Foto: Mj Per Carlén
En flygvapenofficers reflektion över studier vid Försvarshögskolan Trots bättre vetande ansökte jag till Högre stabsutbildning (HSU) vid Försvarshögskolan (FHS) för att skaffa mig en högre militär utbildning och ett ovärderligt kollegialt nätverk. Vad jag menar med ”mot bättre vetande” är att jag likt många av mina kollegor hört och deltagit i ryktesspridningen att FHS rycker ut de kvarvarande resterna av den ryggrad man lyckats behålla genom karriären. Jag får börja med att dementera det överdrivna ryktet att ryggraden är borta. Sällan har jag mött en mer rakryggad bunt kollegor som till hundra procent försöker ta sig an uppgiften att både förstå vad som händer i Försvarsmakten (FM) och är villiga att delta i processen att göra saker bättre. FHS som miljö är komplex. Skolan en identitetskris av stora mått och skolan har ännu inte hittat sin plats i världen och saknar både livskraftiga förhållanden till omvärlden (FM och den akademiska världen) och en tydlig självbild. Som elev vill jag påstå att skolans interna och externa problem påverkar utbildningen på ett negativt sätt. Här kan FM hjälpa skolan genom att vara tydlig med målstyrning och kvalitetskrav. Ur ett elevperspektiv har dock FM:s intresse för vår utbildning varit begränsat. Däremot finns det på FHS synnerligen kompetenta individer som fungerar väl som lärare, mentorer och kollegor. Den kunskap som de individerna delat med sig är värdefull och håller en hög internationell standard. Bevisen på detta är att vi elever, i relation till elever från andra länder, väl kan tala för oss i militära och akademiska diskussioner och har en god färdighet då det gäller internationell operationsplanering och stabsarbete. Den internationella delen av skoltiden har bestått av multinationella övningar och studieresor. Övningarna har lärt oss att det finns lika många tolkningar av planeringsprocessen som det finns deltagande länder och ett visst mått av ödmjukhet är alltid på sin plats. Studieresorna till N.Y, Bryssel och Polen har lärt oss mycket om FN, NATO, EU och krigets fasor (O?wi?cim/Auschwitz).ag har upplev tiden på FHS som extremt utmattande men samtidigt fylld av utmaningar och personlig utveckling. Det är ingen utbildning som ”löser sig självt” utan den kräver både ett personligt engagemang och hårt arbete för familjen. Utbildningen består av två uppsatser och flera längre övningar och resor som kräver mycket tid utöver ”normal arbetstid”. Skolan är dock mycket lyhörd för individens behov och det finns ett bra skyddsnät för problem som dyker upp. FHS är en bra skola men kan bli mycket bättre. Mycket av förbättringspotentialen ligger i relationen mellan FM och FHS. FM förmåga att skicka kompetenta medarbetare och elever till skolan är avgörande men till del måste också FHS välja väg och lägga de interna problemen bakom sig. Just nu skulle jag inte rekommendera någon att söka till skolan men med lite mer perspektiv kommer jag att varmt rekommendera dessa två år av personlig och yrkesmässig utveckling samt kamratskap. Snart lägger jag denna tiden i Stockholm bakom mig och återgår till flygtjänst och ledning av denna.
Mj Per Carlemalm, F7 TSFE -Unde
