Nu var det drygt 6 månader sedan jag lämnade Marmal efter en mycket varm sommar. Nu när jag kom tillbaka i mars med +1 grad och snöblandat regn så längtar jag efter värmen. Våren är dock på väg enligt meteorologen med lite mer värme och grönska ute i öknen.
Trots att jag kom ner fyra veckor senare än ”mitt gäng” i MSE (Mission Support Element) har jag blivit väl omhändertagen. Att komma ner efter mitt gäng var inga problem då vår FIRO-cirkel (Fundamental Interpersonal Relations Orientation) tog vid där vi slutade. Det var samma människor med samma egenskaper, både goda och mindre goda. Mannen med det ibland upprörda humöret finns kvar, mannen med kloka synpunkter finns kvar, etc. Vi har folk från Skåne i söder till Luleå i norr. Dock har vi fått förstärkning av en massa datorer och en meteorolog, men vädret verkar inte bli bättre eller varmare trots det. Men vi känner alla att en expert på väder (trots att han har tjänstgjort på TV 4) är ett stort lyft nu när vädret nästan dagligen är på gränsen.
Av oss fem som roterar i vårt gäng så är det en salig blandning av människor. Det kommer folk från Luftstridsskolan, 3. Sjöstridsflottiljen, F 21, FMUndSäkC och undertecknad från HKPFLJ. Enligt de andra så fungerar det så bra på plats just nu på grund av avsaknaden av fler från HKPFLJ. Jag känner i alla fall en stolthet och glädje att få arbete med dessa människor som gör ett väldigt bra jobb. Alla drar i samma riktning och jobbar hårt för att kunna presentera bästa möjliga underlag.
Vi har ett mycket öppet klimat inom enheten i våra diskussioner här nere vilket är nödvändigt då trots att tjänstgöringstiderna är rimliga 10 veckor (för de flesta) så påverkar det ändå våra familjer och oss själva. Jag känner en trygghet i att vi vågar prata med varandra och diskutera våra ”problem”. Om inte annat för att kunna se att man inte är ensam i att längta och ibland må dåligt. Efter en del jobbiga personliga erfarenheter vid hemkomst till familjen så ser jag inga nedgångar i prestation utan tvärtom en förbättring genom att prata om familjesituationen och ”pysa” sina funderingar.
Rent rutinmässigt så har en hel del förändrats, många saker har blivit bättre och enklare tack vare ett gediget förbättringsarbete från alla inom förbandet. Dock så finns alltid risken att man försöker förbättra saker lite för mycket. Som en klok löjtnant sa en gång på sin västgötska ”ogjort arbete gör man inte i onödan”, om man inte tar honom direkt på orden så ligger det mycket i uttrycket. Om vi i MSE först kontrollerar med flygstyrkan vilken produkt de vill ha innan vi tillverkar vad vi tror de vill ha så spar vi mycket tid.
Min tid i förbandet går mot sitt slut men kan sammanfattas med att jag är imponerad av det förbandet SAE ISAF MEDEVAC har levererat på plats i insatsområdet samt är stolt över att ha fått vara en del i förbandet.
KNUTTE
Planeringofficer SAE ISAF MEDEVAC