I torsdags förra veckan var det dags för en av de största milstolparna i karriären som Försvarsmeteorolog, att få sina meteorologvingar efter genomförd Grundläggande Flygutbildning B Väderspanare. Då jag var ensam elev detta året genomförde jag min utbildning lokalt på F17. Detta gjorde att jag kunde kombinera den vanliga verksamheten och passa på att flyga/ha teori när vädret tillät det. Examen genomfördes på Malmen tillsammans med 22 pilot-elever. Läs mer om examen här.
Meteorologvingen på plats över höger bröstficka. Foto: Jenny Burman
Flygutbildningen sker i SK60, ett 2-sitsigt jetflygplan med katapultstol. Förutom att genomföra just flygpass ingår därför många fler utbildningar, bland annat överlevnad barmark som nämnts i tidigare inlägg här på bloggen, hopputbildning där man får lära sig handha sin fallskärm om man skulle behöva skjuta ut sig, samt lite mer teoretiska utbildningar.
Uppe i flygplanet fick man lära sig att navigera både på låg höjd och på hög höjd, man fick även testa på lite avancerad flygning med loopingar och rollar. Sist men inte minst gick man in på själva väderspaningen.
Anledning till att meteorologer har flygtjänst är för att öka vår förståelse för vad det är piloten upplever när den är ute och flyger. Man kan exempelvis uppleva molnmängd annorlunda om man står på marken jämfört med om man är i luften. Meteorologen på marken kan genom satellitbilder och observationer se molnens över och undersida. Väderflygaren kan då hjälpa till med hur det ser ut mellan molnen och vilka olika höjder eventuella molnskiktningar ligger på.
Piloten och jag påväg ut för examensflygningen. Vi startade sist av 12 SK60. Foto: Annika Schröder
Jag och piloten efter flygningen. Foto: Annika Schröder
Jag och utbildningschefen på METOCC. Foto: P-O Olofsson
/Jenny meteorolog F17
