De svenska Black Hawk-helikoptrarna står i Afghanistan beredda sedan den första april 2013 att bedriva intensivvård i luften, vilken är en förutsättning för förbandens rörelsefrihet i området. Som planeringsofficer på ”ICEPAC” fick jag under en förmiddag förmånen att följa med på en rekognoseringsflygning i Norra delen av Afghanistan för att bilda mig en omvärldsuppfattning.
Min uppgift på ”ICEPAC” är bland annat att förbereda underlag såväl före som efter flygningarna samt att ha kontakt med besättningarna via flygradio när de befinner sig i luften. Detta gäller såväl vid ett larm som vid en flygning när vi inte står i beredskap. Från det att vi får ett larm har ICEPAC 15 minuter på sig att analysera uppgiften, uppdatera det aktuella läget och därefter lyfta från marken. Informationen de behöver innan start får de inne hos mig och mina kollegor som visar på kartan vad som hänt, vart de ska hämta upp den/ de skadade, vilka skador de har samt aktuellt väderläge och hotbildsanalys. Allt sker mycket snabbt, där jag konstaterar att framgångsfaktorn består i vår teamkänsla dvs. ödmjukhet, hjälpsamhet, & fortlöpande övningar för att hålla vårt fokus på topp.
När ICEPAC på morgonen överlämnade beredskapen till de tyska NH-90 besättningarna fick jag följa med ”ICEPAC” på en ”Local Area Orientation” som skulle ta oss från Marmal via Sholgarepasset till Kiligay och tillbaka via Kunduz till Marmal. En flygtur som beräknas ta cirka 3 timmar.
- Foto:SAE. Det finns totalt fyra svenska HKP16 Black Hawk helikoptrar på plats i förbandet.
Solen visade sin bästa sida och jag känner hur den till och med värmer in i helikoptern. Landskapet är kargt och helt olikt det jag är van vid hemma i Sverige, som här antingen består av öken, bergsmassiv eller bebyggelse. När jag planerade uppdraget var jag väl medveten om hur bergigt det skulle vara vissa sträckor, men så här uppifrån luften ger det en helt annat perspektiv. Pusselbitarna faller på plats och när vi passerar punkt efter punkt som jag och mina kollegor tidigare har planerat inför uppdraget kan jag nu i verkligheten omsätta kartans svarta linjer till vägar, blå slingrande linjer till floder och de många bruna höjdkurvorna till bergstoppar.
Foto:SAE. Mitt ute i öknen, där det är sand så långt ögat kan nå, finns det Afghanska boplatser.
I snön syns tecken på hjulspår från bilar och här och var finns även boplatser. Det är en storslagen utsikt med byar som växer upp längs bergskanterna i dalgångarna eller till och med uppe på bergstopparna. Tanken slår mig att det måste varit oerhört tufft för människorna här ute när vi för några veckor sedan hade ner mot 20 minusgrader. Hur överlever de här ute? Det är en fråga som jag inte kommer att få besvarad, men som jag för alltid kommer att bära med mig. Jag kan bara konstatera hur lyckligt lottad jag är som bor i Sverige med all dess välfärd.
Vi flyger på höjder som är högre än Kebnekajses topp och stundtals genomför vi lågflygningar då uppdragsspecialisterna och färdmekanikerna är väl förberedda med sina kulsprutor om det skulle finnas behov för egenskydd. Det gäller att ha respekt för landet och inte ta något för givet. Vi ser en del lastbilar på vår väg, en bonde med sina får och en dromedar ute i ökenlandskapet. Det var en fantastisk flygtur som för mig gav en helt annan omvärldsuppfattning.
Några dagar senare kom mitt första skarpa larm. Ett telefonsamtal som resulterade i ett Medevacuppdrag. Trots att larmet kom på kvällen och delar av besättningarna var sängliggandes, kom vi i luften på 12 minuter. Vi fick uppdraget att hämta en soldat som fått en skottskada i halsen. Läkaren och sjuksköterskan gjorde ett fantastiskt arbete med patienten i helikoptern. Och för första gången i Försvarsmaktens historia gavs frystorkad blodplastma till en patient som efter omhändertagandet i helikoptern transporterades för vidare vård på Camp Marmal. Platsen där patienten plockades upp var inte längre bara en punkt på kartan, utan i huvudet fanns en verklig bild från tidigare flygning i minnet.
Vi är en eftertraktad och uppskattad resurs och alla spelar vi här på ”ICEPAC” en viktig roll oavsett om det är som pilot, tekniker, sjuksköterska, meteorolog med mera. Tillsammans är det vår laganda som är vår framgångsfaktor!
Foto:SAE. Planeringsofficeren Nina och tillika artikelförfattaren, en av kuggarna bakom maskineriet i ICEPAC´s förmåga
Nina
SAE ISAF UH-60
