Idag firar Flygvapnet 90 år.
Nedan återfinns flygvapenchefen generalmajor Mats Helgessons tal från högtidsceremonin på Karlaplan i Stockholm.
(det talade ordet kan dock har avvikit något från detta)
Här är en länk till bilder och film från dagen.
FVC Tal FV 90-årsdag 1 juli 2016 (Karlaplan)
”Flygvapenvänner, mina damer och herrar.
Idag är det en stor dag. Idag fyller det svenska flygvapnet 90 år.
Den första juli 1926 fick Sverige ett självständigt flygvapen.
Det faktiska beslutet togs den 2 juni 1925 av riksdagen, och i riksdagsskrivelse nummer 310 från 1925 finns motiv och beslut dokumenterat. Den förste Flygvapenchefen Karl A B Amundson tillsattes under sommaren 1925 och fick ett år på sig att organisera Flygvapnet innan Försvarsgrenen Flygvapnet förväntades vara etablerad. Att idag stå här som Flygvapenchef 90 år senare är mycket hedrande och glädjande.
Men redan före 1926 fanns militärflyget organiserat i Armén respektive Marinen. Och stora delar av det flygvapen som sattes upp 1926 härstammar från Kungliga Fälttelegrafkårens flygavdelning. En flygavdelning som skapades 1916. Så på något sätt kan vi också sägas fylla 100 år i år. De första militära flygningarna i Sverige, på Axevalla hed i Västergötland och här i Stockholm på Värtans is skedde dock så tidigt som 1912.
Att det blev ett självständigt flygvapen 1926, var ingen självklarhet och vi har många att tacka för det, men kanske mest Carl Florman.
Carl Florman var den som under många år ihärdigt drev frågan om att skapa ett självständigt flygvapen. De intryck han fått under första världskriget och som flygattaché i London under tidigt 20-tal låg till grund för hans övertygelse. Efter en lång politik beredning, så fattade riksdagen den 2 juni 1925 beslut om att upprätta ett fristående flygvapen inkluderande centrala verkstäder. Ett årligt anslag om 6 miljoner beviljades och minst 2 av dessa 6 miljoner skulle användas för att anskaffa flygmateriel.
Att vi firar vår 90-års dag här på Karlaplan är ingen slump. Vi befinner oss vid Flygarmonumentet. Här har Flygvapnet bl a firat högtidsdagar tidigare och härifrån har högvakterna vid valda tillfällen utgått för Flygvapenförbanden. Detta är en viktig plats för Flygvapnet.
Flygarmonumentet i sig är en skulptur av Carl Milles och monumentet restes 1931. Skulpturen är en gåva från Svenska Aeronautiska Sällskapet till minne över de svenska luftfartspionjärerna.
Inuti postamentet finns en kammare med en vas i vilken en medalj kunde läggas en för varje fallen flygare. Så gjordes fram till början av 40-talet. Numera hedras fallna militärflygare i Flygvapnets minneshall inne i högkvarters-byggnaden Tre Vapen bara en kort bit här ifrån.
En dag som idag ska vi särskilt minnas alla de som betalat det högsta priset för försvaret av Sverige. Allt för många har omkommit eller blivit skadade i samband med militär flygtjänst. På väggen i Flygvapnets minneshall finns alla 957 namnen på de som omkommit. Från 1915 till 2007. Ett högt pris. Vi kommer senare under dagen särskilt hedra och uppmärksamma de omkomna i en egen ceremoni i minneshallen.
Det har hänt mycket på 90 år. Men en hel del har dock varit konstant. Flygvapenandan hör till sakerna som varit mer eller mindre konstanta under stor del av Flygvapnets 90-åriga historia.
Flygvapenandan är ett tydligt kännetecken för Flygvapnet och består av den karaktär och lagkänsla som utvecklats av alla de professionella medarbetarna i Flygvapnet.
Flygvapenandan är viljan att lyckats, det är viljan att samarbeta, det är viljan att göra rätt, det är viljan att aldrig ge upp. Det är förmågan att alltid sträcka ut en hand när det behövs och det är förmågan att skapa en arbetsplats fylld av glädje och kamratskap även om uppdraget är allvarligt. Det är också viljan och förmågan att lära av sina misstag. Att förebygga misstag med bestraffning är fel, det gäller att lära sig och sin omgivning av de fel man gjort så att de inte upprepas.
– Det är detta sammantaget som är Flygvapenandan.
Precis som för 90 år sedan så är Flygvapnet är dess personal. Utan professionella och lojala medarbetare är Flygvapnet ingeting. Och precis som för 90 år sedan står vi idag inför stora utmaningar i att rekrytera duktiga och kompetenta kvinnor och män till Flygvapnet.
Under dessa 90 år har vi upplevt en fullständigt unik utveckling av teknik och taktik. Från 20-talets dubbeldäckare dagens till överljuds-system-flygplan beväpnade med radarjaktrobotar avsedda för mål på mycket stora avstånd. Från signalflaggor till moderna radio- och länksystem. Från enkla gräsfält till moderna flygbaser med kvalificerad bevakning. Och det finns många fler exempel.
Flygvapnets första 90 år har varit en kontinuerlig utvecklingsberättelse. En utveckling som inte kommit av sig själv utan genom framsynthet hos vår främsta företrädare och genom mod hos våra politiker. Mod att våga investera i framtida försvarsförmågor.
Det flygvapen vi har idag är i allt väsentligt resultatet av de investeringar och den framsynthet som gjordes för 20-30 år sedan. På samma sätt kommer vi som idag leder flygvapnet bli betraktade om 20-30 år. Det tål att funderas på.
Även om Flygvapnet är dess personal så har flygvapnets materiel och framför allt flygplanen varit Flygvapensymbolerna som alla känt igen.
Det finns inte många svenskar som inte vet vad t.ex. Viggen och Gripen är.
Alla har vi på ett eller annat sätt minnen förknippade med olika flygplan.
Vem tycker inte om ljudet från en Spitfire eller Mustang från 40-talet? Och vem tycker inte om den futuristiska designen på J-35 Draken?
Själv känner jag en stor stolthet och trygghet varje gång jag ser Flygvapnets helikoptrar och flygplan i luften.
Vi i Sverige har genom åren verkligen lyckats bygga ett bra Flygvapen. Nära och gott samarbete med Försvarets Materielverk och med Försvarsindustrin har möjliggjort detta. Enastående ingenjörskapacitet, framsynthet, mod och en vilja att bidra i att bygga ett starkt Flygvapen har gjort företag som t ex SAAB viktiga för försvaret av Sverige och för Flygvapnet.
De närmaste åren väntar stora utmaningar för Flygvapnet. Vi håller på att återta förmågor som legat i träda under många år och vi kommer få tillförsel av ny materiel som till exempel GRIPEN E. Vi kommer fortsätta bidra i internationella insatser och vi kommer genomföra stora övningar. Samtidigt kommer vi ha en stor generationsväxling som i sig kommer ställa höga krav på Flygvapnets personal.
Jag vill också ta tillfället i akt och göra en kort utblick över det som händer i vår omvärld. Det är uppenbart att utvecklingen i omvärlden i allmänhet och i vårt närområde är allt annat än gynnsam och önskvärd.
Jag tänker på konflikthärdar som de vi ser i Afrika och Mellanöstern.
Jag tänker på folk som flyr från krig och död.
Jag tänker på de terrordåd som genomfördes i Paris, Istanbul och Bryssel och jag tänker framför allt det på hårdnande klimatet längs Rysslands gränser och över Östersjön.
Händelserna på Krim och i Östra Ukraina har visat på ett Ryssland som uppträder på ett respektlöst sätt. Den utveckling vi ser och som vi är en del av skapar en situation som är väsentligt annorlunda än bara för en handfull år sedan. Det finns all anledning att följa denna utveckling så nära som det är möjligt.
Jag upplever att det idag finns en bred politisk förståelse för allvaret i omvärldsläget och för att de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna är viktiga. Försvarsmakten är mer efterfrågad än på länge.
Flygvapnet är med efterfrågat än på länge.
Det är pigg 90-åring som ni ser framför er. En 90-åring som har en ynglings sinnelag och spänst. En 90-årig som levererar här och nu och en 90-åring som med tillförsikt ser på framtiden. En 90-åring som utvecklas och som blir bättre och bättre.
Jag vill framföra mitt uppriktiga och varma tack till er alla som idag utgör flygvapnets medarbetare, tack för ert väl utförda arbete och tack för den kraft och energi ni lägger på ert arbete. Jag vill också tacka alla de som tidigare bidragit till flygvapenbygget, utan era insatser vore vi inte det fina flygvapen vi är idag. Stort tack!
Tack ni alla som stödjer flygvapnet varje dag.
Jag vill avslutningsvis citera Albert Engström som 1909 (för 107 år sedan) efter att ha sett de första flygningarna i Paris sa:
”Inom kort ska vi ha erövrat luften, och sedan, – sedan ska vi söka oss längre ut i oändligheten, och vi kommer att lyckas. Den som tror det finns gränser åt något håll, han är dum och slö och värd att släpa sten till sina stolta, medvetna, glada bröders pyramider.”
Det är svårt att inte hålla med. Utvecklingen har bara accelererat sedan 1907 och Albert Engströms klokhet gäller kanske ännu mer idag.
-Jag skulle härmed vilja utbringa ett fyrfaldigt leve för svenska Flygvapnet!
-Det leve, Hurra!, Hurra!, Hurra!, Hurra!”
