Med den vardag vi har är det lätt att bli fartblind, att glömma bort att reflektera över det vi gör och åstadkommer. Häromdagen mötte jag en kollega som ställde frågan om det händer något särskilt för närvarande. Mitt spontana svar var nej, inget särskilt men att det är full fart, som vanligt. Lite senare slog det mig att svaret bara till del speglar verkligheten. Att det är fullt upp, i bemärkelsen att vi har (för) mycket att göra stämmer. Att inget särskilt händer stämmer dock inte. Det är rent av fel.
Vad menar jag? Här följer ett par exempel på särskilda och intressanta händelser och milstolpar som passerar och som motiverar vår uppmärksamhet. I början av den gångna veckan överlämnade Produktionsledningen (PROD) över insatsförbandet SAE ISAF UH-60 till Insatsledningen (INS). Det innebär att förbandet nu är redo att ombasera till insatsområdet och att Försvarsmaktens Insatschef (C INS) nu har det nationella befälet över förbandet. Från och med den 1 april är planen att förbandet löser uppgifter för ISAF från basen Camp Marmal, Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Om allt går enligt denna plan, vilket jag har all anledning att tro, kommer det att vara mindre än 100 veckor sedan vi undertecknade avtalet om anskaffningen av 15 stycken HKP16 (UH-60 M) tills förbandet är operativt i insatsområdet. Bara det är en särskild omständighet värd att uppmärksamma. Cheferna ingående i SAE ISAF UH-60 var i tisdags på plats i HKV, vid Flygtaktisk stab, för orderuttag. Flygtaktisk chefs operationsorder redovisades och jag hade själv ett personligt möte med förbandschefen.
HKP16 – UH-60M Blackhawk
Sedan en vecka tillbaka befinner sig tre officerare ur Stridsledningsbataljonen (StrilBat) i Afghanistan. De är där för att stödja det danska flygstridsledningsförbandet, Mobile Air Control Center (MACC) som finns grupperat på Camp Marmal. Det är två flygstridsledare (FSL) och en luftbevakningsledare (Lbev) som nu förstärker det danska förbandet under perioden mars till och maj i år. Detta är i grunden ett resultat av en informell fråga sensommaren 2012 från den danske flygvapenchefen. Frågan har därefter formaliserats till en hemställan och ärendet her beretts i våra respektive länder. Detta är ett konkret exempel på nordiskt samarbete inom försvarssektorn och kan jämföras med vårt tidigare stöd med helikoptertekniker till det norska helikopterförbandet (NAD) i Afghanistan.
I skenet av dessa två exempel måste jag återkomma till min inledning. Det händer väldigt mycket i vår verksamhet just nu. Parallellt med exemplen ovan planeras för insatsen ME03 där en helikopterenhet ingår. Vi genomför försvars- och försvarsmaktsplanering. Det är full fart i verksamheterna ute på förbanden där vi nu står inför en intensiv övningsperiod där TTP och Flygvapenövning 13 hägrar. I den sistnämnda tar vi ytterligare några steg mot ökad nationell förmåga.
Avslutningsvis kan man konstatera att flygstridskrafterna fortsatt levererar insatseffekt. Vi är tillgängliga, vi är användbara – här och nu – här hemma såväl som internationellt. Det känns riktigt bra tycker jag.
Micael Bydén/Flygtaktisk chef
