Tidsmässigt har halva övningen nu genomförts, men sett i antal övningspass har vi genomfört lite mer eftersom att det var tio flygpass den här veckan och nio i nästa vecka. Det flygs ett dager- och ett mörkerpass varje dag. Vi följer fortfarande vår grundplan och flyger med sex flygplan varje pass. Att vi inte flyger med allihop beror på att det måste finnas reservflygplan om något skulle gå fel i uppstarten. Kommer inte en av våra piloter iväg kan det få stora konsekvenser för hela den sammansatta operationen, det vill säga vårt COMAO (Composite Air Operations).
När nu den första flygveckan avslutats kan jag konstatera att vi planerat 60 flygföretag. Sex av dessa ställdes på grund av väder och ytterligare två på grund av att piloten inte tyckte att alla delsystem fungerade perfekt. Hade vi haft vädret på vår sida hade vi därmed kommit upp i nästan 98% tillgänglighet.
Skarpladdad grupp inväntar sin starttid. F-16 på väg för start.
Divisionen har under veckan mött flera utmanande situationer. Övningen är inte uppbyggd som vi är vana vid med en lång kampanj där ”kriget” utvecklas efter hand. Den här övningen bygger istället på ett antal fasta situationer. Dessa ändrar karaktär och innehåll varje dag. Inför varje flygpass får en utsedd Mission Commander (MC) reda på vad syftet med uppdraget är, hur motståndaren ser ut och vilka politiska och militära handlingsregler som finns. MC tilldelas därefter sina resurser vilka kan vara jakt-, attack-, bomb- och spaningsflyg samt AWACS, tankerflygplan och SEAD (nedkämpning av luftvärn).
MC gör upp en plan för hur han med alla sina resurser ska kunna lösa högre chefs uppgift med så små egna förluster som möjligt. Han har då full frihet att använda våra svenska JAS (nästan) precis som han vill. Vi har därför under veckan verkat som både offensiv jakt (OCA), eskorterande jakt och jaktskyddat eget territorium (DCA). Sverige har även haft offensiva attackroller (AI) och genomfört attackunderstöd till egna förband (CAS). Det är vid AI och CAS som vi använder skarp ammunition. Sverige har dessutom fått förtroendet att verka som MC vid två tillfällen under övningen. Det första tillfället var idag, fredag. En av våra unga kaptener var under ett dygn chef för drygt 50 strids- och bombflygplan. Han hade i uppgift att bekämpa markmål djupt in på fientligt territorium hos en motståndare som förfogade över modernt jaktflyg, mobila markförband och kvalificerade luftvärnsförband. Exakt hur det här passet gick hoppas jag att han själv ska beskriva i ett kommande inlägg.
Piloten kontrollerar bombens inställningar.
Sverige har under veckan löst sina uppgifter helt enligt förväntan. Tyvärr hade Nevada lite dåligt väder under torsdagen då vi hade i uppgift att anfalla markmål med skarpa bomber. Sex olika mål, som alla var kopplade till motståndarens ledningskedja skulle bekämpas, men moln och sikt gjorde att vi kom i konflikt med de vädergränser som finns i övningen. På grund av den komplexa planeringen som pågår i över ett dygn för MC, fanns det inte tid att planera om för att lösa en annan uppgift. Förutom att vädret vid just det här passet ställde till det lite för oss har vi endast drabbats av mindre tekniska störningar under veckan.
Hur har det gått? När vi övar tittar vi på ett antal saker som vi vill utvärdera. Högst prioritet har flygsäkerhet, men vi utvärderar även egna förluster, fiendens förluster, felbekämpningar (fratricide), skada på tredje part (collateral damage), politiska handlingregler (ROE) och åtlydnad av krigets lagar. Då det gäller flygsäkerhet kan jag glädjande nog konstatera att våra piloter sköter sig utmärkt. Vi övar på en hög nivå, men vi gör det inom fastställda ramar. Vi har inte fått några anmärkningar på vårt sätt att flyga. Egna förluster? Jo, tyvärr har fienden lyckats vid något enstaka tillfälle, både från luften och från marken, men i mycket begränsad omfattning. Vi har däremot vid flera tillfällen lyckats bekämpa fientlig jakt och vi har lyckats nå våra markmål utan att riskera tredje part. Vi bekämpar >10 fiender för varje egen förlust. Vi har dessutom lyckats anfalla våra mål enligt gällande ROE.
Två av våra (Blå sida) bombflygplan, B-52 inför start.
Vad lär vi oss? Övningen är mycket komplex med en stor mängd motståndare. Piloten lär sig att hantera flygplan, vapensystem och motmedelssystem på ett bättre sätt vilket ökar chansen för överlevnad och verkansmöjlighet. Den andra stora lärdomen är samverkan med andra nationer och förband. Våra piloter måste förstå exempelvis Mirage 2000, F-15, F-16, F-18, B-52 och F-22 förmågor och brister för att kunna nå maximal effekt. Till sin hjälp har piloten dessutom vårt MSE (Mission Support Element) som efter varje pass justerar telekrigsbibliotek och motmedel så att piloten ska få bättre förvarning mot hot.
Det hela är lite som att samla ihop ett fotbollslandslag. Alla spelarna är proffs, men de behöver några träningsmatcher ihop för att bli ett fungerande lag. Den här veckan har det Blå laget spelat några träningsmatcher mot det Röda. Nästa vecka är det kval- och slutspel. Räkna med att det finns svenska spelare som vill vinna matchen.
Anders Segerby
Kontingentschef SWAF Red Flag 13-2
