LFV har nyligen lämnat rapport om händelsen 4 november 2015 när de övergick i reservförfarande under en tid eftersom flygtrafikledningsradar var störda. LFV slutsats är att det var en effekt av solen: rymdväder.
Inom vädertjänsten är vi vana att se störningar i våra väderradarbilder kring soluppgång och solnedgång så detta är egentligen inget konstigt. Solen strålar ständigt ut energi över i princip alla frekvenser. Normalt är dock intensiteten i det som når jordytan låg utanför det optiska fönstret (vanligt solljus) och några frekvensband inom IR. Vid utbrott på solytan kan dock intensiteten i vissa frekvenser öka med flera storleksordningar och störa främst utrustning i rymden, men ibland även på jordytan.
Rymdväder är i huvudsak två olika fenomen: laddade partiklar och elektromagnetisk strålning. Solfläckarna är indikationer på hur mycket utbrott på solytan som förekommer då de är områden med magnetisk instabilitet. I närheten av solfläckarna kan då ske materiaexplosioner (CME eller koronamassutkastning) eller strålningsexplosioner (flares som oftast ger större delen av explosionen som röntgen- och extrem UV-strålning).
Den vanligaste påverkan som sker är störning på signaler som går igenom eller studsar i jonosfären, den laddade yttre delen av jordens atmosfär.
Bilden ovan visar var s k scintillation är vanligast. Scintillation innebär att jonosfären varierar relativt mycket på kort tid och medför att signaler som går igenom förvrängs och ändrar riktning, signaler som ska studsa hamnar inte där de brukar.
HF-kommunikation på längre avstånd än några mil sker alltid via jonosfären. I banden på varsin sida om magnetiska ekvatorn förekommer påtagliga störningar varje kväll när solen går ned lokalt på jonosfärens höjd (ca kl 21 lokal tid). Insatserna i Afrika och runt Afrikas Horn har varit tvungna att ta hänsyn till detta.
Satellitkommunikation sker istället genom jonosfären och kan också påverkas. Samma sak gäller navigationsdata, t ex GPS. Nedan ses ett tillfälle 2001 med loggade GPS-data från ett markfordon vid en kraftig solstörning. GPS-data visade under loppet av några minuter hastigheter som varierade mellan 0 och 700 km/h, och höjd över havet mellan -1200 och +150 meter!!! Detta var naturligtvis ett extremfall, men störningar inträffar ständigt. Ofta är det fråga om att positionen och hastigheten under några minuter får 10-20 gånger större fel än normalt. Signalerna från satelliter störs tidvis så signaler från färre satelliter än vanligt erhålls. Även detta rör sig oftast om bara några minuter.
Inom Europa och Nordamerika används satellitdata för precisionslandning på större flygplatser. Vid solstörningar (normalt flare) har det vid flera tillfällen medfört att reservförfarande måste användas med stora förseningar i flyget som följd. En sådan störning på 20-30 minuter får då följdeffekt ett par timmar innan trafik hunnit normaliseras.
Prognoser på rymdstörningar är mycket osäkra då modellerna ligger 30-50 år efter vanliga vädermodeller i mognad. Vi saknar dessutom en hel del kunskap om de olika processerna i och på solen som är inblandade. Stora internationella satsningar görs därför för att minska okunskapen och kunna förbättra prognosmodellerna. Idag ger modellerna användbara prognoser några timmar framåt och en stor del ligger i nowcasting. På längre sikt än några timmar är det främst sannolikhetsbedömningar av hur stora störningar som kan uppträda. Precisionen i enskilda fenomen ökar dock snabbt i takt med att operationella satelliter blir tillgängliga. Det mesta av äldre insamlade data har varit från forskningssatelliter med helt andra mål än att stödja prognosmodeller.
Met Peter Löfwenberg och Helena Delsenius-Sundström
LedR/METOCC
