Vi pratar ofta om att vår tjänst som flygtekniker alltid är skarp, och det stämmer ju. Men det känns lite extra här nere. Det blir då i alla fall en viss skillnad mot att vara hemma, då rutiner är annorlunda och det blir mycket nytt runt omkring våra flygplan.
Likt hemma så startar vi dagen med en morgonsamling. Flygplan och uppställningsplatser delas ut, och till sist delar vi med oss av den information vi snappat upp under gårdagens alla möten.
När vi är klara med morgonsamlingen går vi ut till våra flygplan, som fått stå ute över natten. Kapellen ska tas av, kontroller skall göras och stolen ska osäkras. Allt det här gör vi ju hemma också. Skillnaden är väl att vi inte har ”kapellat” planet i samma utsträckning som när de står i en hangar och då kommer det automatiskt att man tittar det där lilla extra på flygplanet. Jag menar, den stackarn har ju fått stå ute hela natten!
Så fort vi gjort våra kontroller och förberedelser går vi in i vår barack och väntar på att förarna ska komma ut till plattan. Det blir några minuter för lite kaffe och samtal. Vips kommer männen med de vita knäna. Detta är då förarna med sina knäfickor fyllda med en stadig samling papper. Då blir det dags att gå ut och starta igång maskinerna.
Utländska maskiner åker förbi, som exempel Eurofighter och Mirage. Någon behöver hämta något i det shelter vi lånat och grannens maskin behöver startas om. Det blir mycket som händer runt om kring. Till sist sticker kärrorna iväg och vi kan röra oss in för att avsluta vårt kaffe. Vissa passar på att ta tillfället i akt att träna lite, andra ser på en film.
Här märks det också att det inte är den vanliga flygningen hemma på F 21. Hemma har vi lite känsla och rutin på när förarna kommer tillbaka, men det funkar inte alltid på den här övningen. Rätt vad det är så kommer flygplanen ner igen, och det blir dags att vinka in dem till platserna. Även indirigeringen skiljer sig lite. Hemma är både vi och förare vana vid plattan, och vi har gott om markeringar som vi är vana vid att ta hjälp av. Sen är det ju inte hela värden om vi inte ställer upp på en helt rak linje där hemma. Men här vill man ju anstränga sig lite extra för att få den där flygplanslinjen som skulle göra sig på ett vykort!
När vi väl dirigerat in våra maskiner på millimetern så är det dag att höra med föraren om allt gick bra. Vi kanske inte tänker lika mycket på hur bra spelet i luften gick, som om allt har fungerat bra med maskinen. När väl eventuella varningar är diskuterade, tester gjorda och piloter får tecken att kupera APU:n är det dags att gå vårt ”varv”. Vi går runt maskinen, tittar efter om det blivit några skador och kontrollerar oljenivåer. Snart kommer basens tankpersonal med tillhörande tankbil och vi får tanka upp inför nästa pass.
Efter ytligare ett flygpass eller två börjar dagen luta mot sitt slut, och det är dags att ”natta” våra maskiner med kapell och en sista koll, utrustning ska ställas undan och bogserbilen ska parkeras. När alla känner sig färdiga samlas vi för en sista samling. Just idag pratade vi om hur vi ska lösa logistiken med dem som väljer att promenera till hotellet, och de som hade tänkt åka bil. Till sist går vi över till våra Holländska kollegor som bjudit in till en Maintenance Gathering, det vill säga all teknisk personal från deltagande nationer samlas för att lära känna varandra och prata lite strunt om vems flygplan som är tuffast.
Efter några timmar med nya bekantskaper är vi alla åter på hotellet för lite sömn och förväntan inför morgondagen.
Pär Thunfors GSS K flygtekniker/Leeuwarden
