Hemma igen efter ett par intensiva dagar i Afghanistan. Tillsammans med Kommendörkapten Jakob Hahr, C A3/5 vid FTS, har jag besökt vårt helikopterförband på flygbasen Camp Marmal i Mazar-e-Sharif. Syftet med resan har varit att följa upp och inspektera verksamheten på plats.
Det är första gången jag återvänder till Camp Marmal efter tjänstgöringen som stabschef vid HQ RC N under 2011. Å ena sidan kändes det väldigt hemtamt, å andra sidan är det som att komma till en ny plats. Utvecklingen avseende infrastrukturen på och omkring basen är mycket tydlig. Det byggs, överallt. Verksamheten som sådan har också förändrats. När jag lämnade, i september i fjol, gick planeringen mot en militär förstärkning västerut. Det faktiska utfallet innebär att den internationella militära närvaron har reducerats, såväl i väster som öster.
Vårt helikopterförband, SAE ISAF MEDEVAC, löser uppgifter sedan den 1 april 2011. Jag kan konstatera att vi nu har ett enhet på plats med stor erfarenhet, hög motivation och med mycket god stämning. Harmoni är ett passande ord. När jag träffar våra samarbetspartners på plats så bekräftas min uppfattning.
Förutom besöket vid helikopterförbandet har vi haft möten med den tyske baschefen för Camp Marmal samt chefen för den tyska flygenhet som finns på plats. Tyskarna opererar taktiskt transportflyg (C160) samt helikoptrar för sjuk-/skadetransport och trupp-/materieltransport (CH53). Helikopterresursen kommer att utökas med attackhelikoptrar (Tiger) under innevarande år och helikoptrar för Forward Medevac till våren (NH90). Vi träffade också chefen för det amerikanska helikopterförbandet, Task Force Ready, som opererar UH60, AH64 och CH47. Det finns anledning för alla tre parter att gemensamt diskutera och planera för hur vi bäst nyttjar de exklusiva resurser som helikoptrarna utgör.
Undertecknad, flygledaren Joacim och Jakob Hahr.
Ett av flera bestående intryck jag bär med mig är besöket i flygledartornet vid Camp Marmal. Där tjänstgör sedan i början av året en svensk flygledare. Joacim, som nu är på plats, visade oss den arbetsmiljö som han nu verkar i. Vid ett bord som vetter ut mot huvudbanan finns tre positioner varifrån man sköter all kommunikation och ledning av den flygtrafik som berör Camp Marmal. Radioutrustningen är åldersstigen (milt uttryckt) och den enda omvärldsbild, förutom den ”optiska utsikten”, som finns presenterad kommer från en eldledningsradar. Det är en sak om förutsättningarna för att leda och koordinera flygtrafiken är begränsad i ett läge där flygtrafiken i sig är av begränsad natur. Vid Camp Marmal råder en mycket intensiv och diversifierad flygverksamhet. Här startar och landar flygplan av olika slag parallellt med helikoptrar och obemannade flygfarkoster, dygnet runt. I oktober månad räknar man med uppemot 9000 flygplan/-helikopterrörelser. I maj i år nådde man hela 12000 rörelser!
Jag återkommer ständigt till vår personal och vad ”vi” åstadkommer. Det verkar inte spela någon roll i vilken miljö vi verkar eller inom vilket verksamhetsområde det rör. Jag kan bara konstatera att vi passar in. Vi är lojala, vi gör alltid vårt bästa och vi är pålitliga. Vi, som kollektiv, har ett mycket gott rykte. Det gäller inte minst i Afghanistan. Tack för alla personliga och kollektiva insatser som genomförs varje dag, över tiden. Tack också för ett mycket intressant och givande besök.
Micael Bydén/ Flygtaktisk chef
