Två K-strimmor mot en blå himmel är det sista vi ser av dom. De sista svenska Gripenflygplanen har lämnat Island och styr östlig kurs mot Luleå. Swedeforce 842 vänder sakta åter mot Keflavik.
Under dagens planering stod det klart att det underlättar kraftfullt om samtliga svenska flygplan kan tanka fullt innan de tar sista skuttet över Atlanten på väg mot F21. ”Släpp mig så mångt österut ni kan” manade en av Gripen piloterna och med nästan 30 ton bränsle i tankarna kan vår C-130 Hercules (Tp84) fylla tankarna på de sju flygplan som är på väg hem.
Efter lite strul på vägen till havet utanför östra Island började både tid och bränsle närma sig den bortre gränsen. En efter en dyker grupperna av flygplan upp. Först tre, sen två och slutligen de sista två. Knappt 13 ton bränsle förs över innan Griparna styr hemåt.
Skönt att se dom komma iväg! Vi har lite extra bränsle till övers även om 30 minuter till i lufttankningsområdet hade tvingat oss att landa på den lilla flygplatsen Egilsstadir för att fylla på lite bränsle innan vi fortsatt mot Keflavik. Det är skönt att sitta i ett stort transportflygplan då Atlantens vågor piskas vita av starka vindar. Bekvämligheter som toalett, kaffe och kollegor på armlängds avstånd är inget en Gripenpilot kan unna sig. Däremot är fart, hårda svänga och vapen inget vi direkt kan skryta med.
Alla delar av flygvapnet har sin charm men nedan är något alla i flygande befattning kan dela -Världens bästa utsikt från kontoret!
Vi tackar Island för gästfrihet, vackert och hårt väder samt fin flygning. Men särskilt tackar vi för fisken, alltid närvarande i detta dramatiska land.
