28
Nov

FVUP: Ledarskap – En historisk tillbakablick

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

 

Bengt Nordenskiöld, Flygvapenchef 1942-1954


Bengt Nordenskiöld ledde med kraft förstärkningen av Flygvapnet och har blivit en symbol för det moderna Flygvapnet.

Bengt G:son Nordenskiöld är den av samtliga Flygvapenchefer, som har innehaft ämbetet längsta tiden, nämligen 12 år, från 1942 till 1954. Fram till 1936 hade det unga Flygvapnet fört en tynande tillvaro. Flygmaterielen var föråldrad och personalförsörjningen bristfällig. Men när orosmolnen tätnade över Europa fattade riksdagen 1936 ett försvarsbeslut, som innebar en väsentlig upprustning av Flygvapnet, som samtidigt fick en egen stab och egen officersrekrytering. Nordenskiöld fick nu vara med om att utforma den förstärkning av Flygvapnet som följde och som efter andra världskrigets utbrott skedde i ännu högre takt. Nordenskiöld har härigenom fått stå som symbol för och ibland identifierats som skaparen av det moderna svenska Flygvapnet.

Orden Sammanhållning, Arbetsvilja, Stil och Framåtanda blev för Nordenskiöld honnörsord. Vi som var unga under Nordenskiölds ledarskap upplevde starkt just den känsla av sammanhållning och gemenskap som Nordenskiöld skapade. Han hade en förmåga att skapa ett slags ”Flygvapnets själ” i sitt ledarskap.

Sven-Olof Olson

CFV 1982-88


15 Svar till FVUP: Ledarskap – En historisk tillbakablick

  1. E 28 november, 2011 kl. 17:47 Anmäl kommentar

    Tyvärr är Nordenskiöld också den som gjort mest för att förstöra arvet. Anledningen till att vi idag ens har ett flygvapenmuseum är ju att CF3 trotsade honom och gömde undan äldre flygplan. Delvis har vi samma situation idag.

    Nordenskiöld låg också bakom de sk silvervingarna. Han ansåg inte värnpliktiga flygförare, med civil flygutbildning, fina nog att bära samma märken som off och uoff.

    Svara
    • Anders Silwer 29 november, 2011 kl. 08:52 Anmäl kommentar

      E

      Jo, det var nog som du skriver. De som var med kan kanske berätta för oss andra. Jag tror inte heller att Nordenskiöld var perfekt men han var där och då när när Flygvapnet byggdes upp från nästan ingenting till ett modernt Flygvapen.

      Anders Silwer

      Svara
      • E 2 december, 2011 kl. 19:56 Anmäl kommentar

        Sven gav förstås en mycket mer nyanserad bild.
        Jag är absolut inte emot förnyelse, men tycker det är synd när man än idag ser samma iver att skrota ut “det gamla” alldeles för fort.

        Svara
        • Anders Silwer 5 december, 2011 kl. 14:40 Anmäl kommentar

          E

          Generellt har vi gått ner i organisation de senaste 20 åren så att det vi valt att ha kvar är det som har varit nyast. Det är en delförklaring.

          Anders Silwer

          Svara
          • E 5 december, 2011 kl. 15:27 Anmäl kommentar

            Absolut, men just att sakerna går till Stena metall så fort det bara är möjligt känns lite fel. Eller att verkligen förstöra fasta anläggningar istället för att bara lämna dem.

            Det mest talande exemplet jag kommer på direkt är soppan med helikoptrarna. Idag skolar ju eleverna i Sverige på inhyrda helikoptrar av typ Bell 206 (HKP 6) och 212 (mellanting mellan HKP 3 och 11), dvs samma typer som relativt nyligen skrotats ut måste hyras in.

          • Anders Silwer 6 december, 2011 kl. 13:55 Anmäl kommentar

            E

            Det fanns politiska beslut på att vi skulle gå till 2 HKP-typer. det var den plan vi följde. Nu har vi en övergång till ett insatt insatsförsvar. Det är den strategisk utgångpunkten som besluten därefter hänger samman med.

            Anders Silwer

  2. Sven Scheiderbauer 29 november, 2011 kl. 12:07 Anmäl kommentar

    Först vill jag bara instämma i det som Sven-Olof Olson skriver om Bengt G:son Nordenskiöld. Men jag önskar komplettera med att framhålla hans företrädare som flygvapenchef Torsten Friis. Han lade grunden till flygvapnets förnyelse och självständighet genom att ställa krav på statsmakterna för att ta ledniningen över flygvapnet.

    Hans krav var att han som flygvapenchef (1934 – 1942) också skulle vara personalchef, det vill säga att officerskåren skulle tillhöra flygvapnet och inte vara en kommendering från armén eller marinen. Han genomförde också den viktiga identitetsskapande, och med föregående krav sammanhängande åtgärden, att man skulle bära samma uniform i flygvapnet. Nu kom också nya skolor till. Sedan tidigare fanns flygutbildningen på Ljungbyhed, som nu fick namnet Flygkrigsskolan (1936, men från 1942 Krigsflygskolan). 1937 kom den första aspirant- och kadettskolan, också den på Ljungbyhed. Flygkrigshögskolan (FKHS) inrättades 1942. Först nu kunde flygvapnets officerare göra karriär i flygvapnet.

    Men ett annat viktigt krav från Torsten Friis var att han ville handplocka de som skulle hjälpa honom att bygga upp det nya flygvapnet. Han utsåg de dugliga officerarna Axel Ljungdahl och Bengt G:son Nordenskiöld som bägge kom från Generalstaben, men bara Ljungdahl var då flygutbildad, samt John Stenbeck och Nils Söderberg som kom från flygvapnet, men bara Söderberg var flygutbildad.

    Bengt Nordenskiöld efterträdde Arthur Örnberg som flygstabschef 1936. I den rollen genomförde han Friis intentioner, ofta i utvecklad form. 1942 blev han flygvapenchef. Med sin militära begåvning och stora arbetsförmåga utvecklade han flygvapnet i en tid då omvärlden stod i brand. Han är, som Sven-Olof Olson skriver, den som framstår som skapare av det moderna flygvapnet. Det är rätt.

    Bengt Nordenskiölds förhållande till det historiska kan ju lämna övrigt att önska, säger vi idag. Som chef för Flygvapenmuseum mötte jag ofta detta. Men som historiker måste man se till helheten. Friis och Nordenskiöld byggde upp ett flygvapen som tidigare hade mycket låg status, i alla instanser. Nu fanns det bara ett mål: flygvapnet skulle vara det främsta bland försvarsgrenarna i alla avseenden. Inte minst skulle man ha den modernaste materielen. När ny kom skulle det gamla bort snarast möjligt. I efterhand kan sägas att det var olyckligt. Men historia är som väl är inte bara materiel utan också mänsklig verksamhet. Nordenskiölds som person och hans verksamhet kommer alltid fascinera, debatteras och diskuteras. Det gör att historia är så spännande.

    Svara
    • Anders Silwer 30 november, 2011 kl. 09:12 Anmäl kommentar

      Sven

      Tack för ett bra inlägg som nyanserar bilden av våra historiska företrädare. Enkla svar är som du vet oftast inte de bästa.

      Trevligt att läsa dej på bloggen.

      Anders Silwer

      Svara
    • Per Norberg 7 oktober, 2012 kl. 19:45 Anmäl kommentar

      Hej
      Som ett komplement till ovan inlägg kan jag meddela att jag skrivit en artikel om John Stenbeck i Bohusläningarna – I17 Kamratförenings tinding (en kortare version har även F7 KF publicerat). Den kan läsas på http://uddevallare.blogspot.se/ datum 09/29.

      jag vill direkt påpeka att det är ett missförstånd att Stenbeck inte var flygutbildad – tvärtom var han den kanske mest kände flygaren inom FV. Det är eftervärlden som satt denna stämpel.

      MVH
      Per Norberg
      Ordf I17 Kamratförening

      Svara
  3. alf ingesson thoor 30 november, 2011 kl. 12:26 Anmäl kommentar

    Varje tid ställer olika krav på chefsskapet. Jag har utvecklat detta i boken “En fältflygare från Mjölby”.
    Kan kanske anses förmätet av mig att ta på mig den rollen att bedöma våra flygvapenchefer men syftet att förstå ledarskapet utifrån dess förutsättningar, inte minst politiskt, gör att dåtidens ledare skapat förutsättningar för nutiden. Nutidens chefer har ett arv att förvalta men också att förhålla sig till en vardag som är betydligt komplexare än tidigare.
    Ett problem dagens chefer har är att försöka hitta en fungerande vardag mitt i alla omorganisationer.
    Paradoxalt nog är dagens militära modeord “tydlighet” vilket är det vi på lägre nivåer saknar mest.
    Öppenheten hos dagens chefer gynnar verksamheten men kan ibland skapa missuppfattningar och felaktiga förväntningar.
    Detta till trots, det är min uppfattning att vi är på rätt väg.

    Svara
    • Anders Silwer 1 december, 2011 kl. 10:36 Anmäl kommentar

      Alf

      Ibland tycker jag vi gör det för svårt för oss. Om vi tidigt gör val i en organisation så slipper vi en del otydligheter längre ner i organisationen senare. Jag tycker också att vi ibland överskattar organisationen (all respekt för er som arbetar i den). Med överskattningen menar jag att vi alldeles för lätt kommer fram till lösningar som helt enkelt är för komplicerade att sedan leva med. Nu tror alla att jag i första hand syftar på HKV, men det är inte så. Reflektera själva överallt i organisationen: Är det inte så att vi svenskar har en förkärlek för kompromissen så att alla blir lite nöjda. Konsekvensen blir att vi bygger strukturer som blir komplicerade, för att alla ska få säga något. Om vi tog in lite mer av ett “the winner takes it all”-tänkande, och accepterade det så skulle vi få enklare strukturer.

      Anders Silwer

      Svara
      • alf ingesson thoor 1 december, 2011 kl. 12:34 Anmäl kommentar

        Håller helt med om att konflikträdslan hos oss svenskar gör att vi gör allt för att nå en kompromiss vilket medför att en lösning eller beslut aldrig blir optimalt. “One size fits all”.

        Just beslutsvåndan i FM har enligt min uppfattning ökat därför att ett felaktigt beslut av någon aldrig tillåts glömmas. Bättre då att dölja sig bakom frasen “I beslutet har följande…..”

        Chefer på alla nivåer måste våga fatta beslut själva. Samråd är nog bra men demokrati platsar inte i en militär organisation.

        Svara
        • Anders Silwer 2 december, 2011 kl. 12:06 Anmäl kommentar

          Alf

          I vårt system finns det funktioner för medbestämmande grundade i avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare. Delar uppfattningen att chefer ska våga fatta beslut själva, men det är också viktigt att acceptera dessa beslut när de är fattade. “Leadership och followership”

          Anders silwer

          Svara
          • J.K Nilsson 6 december, 2011 kl. 21:11 Anmäl kommentar

            Framför allt skall chefer, när tid finnes och det finns det oftast, kunna säga att ja, jag lyssnade på dig/er och jag värderade det så här. Därför tog jag det här beslutet baserat på det här.

            Då skulle följeskapet kunna bli så mycket lättare.

            J.K Nilsson

          • Anders Silwer 8 december, 2011 kl. 07:51 Anmäl kommentar

            J.K

            Det är lätt att hålla med dej.

            Anders Silwer

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>