På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig. Läs om kakor och hur de används på forsvarsmakten.se.
Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.
Vädret har i alla tider intresserat människan, inte minst jordbrukare och sjöfarare vars levebröd eller chans till överlevnad till stor del berodde på vilket väder som råkade råda. Redan i Mesopotamien för nästan 3000 år sedan nedtecknades dagens molnighet på lertavlor och denna enkla mätserie pågick i omkring 600 års tid. Under denna period var övertygelsen om att det var gudarna som styrde vädret utbredd och man trodde att dessa visade sitt missnöje genom att sända exempelvis hagel eller åska ned över mänskligheten.
Foto: Sofia Söderholm, FM
Det var först under antiken som tanken på väder som en vetenskap började få genomslag och tack vare Aristoteles verk ”Meteorologica” där olika väderfenomen beskrevs fick denna vetenskap sitt namn (efter ordet meteor som beskriver alla föremål som faller ned från himlen, även regndroppar). Den grekiske filosofen Epikuros som var verksam strax därefter konstaterade att meteorologin var ett komplicerat ämne med många faktorer som samspelade samt att detta ämne krävde ingående studier. Skalden Aratos tog honom på orden och kunde efter att ha betraktat himlen ingående en tid konstatera följande:
”Om ett svart moln skymmer solens strålar. Och plötsligt mörker gör våld på dagens ljus. Bonde, gläd dig – för snart kommer ett uppfriskande regn. Att fylla tomma gölar och svalka törstande slätter.”
Liknande förutsägelser om vädret förekommer även i Bondepraktikan som kom på svenska under 1600-talet och var omåttligt populär ända fram till slutet av 1800-talet. Vissa av dessa spådomar kan ha en vetenskaplig grund, men det rekommenderas ändå att man bör ta informationen som kuriosa. Om mars säger Bondepraktikan bland annat att ”På en torr mars följer vanligen en vacker vår” och ”Regn i mars ger även regn i juli”. Andra spådomar som man trodde på var ”Om hönsen inte söker skydd för regnet blir det långvarigt” och ”Ek före ask ger sommaren slask – ask före ek ger sommaren stek”.
Så sent som på 1800-talet var ledande forskare fortfarande övertygade om att väderskeendena var tätt knutna till astrologin och att man kunde förutse vädret bara man hade detaljerad kunskap om solens, månens och stjärnornas rörelser. Månkalendrar som skapades av astrologer var populära och påstod sig kunna förutsäga vädrets cykler så långt som arton år framåt i tiden. ”Lunarister” var under denna tid högt ansedda på universiteten och just månens position och gravitation ansåg man vara helt avgörande för vädret.
Foto: Sofia Söderholm, FM
Vändningen kom i mitten av 1800-talet med telegrafen. Nu kunde man för första gången rapportera in väderobservationer i en hastighet som vida översteg vädrets framfart och därmed varna för kraftiga oväder i upp till ett dygn i förväg. Sommaren 1861 sändes den första europeiska väderprognosen (baserad på observationer) ut från brittiska Meteorological Department och andra europeiska länder var inte sena med att följa efter. I Sverige bildades SMC – Statens Meteorologiska Centralanstalt år 1873, men det var först sommaren 1880 som de började utfärda dagliga väderprognoser. Första svenska stormvarningen dröjde till 1905, innan dess varnade man endast för ”blåst”.
Ett annat genombrott i slutet av 1800-talet var insikten om att vi har samma typer av moln över hela världen. Tidigare trodde man att varje land hade sina alldeles egna molnslag vars utseende varierade efter landskapet. Men under en konferens i Uppsala 1894 ledd av professor Hildebrandsson samlades världens ledande forskare i meteorologi med molnbilder från alla sina hemländer. Dessa jämfördes sedan i en stor utställning. Efter att ha studerat dessa bilder kunde man slutligen rösta igenom en gemensam molnklassificering som gällde för hela världen. Två år senare kom den första officiella internationella molnatlasen ut och denna ges än idag ut av den meteorologiska världsorganisationen.
De matematiska formler som krävdes för att göra en väderprognos presenterades redan 1922 av den brittiske matematikern Lewis Fry Richardson. Dessvärre tog det vid denna tid ungefär sex veckor att utföra dessa beräkningar medan vädret i sig hade passerat redan efter sex timmar. Det var först på 1950-talet i samband med datorernas ankomst som formlerna slutligen blev användbara för världens vädertjänster och den moderna meteorologin var född.
