Häromdagen kom ett brev till mig, adresserat till Flygvapnets personal. Adressaten är Bert Stenfeldt, pensionerad Flygvapenofficer, Generalmajor och den som var den siste chefen för Första Flygeskadern, E1. Idag är Bert engagerad som ordförande för Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) och han är fortfarande en av våra outtröttliga ambassadörer.
Jag väljer att lägga ut Berts brev på FV Bloggen för att så många som möjligt skall kunna ta del av det. Uppskattning skall nå de som är berörda dvs till Er, oss, som är verksamma i Flygvapnet. Jag tycker att det finns anledning att fundera kring Berts kommentarer om hur han ser på dagens FV jämfört med FV under hans tid. Begreppet ”det var bättre förr” ställs på skam och det är bra för oss att få det öppna och uppriktiga perspektivet. När det dessutom kommer från en person som kan Flygvapnet ”by heart” känns det ännu bättre.
Micael Bydén/FVI
——————————————————————————————-
Flygvapnets personal, den 11 februari 2013.
Efter mina 44 aktiva år i Flygvapnet, 1951-1994, har jag med intresse och engagemang följt de svenska flygstridskrafternas verksamhet och utveckling i snart 20 år. Jag är imponerad över vad Flygvapnet åstadkommit och åstadkommer. Den stolthet som Ni alla i Flygvapnet med all rätt säkert känner, den delar jag med Er. Tack alla Flygvapen-anställda.
Den information som Flygvapenbloggen förmedlar avseende Flygvapnets verksamhet liksom kommentarer och synpunkter är av stort värde, särskilt för oss veteraner. En eloge till Anders Silwer och Micael Bydén för Er ambition att informera och Ert mod och Er storhet att ”öppna upp” för diskussion och möjliggöra kommentarer och synpunkter. Det hade inte varit möjligt på ”min tid” i Flygvapnet. Anders och Micael visar genom detta bland annat på ett stort ledarskap. Ett ledarskap som uppenbarligen genomsyrar hela Flygvapnet vilket framgått bland annat under Libyen-, Red Flag- och Afghanistan-operationerna, men självfallet också varje dag i all grundläggande verksamhet här hemma och dessutom i skarpa operationer t.ex. i incidentverksamheten. Under dessa operationer liksom i övrigt framgår Flygvapnets personals kunskap och förmåga samt initiativ att agera professionellt i icke förutsedda situationer, helt unikt! En fantastisk personal – på flottiljer, skolor och staber – civila och militärer – alla är beroende av att alla i kedjan fungerar. ”Personalen är Flygvapnet”, så har det varit och så är det! Detta framgår påtagligt idag, då de internationella operationerna är så omfattande. Och inte att förglömma vid jämförelse – nation – nation, stora framgångar! Gratulerar!
Tillägg till 172.a divisionen: Jag började 19 år gammal som fältflygare vid ”Q blå” den 1 oktober 1952! Vi flög T 18B, ett av den tidens sämsta stridsflygplan. Men vi var taggade m.b.a nedskjutningen av DC 3 och Catalinan sommaren 1952. Vi ville verka och överleva! Chef för Q Blå var Hans Rhenvall, i dag 95 år gammal still going strong. I mitten av 1970-talet besökte jag Red Flag, Nellis första gången. Därefter har jag följt övningen. Jag är synnerligen imponerad över det svenska deltagandet. Det har jag verkligen fog för att vara och alla i Flygvapnet likaså.
Bert
