Försvarsmaktens medalj för sårade i strid (baksidan)
Sverige har varit en del av den internationella insatsen i Afghanistan sedan 2002. Inom ramen för det svenska bidraget har 9 475 män och kvinnor, på riksdagens uppdrag, aktivt deltagit i operationer som periodvis varit mycket påfrestande. Många av de inblandade har beskrivit vissa strider som de mest intensiva för svensk del sedan Kongoinsatsen i början av 1960-talet. De som följt rapporteringen genom åren vet att det var som tyngst åren 2009 till 2011 med flertalet svenska stupade och sårade soldater.
Konflikten är inte ”hemlig”. Förutom Försvarsmaktens egen rapportering, var mediauppmärksamheten under angiven period stor. Försvarsmakten har också till regeringen och till riksdagens sammansatta utrikes- och försvarsutskott kontinuerligt redovisat vad som skett. Utskottsledamöterna har haft gott om tillfällen att själv ställa frågor för att skapa sig en uppfattning om läget, både på plats i Afghanistan och här hemma.
Det är säkert så att enskilda händelser i en lång konflikt kan vara obekanta men inte helhet eller sammanhang för den som följt Sveriges engagemang i Afghanistan. Det är olyckligt att varje rapportering om konflikten fortfarande väcker förvåning. Det finns därför anledning att betona att Försvarsmaktens entydiga uppfattning är att våra soldater och sjömän, i de konflikter Sverige deltar i, följer de handlingsregler (insatsregler eller Rules of Engagement, ROE) som är beslutade för varje insats.
Varje människas liv är värdefullt och ska skyddas så långt det är möjligt. Det gäller både egna liv och en eventuell motståndares. Men samtidigt som jag konstaterar detta så kan ingen blunda för att krig och konflikter är destruktiva till sin natur och användandet av militära maktmedel leder till att människor mister livet. Att motståndaren förlorar sina liv är inte med automatik, eller ens aldrig, ett tecken på att våra soldater begått ett fel eller brutit mot någon order utan därför att konsekvenserna, resultatet, av en väpnad konflikt är sådana. Det är därför just Försvarsmakten används i konfliktområden som statens säkerhetspolitiska instrument i syfte att uppnå fred och stabilitet.
Antalet förluster på motståndarsidan är alltid en uppskattning i moderna konflikter. Försvarsmakten redovisade i slutet av 2010 och i början av 2011 såväl bedömningar om motståndarens förluster som filmer från stridsmoment för att ge en bild av vad våra reguljära förband varit med om i Afghanistan. Då som nu är det en omöjlig uppgift att med bestämdhet avgöra förlustsiffror. Detta beroende på hur striderna har sett ut; långa avstånd och fjärrstridsmedel i kombination med motståndarens dolda uppträdande. Men det beror också på att motståndaren omhändertar sina döda. Ingen lämnas på slagfältet och det går därmed inte heller att med säkerhet bekräfta eller förneka dödstal, ej heller går det att undersöka alla delar av ett stridsområde med de risker detta i sig skulle innebära. Antalet motståndare som dödats i Afghanistan är och kommer att vara en uppskattning, även om det som i brigadgeneral Molins fall i DN:s artikel om specialförbanden är en professionell bedömning av det egna förbandets insatser.
Försvarsmaktens specialförband har strid som en av sina huvuduppgifter och har deltagit i operationer som resulterat i stridssituationer där motståndare dödats. Operationerna i fråga var arresteringsoperationer, ledda av afghansk polis och rättsväsende. Försvarsmaktens specialförband har inte deltagit i operationer där syftet varit att nedkämpa individer eller grupper av individer, men genom den nära samverkan med afghansk specialpolis och stridernas intensitet har motståndaren förlorat liv.
Samtliga operationer som Försvarsmaktens specialförband deltagit i har beslutats av högre chef inom Isaf och motsvarande afghanska befattningshavare. Samtliga operationer är därmed beslutade, ordersatta, godkända och inordnade i Isaf:s mandat och insatsregler (ROE). Som utrikesministern säger bygger insatsen på folkrätten och ÖB konstaterar att regelverket följs. Samtliga operationer som Försvarsmaktens specialförband deltagit i har redovisats i rapporter såväl till Isaf som Försvarsmakten.
Försvarsmaktens specialförband har inte haft något bilateralt samarbete med USA i Afghanistan. Allt samarbete med andra nationer, inklusive det med den afghanska polisen, har skett inom ramen för Isaf. Vad gäller samarbete med andra länder har Sverige och Försvarsmakten de kontakter som krävs för att lösa ställda uppgifter.
Överbefälhavarens möte med försvarsutskottet den 6 mars var planerat sedan tidigare och är inte föranlett av någon publicering nyligen i Dagens Nyheter.
Sverige har genomfört en stor insats i Afghanistan där varje soldats göranden och låtanden förtjänar samhällets respekt och uppskattning.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
Texten korrigerad 31 januari. Efter vänligt påpekande från riksdagen är försvarsutskottet ovan ändrat till sammansatta utrikes- och försvarsutskottet.
