I början av juli presenterade Officersförbundet en medlemsundersökning.
Det är bra att Officersförbundet gör undersökningar, dessa tillsammans med våra egna medarbetarundersökningar gör att det finns en stor kunskapsbas att analysera.
En av slutsatserna i Officersförbundets undersökning var att av många av officerarna och soldaterna har funderat på att sluta och att 78 procent inte anser att de har tillräckligt med materiel, personal och utbildning i sina krigsförband.
Försvarsmakten är inne i en stor förändringsprocess, det har vi varit under en lång tid. Vi har gått från ett relativt stort förrådsställt invasionsförsvar, till ett mindre försvar fokuserat på att bygga säkerhet tillsammans med andra i internationella insatser långt borta. Nu har vi ett nytt försvarsbeslut sedan ett halvår med en tydlig inriktning på insatsförmåga med ett nationellt fokus. Den viktigaste uppgiften Försvarsmakten har fått är att öka den operativa förmågan i försvarsbeslutsperioden.
Att i början av en sådan stor förändring se att siffrorna i undersökningen visar på att cirka 85 procent är med på förändringen, både vad gäller förtroendefrågan och arbetsgivarfrågan är enligt min mening positivt.
En alldeles för stor del av de tillfrågade anser att man inte har tillräckligt med materiel, personal och utbildning. Det är bekymmersamt och en mycket viktig fråga. I sammanhanget är det viktigt att förhålla sig till att försvarsbeslutsperioden nyss har börjat och därmed också arbetet med att öka den operativa förmågan. Vi kommer inte heller tomhänta in i perioden, vi har med oss mycket kompetenta medarbetare, vi har viktiga erfarenheter från internationella operationer och vi har i många fall materiel i världsklass. Men vi har inte allt vi vill ha och vi har ännu inte fått hela systemet på plats.
Att ha tankar eller funderingar på att byta jobb någon gång är ju inget konstigt. Det har väl i princip alla. Om det blir för ofta kan det vara ett tecken på att något inte är bra. Den viktigaste faktorn som nämns är bristande framtidstro. Förhoppningsvis så kan den nya inriktningen till Försvarsmakten och de ökade ambitionerna förbättra framtidstron.
Jag kan konstatera att det förra året slutade 124 officerare på egen begäran och 26 genom karriärväxling, alltså totalt 150 officerare. Siffrorna för 2014 var ungefär desamma. Detta av totalt 9000 officerare. Vi ser också att vi har en hel del återrekryteringar av officerare som tidigare slutat. Även om det finns tankar på att sluta så visar siffrorna på att officerskåren är mycket stabil. Vi är glada för att så är fallet och vi vill också att det ska fortsätta vara så.
I kategorin gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS) så anger vad tredje i Officersförbundets undersökning att de vill utvecklas till att bli officerare. Dessutom anger 20 procent att de vill arbeta mer än åtta år. 87 procent anger att de vill arbeta fem till sex år eller mer som soldater. Det är glädjande siffror. Systemet med heltidstjänstgörande soldater börjar sätta sig. Vi närmar oss fem år i genomsnittlig anställningstid. Rörligheten ut ur Försvarsmakten bland soldater och sjömän är cirka tio procent vilket är lägre än för den ålderskategorin generellt i samhället.
Klas Eksell
Stf Personaldirektör
