På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig. Läs om kakor och hur de används på forsvarsmakten.se.

Läs mer

Inställningar för kakor

På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig.

Läs mer

Hantera inställningar

Nödvändiga kakor används för grundläggande funktioner på webbplatsen. Webbplatsen fungerar inte korrekt utan dessa kakor.

Funktionella kakor används för att spara information om dina inställningar och val på webbplatsen.

Kakor för lokal lagring används för att webbplatsen inte ska behöva ladda samma innehåll flera gånger.

Kakor för statistik används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen genom att samla och rapportera information anonymt.

Kakor för marknadsföring används för att mäta och analysera marknadsföringskampanjer.

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

21 november, 2017

flygvapenbloggen

Den 18 november 1947 hände det största militära haveriet i svenska Flygvapnets historia, i ett oförklarligt haveri, där 20 personer miste livet och en avled kort efteråt med anledning av sina skador. Tre personer överlevde haveriet utanför den lilla staden Scala på den italienska Amalfikusten, söder om Neapel.

1946 hade den svenske flyggreven Carl Gustaf von Rosen fått anställning av den Etiopiska kejsaren, med uppdraget att bygga upp det etiopiska Flygvapnet. Sverige skrev kontrakt med Etiopien omfattande utbildning och leverans av totalt 47 stycken Saab B 17.

De svenska piloterna och teknikerna som valdes ut för att genomföra uppdraget, fick ta tjänstledigt för utbildningsinsatsen som ansågs som en belöning för väl utfört jobb hemma i Sverige. Leveransflygningarna genomfördes i början av november 1947 och personalen skulle sedan flygas hem i ett inhyrt Bristol Freighter transportflygplan. Flygningen tillbaka till Sverige inleddes den 17 november och gick via Khartoum, Wadi Halfa och Tobruk. Efter en övernattning i Catania på Sicilien fortsatte transportflygplanet mot den planerade mellanlandning i Rom.

Flygplanet avvek från sin planerade flygning över havet mot Rom och i dåligt väder och med täta moln kraschade transportflygplanet in i berget Monte Carro, inte långt ifrån den lilla staden Scala. Kraschen inträffade på cirka 1000 m höjd över havet och räddningsoperationen var mycket svår och komplicerad. Ingen vet varför flygplanet ändrade kurs den ödesdigra eftermiddagen för 70 år sedan.

Den 17 november 2017 invigde Flygvapenchef generalmajor Mats Helgesson tillsammans med ambassadör Robert Rydberg en utställning om haveriet på svenska ambassaden i Rom.

Dagen efter fortsatte Flygvapenchefen och den svenska delegation till Scala där de tillsammans med italienska vice flygvapenchefen hälsades välkomna av borgmästaren, delar av den regionala ledningen, invånare och anhöriga. På det lilla torget som hade utsmyckats med italienska och svenska flaggor, höll den lokala prästen ett inledande tal innan man i procession gick bort till minneslunden där ett minnesmonument uppförts över haveriet, mittemot ett minnesmonument över Scalas invånare som omkom under andra världskriget.

Försvarsmaktens fältpastor välsignar de två kransarna innan nedläggning.

Minnesceremonin inleddes med att fältprost Sten Elmberg, höll en betraktelse och välsignade ceremonin och de två kransarna. Därefter la den italienska delegationen ner sin krans vid det italienska minnesmonumentet och sedan hedrade Flygvapenchefen och svenska ambassadören den svenska kransen. När den Italienska musikkåren spelade den svenska psalmen ”Bred dina vida vingar” märktes att väldigt många anhöriga var på plats och hur stor saknaden är av deras anhöriga.

Borgmästaren av Scala tackar italienska vice Flygvapenchefen för hans tal.

Scalas borgmästare Luigi Mansi, Flygvapenchef generalmajor Mats Helgesson och Italiens vice Flygvapenchef generallöjtnant Settimo Caputo höll tal.

Ur Flygvapenchef generalmajor Mats Helgesson tal vid minnesceremonin.
– Vi från svenska Flygvapnet är här av två anledningar. Den första är att visa vår tacksamhet och respekt för de insatser som gjordes av invånarna här i Scala. Vi har visat vår tacksamhet tidigare på olika sätt, men jag vill ännu en gång tacka er för det ni gjorde. Ni räddade liv och utsatte er själva för fara. För det är vi evigt tacksamma.

– Den andra anledningen till att vi är här idag är att visa vår respekt och högaktning för de som förlorade sina liv här för 70 år sedan. De var en del av Flygvapnets elit och det fanns stora förväntningar på dem alla inför framtiden. Vi kommer alltid att minnas dem och de kommer alltid vara en del av det svenska Flygvapnets historia.

– Deras namn finns för all framtid ingraverade i Flygvapnets minneshall på vårt högkvarter i Stockholm. Vi glömmer er inte!

En av de anhöriga till en officer som överlevde tackar en av de människor som hjälpte hennes far efter olyckan.

Flygvapenchefen tackar en av de som hjälpte till vid olyckan.

En minneskrans för att minnas och hedra de inblandade i haveriet i Scala, i Flygvapnets minneshall i Tre Vapen.

Text: Joakim Hiertner, foto: Astrid Amten, Combat Camera, foto: Susann Bergström (FV minneshall)

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Chefer i flygvapnet kommenterar och lyfter frågor och idéer för diskussion. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

1 kommentar

  • Peter Westdahl 24 november 2017 00:10

    Som anhörig till en av de stupade vid Salerno-olyckan 1947-11-18, kaptenen vid Flygvapnet, provflygaren och störtbombsläraren Eskil Westdahl, chef för Flygvapnets utrustningsavdelning, vill jag för egen del och som någon form av representant för berörda anhöriga, såväl de som kunde komma på Ceremonin, som de som fick förhinder, framföra mitt och vårt tack för en mycket militäriskt finstämd ceremoni där inte fattades.

    Flygvapnets genom tiderna största och dödligaste flygolycka.

    Tacket riktas främst till Chefen Flygvapnet, generalmajor Mats Helgesson med biträde av bl,a. flygvapenchefens adjutant kapten Pia Johansson.

    Sveriges Ambassad.

    Ävenså till biträdande flygvapenchefen i Italien med biträden.

    Vidare till Scalas och Ravellos Borgmästare.

    Ett stort tack också till lokalbefolkning och andra berörda i bl.a. Scala och Ravello som bidrog till att göra denna ceremoni så verklig och högtidlig.

    Inte minst alla barn som med sina ömsom svenska, ömsom italienska, flaggor vinkande i takt med orkestern och fyllda av sin uppgift hedrade minnet av stupade och skadade och även läsa upp om olyckan som de lärt sig i skolan för bl.a. detta tillfälle. Det var imponerande. Jag tror vid talar om 4:e generationen italienare som fortsatte de nu många Ceremonierna.

    De tal som hölls var mycket väl genomarbetade, av hög klass, iakttagande av de militäriska former som sig bör, men också hörde och så man de starka känslor som Ceremonierna skapade för även höga officerare.

    Jag uppfattade att FVCH uttalade att Ceremonierna skulle fortsätta som varit tidigare; kanske med några ändringar med hänsyn till omständigheterna nästa 10 års Ceremoni. Men det går givet inte att säkert uttala sig om vad som kan komma att hända om 10 år. Vi kan bara hoppas och önska att Ceremonierna fortsätter.

    Orkesterna spelade utomordentligt vackert och som sig bör militäriskt. Hela Ceremonin spelade orkestrarna.

    Italienska Carab. hedrade också vid Ceremonin. Det var väldigt högtidligt att se hur värjorna fördes till heder för det stupade och anhöriga m.fl.

    Stora högtidligheter vid kransnedläggningar. Som sig brukar och är naturligt först de inhemska piloter som stupat och hade sin grav vid den svenska. Därefter den svenska.

    FVCH flygadjutant kapten Pia Johansson hade som jag uppfattade det sin hand över allt som föredrog sig.

    Den växelvisa översättningen mellan svenska och italienska genomfördes mkt skickligt av tolken, som även fyllde ut med text när ngt behövde klargöras ytterligare. Mkt imponerande.

    Ett särskilt tack riktas också till Kungafonden som genom ekonomiska bidrag möjliggjorde att så många anhöriga kunde komma till Ceremonierna; 9 anhöriga och 14 make/makar/sambo och barn barn m.fl. Sammantaget 23 anhöriga av olika slag.

    Någon historik. Bara något av mycket bedöms få plats och passa in på denna FV Blogg.

    FVCH General B.G. Nordenskiöld uttalade i Flygvapenorder nr B 125, B-20/11 1947 följande.

    "1. Till de kamrater , som stupat i Italien den 18 november, uttalar jag i flygvapnets namn mitt tack för hedersam och hängiven insats i flygvapnets tjänst. Deras minne skall bestå i det verk, de uträttat-
    2. Sorg anlägges t v av officerare och underofficerare med vederlikar. Stockholm den 20 november 1947. B.G. Nordenskiöld. Chef för flygvapnet."

    Idag är alla som varit involverade i Salerno-olyckan döda. Magnusson blev den sista, för bara månader sedan.

    Antecknas bör att av de överlevande vid kraschen avled senare en och överlevde slutligt 4 man, flera svårt skadade. Det var något av ett under att någon alls överlevde kraschen. Flera av de skadade visste när de vaknade upp, kapten Werner, nog svårast skadad, hängande i några grenar med stup om 800 meter under. Bl.a. kraftiga revbensskador. När Paijkull vaknat upp såg han i dimman Grönberg komma stapplande. Vad har hänt ? Du är alldeles blodig i hela ansikten. Grönberg sa; Du ser inte så vacker ut Du heller ! De visste då inte vad de hade varit med om, nyligen uppvaknade ur medvetslöshet. Allt detta och annat berättades mig när jag träffade dem.

    Genom stora insatser av herdar och lokalbefolkning bars först alla till ett fårahus i närheten. Den vård som kunde ges de skadade gjordes såvitt man hade möjlighet till. Flera av de skadade ropade efter vatten och fick detta. De döda bars på stora grenar och mattor m.m. ned till Scala.

    Ceremonierna var enorma på alla sätt. I stor allt befolkning i byarna Scala och Ravello var på fötter från under natten till dagen därpå. Så småningom kördes alla dödade i sina kistor, smyckade i vackra blommor av blomsterflickor ned till Neapel på lastbilar, där ilastning skedde i två Svenska DC 3. Övernattning innan i ett litet kapell stod kistorna med hedersvakt hela natten. När DC 3 orna startade, startade, startade samtidigt ett flertal italienska jaktflygmaskiner sin hederserskort, till hedrande och vakthållning för vidare färd mot Sverige. Pga väder fick man mellanlanda och stanna i Rom till nästa dag.

    När olyckan började bli känd på natten i Sverige ändrades radioprogrammen till mera finstämd musik.

    Begravningsgudstjänst i en stor hangar i Norrköping. Alla 21 kistorna bars in i hangaren av i allmänhet upp till 6 officerskamrater för varje kista. Vid varje kistas huvudända en flygsoldat delvis i givakt. Svea Flygflottiljs musikorkester med fanvakt spelande sorgemarch när de anhöriga trädde i lokalen. Varje kista låg på en granrisbädd. Svenska Flaggen runt kistan. Blommor från Sverige och Italien. Marschaller brann på alla gångar mot ingången. Gudstjänst av biskop Aulén vars son stupat. Tal av Chefen Flygvapnet och dignitärer från Italien m.m. Även tal av svensk minister.

    Det var många makar och anhöriga som den natten och förmiddagen fick det tunga beskedet att deras make eller anhörig avlidigt eller skadads.

    Eskils Westdahls sista flygning blev i en B 17 med major Lamberth von Meuller, chef Fc, vid spakarna. Eskil i sin urna. Landning F 17 Kallinge. Några stenkast därifrån barndomshemmet Bredåkra Gård, som fadern agronomen Elof Westdahl var inspektor för jämte ytterliger två gårdar ägda av familjen Wrede. Farmor Betty farmacept Apoteket Ronneby. Brodern var Gunnar Westdahl, drygt 3 år äldre än Eskil. Ytterligare några stenkast därifrån Ronneby Kyrka och familjegraven på kyrkogården. Det var inte meningen att han, den yngste, skulle ligga där först. Men nära gravplatsen låg ändå F 17.

    Det var kanske inte helt reglementsenligt att flyga sista passet död i en Urna och i en B 17 av chefen FC och gode vännen Meuller. Men flygarna gjorde lite som de ville, utom själva flygtjänsten, sina militära uppdrag och flygsäkerheten, och så är det kanske något av än i dessa dagar.

    Det sas att alla som dog och även de skadade utgjorde eliten ur svenska Flygvapnet.

    Flygplanets besättning utgjorde också en elit.

    Allt det kan jag intyga efter många samtal med överlevande och olika anhöriga. Det var något särskilt fint, bra och skickligt över dessa flygare och flygarbesättningar.

    Nu är de alla döda.

    Frid över deras minnen.

    De älskade icke så sina liv att de undandroga sig döden.

    Jag vill också genom att skriva namnen på stupade och skadade hedra dem för deras insatser.

    Dödade
    Kapten Torsten Olof Frändén
    Kapten Erik Lennart Atlestam
    Kapten Johan Eskil Westdahl
    Kapten Einar Aulén
    Löjtnant Sven Olof Pehrson
    Löjtnant Per Elis Lennart Ohlsson
    Löjtnant Olof Göthe Rapper
    Löjtnant Bengt Ragnar Bengtzon
    Löjtnant Mac Robert Walter Robertson
    Löjtnant Bengt Landgren
    Löjtnant Axel Ingvar Wånge
    Fanjunkare Sven Tillberg
    Fanjunkare Dan George Vincent Carlsson
    Sergeant Stig Feldt
    Flygplanmästare Nils Oskar Holm
    Flygtekniker Sven Arvid Ågren
    Flygplanmekaniker Gösta Hammenfors
    Flygtekniker Per Gustaf Sixten Thelner

    Härutöver omkom ur transportflygplanets besättning
    Flygkapten Bo Menotti
    Flygtekniker Einar Andersson
    Telegrafist Carl Johan Wallin

    Skadade
    Kapten Nils Werner
    Löjtnant Claes Grönberg
    Löjtnant Arne Magnusson
    Fanjunkare Sture Wilhelm Paijkull

    Sammantaget således 21 stupade, varav 3 från transportmaskinen. 4 överlevde slutligt kraschen. Kapten från Flygbolaget T Flyg och 3 från Flygvapnet,

    Jag har personligen träffat och haft långa samtal med Grönberg och Magnusson om deras upplevelser av olyckan. Det var samtal med starka känslor. Varför klarade de sig. Varför dog inte också de. Vad hade hänt. En del svar har jag nämnt, några ej, och några frågor kvarstår till vidare, kanske någon för evigt. Jag har även haft samtal med ett flertal anhöriga.

    Jag håller på att skriva en bok om bl.a. Salerno-olyckan. Det blir en dokumentär men även en familjedokumentär, för de som så önskar.

    Lerum torsdagen den 23 november 2017

    Peter Westdahl

    Advokat
    Byggnadsingenjör spec. väg- och vatten
    Sergeant FV
    Tidigare krigsplacerad som förplägnadsplutonchef Kungliga Göta Flygflottilj F 9 Säve, efter personligt beslut av tidigare FVCH Olson, även i Folkmun kallad Biggles, och med fänriks behörighet
    Flygförare och Pilot Frivilliga flygkåren under ett antal decennier.
    Utbildad Sjöbevakning. Drygt 8 års skarp tjänstgöring Sjöbevakning.
    Utbildad Fjällflyg,
    Utbildad Under Water Escape
    Utbildad Helikopter räddning Vertol och Superpuma från FV smala flotte utslängd någonstans i Västerhavet m.m. Sen försvann alla. Någon skrek elakt. Försök överleva om Du vill klara Dig. Det var först när jag hörde det trygga dunkande ljudet från Hkp som jag förstod att jag nog skulle överleva.
    Under en tid flygbasansvarig FFK Västa Götaland
    Tidigare FRG ansvarig Göteborg
    Ingår i Ledningsgruppen FFK Västra Götaland

delta i diskussionen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *