Den sista april lämnar Lena Berndin Flygvapnet efter drygt 37 år i tjänst.
Hur började det?
När Lena Larsson 1974 gick på gymnasiet i Ystad annonserades det med affischer på torget intill skolan att Svenska Lottakåren firade 50-årsjubileum. På affischerna sökte man elever till utbildning inom frivilligrörelsen med bland annat kurser på Gotland. Lena anmälde sig till en grundkurs och det var så det började.
Under fem somrar genomförde hon grundkurs, befälskurs 1, befälskurs 2, instruktörskurs teori, instruktörskurs praktik och därefter tjänstgjorde hon som instruktör, med fanjunkares grad, under flera somrar.
Hon tjänstgjorde också som instruktör på lokala kurser som genomfördes i F 5 regi.
När blev det möjligt för kvinnor att söka till officersutbildning?
Regeringen uppdrog den 30 november 1978 åt överbefälhavaren att – i enlighet med riksdagens beslut den 5 oktober 1978 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret mm (prop.1977/78:185, FöU1978/79:1, skr 1978/79:2 ) –inom försvarsmakten leda genomförandet av reformen som ett led i införandet av den nya befälsordningen.
I propositionen framförde föredragande statsrådet dels att kvinnliga tekniker och tekniska biträden borde få möjlighet att utbildas vidare för anställning som yrkesbefäl, dels också att möjligheten att efter vidareutbildning få anställning som yrkesbefäl borde stå öppen även för kvinnlig frivilligpersonal.
I skrivelse den 5 mars 1980 föreslog Chefen för Flygvapnet att fem kvinnor med erforderlig fackkompetens får anställas som plutonofficersaspirater samt genomgå vidareutbildning på motsvarande sätt som manliga plutonofficersaspiranter.
Förslaget innebar att kvinnorna fick tillgodoräkna sig sin tidigare arbetslivserfarenhet och del av vidareutbildningen som fullgjord grundutbildning vid motsvarande tidpunkt som för manliga plutonofficersaspiranter.
Av 36 sökande kvinnor testades 20 på UTK (uttagningskommissionen) i Stockholm, där 5 tjejer togs ut efter genomförda teoretiska tester, synundersökning, läkarkontroll och samtal med en militär och en psykolog.
Regeringen medgav att dessa fem kvinnor fick anställas som plutonofficersaspiranter:
Lottorna
Ingela Bernald, Västmanlands flygflottilj
Lena Larsson (Berndin), Krigsflygskolan
Kristina Sjödell, Jämtlands flygflottilj
Siv Svensson, Blekinge flygflottilj
Ingela Bernald, Siv Svensson, Dick Stenberg, Kristina Sjödell, och Lena Larsson (Berndin).
Teknikern
Britt-Marie Wernberg, Norrbottens flygflottilj.
Grundutbildning
Den 8 april 1980 ryckte Lena in vid Kungliga Krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed och vid vakten väntade journalister på henne och ville göra en intervju. De följde med när hon hämtade utrustning på förrådet. I en artikel från Nordvästra Skånes Tidningar ser man att de även hade ringt till Lenas mor och ställt frågor.
I Ljungbyhed genomfördes tre veckors allmän militär utbildning med exercis, vapenträning med k-pist och övrig gröntjänstutbildning.
Därefter fortsatte utbildningen på F 18 Tullinge, tio manliga officersaspiranter från utbildningen i Ljungbyhed anslöt i juni månad.
En av tjejerna valde att avsluta sin utbildning under hösten.
1-2 oktober 1980 genomfördes högvakt på Stockholms slott med extra stor uppståndelse eftersom det tog 457 år innan kvinnor fick tjänstgöra i högvakten. Pionjärerna var fyra kvinnliga furirer från F 18 som tågade in på borggården för vaktavlösning.
En historisk högvakt uppställda för vaktavlösning.
”Post nummer ett, gevärspost. Jag skall bevaka........”
Den 13 augusti 1981 avlades examen och de utnämndes till överfurirer. Dåvarande Chefen för Flygvapnet, Generallöjtnant Dick Stenberg var examensförrättare under stor uppståndelse och publicitet.
Gratulationer och hälsningar strömmade in, bland annat från Chefen för Kungliga Krigsflygskolan översten P. J Widmark.
CFV , generalen Dick Stenberg utnämner Lena till överfurir och plutonsofficer i Flygvapnet.
Yrkesliv
Lena har haft Luftförsvarscentralen i Hästveda som arbetsort under hela sin karriär med undantag av sex månader hösten1987 till våren 1988 då hon tjänstgjorde vid radargruppcentralen i Degeberga.
Huvudsakligen har hon över tiden tjänstgjort som målföljningsledare/identifieringsledare och luftbevakningsledare inom luftbevakningsfunktionen där dess huvuduppgift, incidentberedskapen, enligt henne själv varit mycket intressant, lärorikt och stimulerande då händelser som hon själv varit med om senare rapporterats i tidningar och annan nyhetsmedia. Lena nämner att varje arbetsdag inom incidentberedskapen har varit en utmaning, då dagen inte varit förutsägbar utan händelser har inträffat och man har agerat utifrån dessa med sina kunskaper och erfarenheter. Utvecklingen inom incidentberedskapen med många förändringar med ny teknik som genomförs under åren har också bidragit till att jobbet blivit än mer intressant.
Är man pionjär så får man mycket uppmärksamhet.
Utöver detta har Lena tjänstgjort i en rad olika befattningar såsom:
Krig-övningsplanerare på strilbataljonen ledningsstab
Personalplanerare inom luftbevakningen
Strilkompaniets ekonomiuppföljare
I april 2013 tog hon på sig uppdraget att bli Strilbataljonens ekonomihandläggare
Nya utmaningar med nya system att lära sig där oftast ingen/lite utbildning fanns att tillgå. Med sin långa erfarenhet och djupa kunskaper fick hon försöka omvandla dem till funktioner i de nya systemen. Mycket arbete som utförs i det tysta och inte syns men som måste göras. Lena har gjort stora insatser inom ekonomifunktionen och har förtjänstfullt utvecklat den så att flera kan ta del av den och förstå den.
Dagens miljö i en stridsledningscentral skiljer sig helt från den miljö Lena började i tidigt 80-tal.
Lenas egna summering och funderingar som kvinna och officer
”Det kändes lite annorlunda då man kom ut till sitt förband, under utbildningen var vi alltid fyra tjejer tillsammans som kunde stötta varandra. Vad jag kommer ihåg så var jag väldigt reserverad, lojal och skötsam. Gjorde det man blev tillsagd att göra, var aldrig ifrågasättande.
Visst kände man sig betraktad och påpassad i början, men jag uppfattade att kollegerna inte tyckte att det var så konstigt med en kvinna som officer beroende på att det redan fanns kvinnliga tekniska biträden som jobbade i anläggningen som civilanställda.
Jag tycker att som kvinnlig officer i Flygvapnet har man blivit betraktad som och accepterad som det. Det har varit individuell kompetens och förmåga som har räknats, inte vilken kön man har. De olika befattningarna som man har haft har baserats på de kvalifikationer man har.
Sammanfattningsvis så har jag alltid gått till jobbet med glädje och har trivts med mina arbetskamrater och med mina olika intressanta arbetsuppgifter som varit väldigt varierande och stimulerande.
Men nu är det dags att gå i pension efter 37 år och 22 dagar som anställd i Försvarsmakten. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, det har gett mig mer än jag någonsin kunnat hoppas på och stärkt insikten om att vi behövs i försvaret för våra kvinnliga egenskapers skull.”
Vad händer nu….
Då Lena är uppväxt på en liten lantgård (med föräldrar och sex syskon!) har livet på landet en stor plats i hennes hjärta. Hon bor med sin familj och några katter i en villa i Skåne-Tranås på Österlen, där en stor trädgård har en central plats. Trädgården har för övrigt i år har utökats med bland annat ett större grönsaksland för självhushållning.
Utöver detta har Lena ett antal förtroendeuppdrag som kommer att ta mycket av hennes tid som nybliven pensionär:
God man,
Ordförande i Valnämnden Tomelilla kommun,
Ordförande i Skåne-Tranås Andelsfrysförening,
Ersättare i Kyrkorådet Brösarp-Tranås församling.
