBSS m.m.. Här finns i det närmaste ingen möjlighet att öva upp förbanden avseenende exempelvis logistik, ledning och metoder. Prioriteringarna är någon helt annanstans.

    Vi kan bara hoppas att FVÖ 13 blir en riktningsförändring.

    Flygvapnet är ett system av system. Tyvärr är den svagaste länken i den kedjan sedan länge väldigt klen. Eller brusten?

    När man trott att man nått botten, inser man att det snart kommer en nedförsbacke till. Dags att se sig om efter en annan sysselsättning. Det är inte längre ett inspirerande sammanhang att arbeta i.

    Svara
    • FVI 2 februari, 2013 kl. 22:13 Anmäl kommentar

      FV Sergeanten
      Den obalans du pekar på är ett resultat av medvetna beslut och prioriteringar som under de senaste tio åren inneburit en medveten satsning på internationella insatser och ökad interoperabilitet. Utifrån givna prioriteringar kan vi båda konstatera att vi lyckats väl och där är Red Flag ett tydligt exempel.
      Med ett nytt fokus och given inriktning är det vår skyldighet att återta förmågor inom ramen för uppgiften att försvara landet. Det skall vi bland annat göra under kommande FV övning. Vi skall göra det på samma fokuserade sätt som vi gjort för att bli ”interoperabla”. Det finns dock en skillnad och det är att vi inte skall göra om misstaget att släppa det vi har. ”Både Och” gäller. Vi skall göra det med tydliga, realistiska mål och vi måste vara långsiktiga i denna planering.
      Även om vi under denna period inte har övat bas- och ledningsfunktionen till den nivå du och jag önskar så konstaterar jag att vi inte står på ”noll”. Då hade vi inte kunnat genomföra OUP eller delta i Red Flag. Glöm inte bort (alla) de delar i basbataljonen som är igång dagligdags och som övat i den internationella miljön, om än ”var för sig”.
      För mig är det självklart, dessutom uttryckt i tal och skrift, att vi inom flygstridkrafterna nu har att fokusera på bas- och ledningsområdet. I det avseendet förväntar jag mig att målsättningar inom ramen för all vår vht (dagligdags träning och övning) speglar detta. Här har chefer och medarbetare på alla nivåer ett ansvar.
      Om vi kunde gå från en mycket låg förmåga att verka i internationell miljö med internationella partners på en, relativt sett, kort tid då bör det vara realistiskt (på riktigt!) att återta den nationella förmågan. För mig är detta både utmanande och inspirerande.
      Vad tror du? Jag hoppas att du är med.
      Micael Bydén/FVI

      Svara
      • FV-sergeanten 4 februari, 2013 kl. 10:38 Anmäl kommentar

        Jag hoppas också att jag är med. Jag vill vara med. Men ibland tar det på flera plan tungt emot. Arbetsläget är så utmanande att det är svårt att hitta inspirationen längre.

        Inom flygvapnet är det väldigt få som delar på många ”externa” uppdrag. Våra få kvarvarande yrkesofficerare skickas idag runt till Livgardet, Kvarn, Uppsala, Ronneby m.m. för att lösa utbildning av utlandsstyrkan, GMU, Öppen dörr m.m., andra löser IC-tjänst i IBSS-verksamheten, De som redan lämnat skutan är tjänstlediga för studier och tar på det viset upp personalrader som akut behövs för nyrekrytering. Det är få förunnat att ägna sig åt sin huvudtjänst, att arbeta sig samman i ett arbetslag med gemensamma mål och uppgifter. Den enda slutsats jag kan dra, är att vi har blivit för få för att lösa de uppgifter vi förväntas lösa. Det beror sannolikt på vårt kollektivs ständiga ”foten i kläm”-mentalitet. Hitta nya lösningar. Den senaste är visst att snabbt sparka in våra fåtaliga anställda soldater i ekorrhjulet också.

        Dagligdags träning och övning. Jag hoppas det finns de som har tid att ägna sig åt det.

        Svara
  3. reino lidvik 3 februari, 2013 kl. 18:36 Anmäl kommentar

    Det måste vara skönt att vara CFV (jag vet att det är fel men känns bättre) och se dessa unga män och kvinnor jobba så intensivt. Vet hur det upplevs om än under mindre stressade förhållanden. Bara att gratulera och öka takten vid hemkomst!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>