Efter haveriet vid Rörö 2005 med en räddningshelikopter av typ Super Puma gav Statens Haverikommission, SHK, i sin rapport i januari 2007 rekommendationen att se över utbildningen inom området spatial desorientation, SD, eller på svenska, sinnesvillor. Ett fenomen där människan utifrån olika stimuli tolkar sin situation fel beroende på yttre faktorer, visuella eller sensuella.
En genomgång av svenska militära haverier de senaste decennierna visar att de flesta innehåller mer eller mindre delar av problem med SD och vissa är rena SD haverier. Utbildningssektionen vid Flygmedicin fick då uppdraget att se över vilka träningsmöjligheter som var tillgängliga i vår omvärld. En genomgång inkluderande besök och provflygningar genomfördes och ett europeiskt företag visade sig ha det som efterfrågades. Samtidigt har forskning inom landet fortsatt för att hitta egna lösningar på sikt.
Några provomgångar genomfördes där olika pilotgrupper, helikopter och flygplan och med olika erfarenheter, fick prova på utbildningen. En utbildning som kan skräddarsys efter kundens önskemål.
Utländska flygvapen har gjort liknande erfarenheter vilket där lett till en förändrad syn på SD och som medfört att olika utbildningar och simulatorer tagits fram. Idag har samtliga länder med modern syn på flygsäkerhet olika utbildningar inom SD och som innehåller övningar i speciella simulatorer.
Våren 2007 lämnade Utbildningssektionen sin rapport till FV produktionsavdelning med rekommendationen att ge förutsättningar för en svensk utbildning vid ett europeiskt företag. Ett företag som nu har flygvapen från hela världen som kunder och bedriver utbildning efter vetenskaplig forskning med gott resultat. En utbildning som räddar liv.
FV produktionsledning var först positiv till att starta upp utbildningen men snart hördes tvivel i korridorerna. Olika, relativt höga befattningshavare, hade ”hört” att utbildningen inte var så bra och att var verkligen problemet med SD så stort? Vissa uttryckte ”magkänsla” om att det nog inte behövdes. Projektet lades mer eller mindre på is bortsett från egen svensk forskning.
Nu blev situationen märklig. Forskning, vetenskapligt bevisade teorier och verifierade utbildningseffekter fick stå tillbaka för vissa befattningshavares ”magkänslor” efter att ha lyssnat på rykten och okvalificerade gissningar.
Åren har gått och trots ihärdiga försök från Utbildningssektionen och Flygmedicin är fortfarande läget att FV inte har fått tummen ur. Företrädare för andra flygvapen är lite förundrade och vid Aeromedical and Space Medicin Associaton (ASMA) årliga konferens i USA tidigare i år fick jag med flera frågor av typen ”vad är det ni i Sverige inte har förstått” . Som svensk delegat skämdes jag.
Företrädare för vårt Flygvapen brukar med stolthet säga att vi är världens bästa i vår storleksklass. Det må vara sant till en del men i det här fallet så är vi ett av världens sämsta oavsett storlek.
Alf Ingesson Thoor/ Flygspecialpsykolog
