Förra veckan ombaserade 211:e stridsflygdivision tillsammans med 332. Sqn från Bodö, Norge, till Rovaniemi och Lapplands flygflottilj för att delta i den årliga upplagan av Arctic Fighter Meet (AFM) där 11. Sqn står som värd.
Övningens fokus ligger på manövrerande strid och det främsta syftet är att erbjuda en möjlighet för yngre piloter att möta främmande flygplanstyper i luftstrid. Detta för att utveckla förmågan att använda sitt eget flygplans styrkor samt i ett vidare perspektiv lära känna dess begränsningar gentemot flygplan som har andra egenskaper.
Genom konceptet Cross Border Training (CBT) har vi idag ett gott övningsutbyte med Norge och Finland integrerat i vår ordinarie verksamhet. AFM erbjuder dock en möjlighet att lägga fokus på just manövrerande strid med piloter och flygplanstyper från andra nationer, och således en mer verklighetstrogen luftstrid. Övningen ger även deltagarna många andra möjligheter till erfarenhetsutbyte. De flesta briefingarna är gemensamma. Före respektive flygpass möts de deltagande piloterna för att planera övningen så att maximalt övningsutbyte kan uppnås utan att flygsäkerheten riskeras. Formationschefen är en erfaren pilot från någon av de andra deltagande nationerna och kan ofta genom sin erfarenhet komma med nya infallsvinklar på övningsupplägget. Detta gäller inte minst under debriefen efter genomfört flygpass, då det finns många lärdomar att hämta från det genomförda flygpasset, vilket också ger en inblick i hur de andra deltagande nationerna bedriver sin flygtjänst och vilka skillnader respektive likheter som finns.
Ombaseringen i sig ger också värdefulla praktiska erfarenheter där flexibilitet är en nyckel till framgång. Förutom att lösa logistiken och utmaningarna i att arbeta på en plats som inte är anpassad för verksamheten på samma sätt som vid hemförbandet (även om 11. Sqn skall ha en eloge för utmärkta förberedelser) gäller det att bekanta sig med gällande procedurer både kring flygbasen och ute i övningssektorerna.
Övningen är för oss med mindre erfarenhet på många sätt en ögonöppnare när det gäller hantverket i den manövrerande striden. I den normala verksamheten övar vi – av lätt förklarliga skäl – endast mot egna flygplan, vilket innebär att deltagarna känner till motståndarflygplanets styrkor och svagheter och därför kan förutse motståndarens flygbanor i större utsträckning än vid en strid mot en annan flygplanstyp. Eftersom att egenskaperna i flera avseenden skiljer sig åt mellan F-18, som det finska flygvapnet använder, det norska flygvapnets F-16 och våra egna Jas 39 Gripen, ställer övningarna krav på piloterna att kontinuerligt ompröva och anpassa sin taktik utifrån egna förutsättningar och motståndarens styrkor respektive svagheter. Bättre sätt att förbereda sig för en skarp manövrerande strid är svårt att föreställa sig!
”Taz”
211:e stridsflygdivision
