Verksamheten på en stridsflygdivision är alltid spännande och krävande. För fem veckor sedan deltog 212:e stridsflygdivisionen i övningen TTP tillsammans med övriga svenska stridsflygdivisioner och gästande förband från Finland och Norge. TTP övergick till Flygvapenövning 13 där svenska flygvapnet övade nationellt försvar tillsammans med basbataljoner och strilbataljonen under ledning från FTS. Inför övningen Frisian Flag i Nederländerna förberedde vi oss en vecka innan vi styrde kosan söderut mot Leeuwarden.
Verksamheten de sista sex veckorna har varit väldigt växlande med stor spännvidd på genomförd verksamhet. Även om det finns stora skillnader mellan uppgiften nationellt försvar och internationella insatser är det i grunden samma krav som ställs på stridsflygdivisionen. För att klara dessa krav måste man vara ett sammansvetsat och samspelt lag bestående av MSE, piloter och delar av basbataljonen, först då får man full effekt av vad en stridsflygdivision kan leverera. Frisian Flag är en utmärkt övning för att utveckla detta lag.
För divisionens räkning ger övningen möjlighet att pröva det vi ska kunna, lära upp yngre kollegor och de som tagit ett steg upp i nya roller samt utveckla förmågan i nya delsystem såsom L-16 (data-länk), Have-Quick (störfast radio) och IFF (identifieringssystem). Vi har också övat förmågan till Dynamic Targeting under övningen, denna förmåga var efterfrågad under insatsen över Libyen och vi har fortfarande saker att lära vad gäller denna uppdragstyp.
De stridsflygsystem som finns representerade under övningen är, förutom JAS 39, F-16, Eurofighter och Mirage. Utöver dessa ingår flera typer av lufttankningsflygplan, AWACS, transportflygplan, störflygplan, UAV, LV-förband, stridsledningsförband samt specialförband i övningen. Detta ger mycket bra möjligheter att skapa såväl komplexa som realistiska övningsförutsättningar för alla deltagare.
Övningen håller högt tempo. Efter en inledning med lite mindre komplexa luftförsvarsscenarier stegrades svårighetsgraden för att redan dag 3 övergå till mer komplexa offensiva uppdrag med målsättning att slå ut markmål med kvalificerat motstånd från såväl luften som marken med förmåga att störa både radio, radar och GPS. Allt detta skedde i samverkan med lufttankningsflygplan, AWACS och specialförband på marken.
Detta är första gången vi har haft möjlighet att samverka över L-16 med andra Nato-länder under övning. Systemet har fungerat mycket bra och det ger såväl säkrare som effektivare samarbete med andra nationer.
Divisionen är uppdelat i två skift där man flyger antingen förmiddag eller eftermiddag. Vi arbetar 12 timmar varje dag, fem timmar går åt för planering och briefingar, två timmar till flygning samt två timmar till debriefing, resterande tid används till egna förberedelser, få i sig mat, och övriga sysslor som måste göras i kontingenten. Vi flyger med sex flygplan varje pass vilket gör att alla på divisionen har att göra varje dag. Trots det pressade schemat finns det bra möjligheter att lära känna deltagare från andra nationer och utbyta erfarenheter.
Förutom stommen från 212.stridsflygdivison har vi tagit in deltagare från F 7, F 17, TU, TKSE och 211.divisionen. Det är slående hur enkelt och väl fungerande vårt samarbete fungerar trots att vi kommer från olika förband.
Vi är nu inne i slutfasen av övningen och vi har lyckats helt enligt våra förväntningar. Övningsupplägget har varit mycket bra, vi har skött oss såväl taktiskt som flygsäkerhetsmässigt och vi har fått många bra erfarenheter att ta med oss hem. Jag som krigsförbandschef är mycket nöjd med Frisian Flag och kan rekommendera fortsatt deltagande i framtiden.
Carl-Fredrik Edström Chef 212:e stridsflygdivisionen
