I serien ”FL 01 personal berättar” har vi nu kommit till en funktion som allför få har insett vikten av, nämligen förbandets stabsexpedition, STEXet. Detta är en mycket viktig funktion, både rent praktiskt men även juridiskt och således måste den alltid fungera.
I FL 01 fall är det bara att ta av hatten för killarna som jobbar där, ni har gjort ett fenomenalt gediget arbete, bra gjort!
STEX i FL 01
Långsamt stiger solen upp på den klarblåa himmelen i närheten av Siciliens kust. Ett flygfält som befann sig i sin vintersömn börjar nu åter igen vakna för att åter visa sin glans. Kontraster från fornstora dagar, med nytt och gammalt speglar ett vakanden flygfält som är på väg att bli till vad det en gång varit. Plötsligt finns det flygplan överallt och aktiviteten sprudlar som det en gång i tidigare gjort.
Nu är det ingen roman jag skall skriva, men med dessa ord vill jag beskriva den egendomliga plats som vi nu befinner oss på. Jag skall istället lyfta upp hur min funktion har upplevt insatsen för Libyen.
Jag heter Magnus och har varit chef för stabsexpeditionen, stex, i tre månader nu. En stabsexpedition kan jämföras med en blandning mellan ett slags postkontor och en reception där papper skickas och telefoner ringer.
Man kan sammanfatta vår tid här nere med att finns det alltid saker att göra. Så länge som förbandets maskineri spinner flödar information i alla led. Vi ser till att meddelande som kommer från Nato och Sverige når rätt personer och tas om hand på bästa sätt. Det är något som kan verka mindre kul, men alla ärenden är inte lika varandra och dagarna går ofta allt för fort. Det är många regler som skall följas och det skall man ha klart för sig, Försvarsmakten går under samma regler som vilken annan svensk myndighet. Det bläddras med andra ord friskt bland lagar och förordningar vilket ger andra perspektiv på vad som får göras och inte får göras, Offentlighets och sekretesslagen är ett sådant exempel.
Den första tanken som kanske dyker upp hos många är högar med pappersarbete och ett trist och enformigt kontorsliv. För att förtydliga denna negativa stereotypa bild om vad en expedition egentligen gör vill jag först påstå att trist är det inte.
Ett antal datorer, långt över två per person, faxar och telefoner av senaste modell fyller det lilla rummet där vi på STEX FL 01 sitter. För hantera dessa system behövs goda färdigheter då tekniken inte alltid beter sig som den skall. Här gäller det att vara kreativ. Denna egenskap kommer väl till pass då lösningen till uppgifterna inte blir helt självklara. Om meddelanden går förlorade på vägen eller får fötter när flera saker löses samtidigt, skulle det kunna bli en ren katastrof för en ”STEXARE” eftersom det kan påverka hela förbandet.
Det lilla rummet, 2×2 m med högt till tak, vilket ger en trevlig känsla av att rummet kommer närmare och närmare med de antal timmar som spenderas i detta rum. Det kan också bero på syrebristen som uppstår då dörren stängs för att ventilationen är en smula bristfällig. Rummet har fungerat bra att jobba i för två individer ändå, det var lite trångt när det som mest befanns sex personer samtidigt i detta rum. Utan detta ”heliga” rum skulle vi inte klarat av att jobba. Vissa uppgifter kräver mer koncentration och precision än andra. Dessutom är det skönt att under en längre tid kunna jobba utan att bli distraherad bara för att inget ska bli fel.
Magnus och Pierre, FL 01 STEX
Genom:
Övlt Stefan Wilson
CO FL 01
