Så äntligen har det blivit dags att genomföra vårens studieresa. Normalt genomförs två studieresor per år, en till Japan och en till Kina. Huvudsyftena med att genomföra en studieresa är dels att utveckla kunskapen militärt och kulturellt, men även att ”nätverka” och representera Sverige och NNSC. På grund av den ökade smittspridningen i regionen och i Sydkorea, beslutades det i ett sent skede att genomföra studieresan inom landet. Den höga smittspridningen innebar dock att besök vid militära enheter inte kunde genomföras. Istället inriktades planerna mot att genomföra en resan med en större kulturell inriktning.
Jeju är en autonom provins i södra Sydkorea och är landets största ö belägen söder om Koreahalvön. Huvudstaden är Jeju-si. Provinsen är administrativt indelad i två städer, Jeju och Seogwipo.
Glädjande var att vi kan konstatera att ön Jeju är som ett mini-Sydkorea där man på en mindre yta kan ta del av det mesta fina som Sydkorea har att erbjuda.
Resan startade den 12 mars i ett kylslaget Sydkorea. Inrikesflyg till Jeju går enkelt att boka och är förhållandevis billigt.
Första delen av resan spenderades i staden Jeju-si, dit ankommande resenärer anländer. I och runt staden finns många remål som varmt rekommenderas. Vi besökte konstmuseum och en permanent stadsmarknad. Ur militär och historisk synvinkel är en huvudattraktion att besöka Peace Park, ett museum strax öster om staden. Fokus på detta museum är den massaker som drabbade Jeju 1947-1948. Museet är pedagogiskt uppbyggt och visar på hur Sydkorea påverkats och styrts av andra länder. Mycket intressant och ger en annan vinkel på den information som annars ges där NNSC verkar.
Ett annat måste att besöka är lavatunnlar sydost om Jeju-si, Manjanggul. Det är en mäktig känsla att få gå en kilometer in i perfekt bevarad lavatunnel.
Resan fortsatte ut mot Jejus östra kust där två huvudsakliga resmål var i fokus. Det första var ett museum inriktat på de berömda kvinnliga dykare som satt Jeju på kartan. Haenyeo museum är väl värt ett besök. De kvinnliga dykare vilka utvecklat ett hållbart fiske är beundransvärda hur de med enkel utrustning kan fridyka ner till 10-15 meter och få rikligt med fisk och skaldjur.
Det andra resmålet är sidoön Udo. Det är en liten ö dit man tar sig med en liten färja vilken tar 15 minuter att åka. På ön, om det är fint väder, går det alldeles utmärkt att hyra elcyklar, eldrivna scootrar eller vanliga cyklar för att ta sig runt. Runt ön finns många fina stopp att göra och längs vägen finns fina lunchrestauranger. Att ta sig runt ön tog för oss ungefär fem timmar.
Sista området vi fokuserade på var södra sidan kring staden Seogwipo. Den södra sidan upplevde vi betydligt lugnare tempomässigt och naturen ändrades också på så vis att stränderna blev mer öppna och längs vägarna var många apelsinodlingar. Trots tidigt i april blev det ändock ett snabbt bad, skönt men mest för att kunna bocka av ett havsbad i Sydkorea. Till skillnad från våra normala verksamhetsområde erbjuder Jeju klart vatten, om än en del flytande skräp och plast.
Torsdagen den 17 mars, efter sex intensiva dagar återvände glada resenärer till fastlandet och kan konstatera att vi kunnat ta del av den sydkoreanska kulturen och naturen på ett fint sätt. Vi är glada av att årets studieresa kunde förläggas till det land vi verkar i för att bättre kunna lära känna Sydkorea.
