I år för 90 år sedan slogs dåvarande Armén och Marinens flygväsenden samman till den självständiga vapengrenen Flygvapnet, ett av de äldsta i världen. En av de främsta tillskyndarna var fältflygaren i Flygkompaniet Carl Florman. Hans ansträngningar, som bland annat utgjordes av påverkan av politiska beslutsfattare, utgivning av skrifter och pamfletter samt föredrag och tidskriftsartiklar, gav slutligen resultat. Beslutet om det självständiga Flygvapnet togs av riksdagen 1925 och 1 juli 1926 trädde organisationen i kraft under ledning av den första flygvapenchefen Karl Albert Beyron Amundsson, allmänt kallad KABA. Organisationen utgjordes av fyra flygkårer, en flygskola och en flygstyrelse. Lite tillspetsat skulle således 1926 års organisationsskiss kunna användas idag, 90 år senare!
Vem var då Carl Florman? Han föddes 1896 i Skeppsholms militära församling i Stockholm. Hans far var officer. Han blev aspirant vid A 1 i Stockholm varifrån den första flygningen med ett motordrivet flygplan i Sverige ägde rum i juli 1909, sannolikt med Florman som åsyna åskådare. Han bevittnade också flygbaronens Carl Cederströms uppstigningar från Gärdet i Stockholm. Inspirerad av flyget sökte sig Florman vid utbrottet av första världskriget till Arméns flygavdelning på Malmen för utbildning till flygspanare. 1915 genomgick han pilotutbildning på Ljungbyhed. 1916-17 var han chef för 2.flygavdelningen i den nyinrättade neutralitetsvakten i Övre Norrland, där han genomförde många och ofta strapatsrika flygningar i sträng kyla. 1918 kommenderades han till Tyskland för studier av den tyska härens flyg. Där fick han kunskaper som stärkte honom i hans uppfattning om flyget som en viktig stridskomponent, kunskaper som fick ytterligare näring när han 1920 besökte USA för studier av dess militära flygväsende, men också av det spirande civilflygets möjligheter. Efter hemkomsten kom han bland annat att mera ingående studera riskerna vid flygning och förebyggande av olyckor. 1921 utnämndes Florman till Sveriges första flygattaché, med placering i London. Sommaren 1923 lämnade han posten och återvände till Stockholm. Han hade fått motståndare på grund av sina självständighetstankar för det militära flyget, men det hindrade inte att han kommenderades till Generalstaben som flygsakkunnig. Det blev också inledningen till ett allvarligare engagemang i den militärpolitiska strid som inletts i Sverige redan efter krigsslutet 1918.
I 1923 års försvarsrevision hade flyget fått en undanskymd plats, fortfarande underordnat Armén och Marinen. Man skyllde på olikheterna i flygmaterial och beväpning. Florman förstod att ett kraftfullt och omedelbart agerade var av nöden för att leda utvecklingen dit han önskade. Han drev ihärdigt frågan om ett självständigt flygvapen, liknande det brittiska Royal Air Force som bildats 1918. I början av 1923 lyckades han få tala inför Generalstaben, under temat Flygvapnet och Sveriges försvar. Föredraget blev något av en vändpunkt i den militära opinionen. Nu gällde det att bearbeta en bredare opinion. I mars kom ”Flormans lilla röda”, en skrift som skickades till alla Sveriges tidningar, till riksdagens ledamöter, en mängd militärer och civila ämbetsmän. Skriften blev en tändande gnista och ett kraftfullt argument för ett självständigt flygvapen och flygvapnets betydelse för försvaret av Sverige. Redan i 1924 års riksdag märktes en gynnsammare inställning till luftstridskrafterna. 1925 års riksdag fattade så beslut om etablerandet av ett självständigt svensk flygvapen. En av dem som anslutit sig till Flormans idéer var dåvarande försvarsministern Per Albin Hansson. Carl Florman hade då lämnat barrikaderna för att tillsammans med sin yngre bror Adrian ägna sig åt sitt egentliga livsverk, Aktiebolaget Aerotransport (ABA) som bildades 1924 och som omsider skulle bli den svenska delen av SAS.
Om Carl Flormans tid som flygare, flygmilitär och tillskyndare av ett självständigt svenskt flygvapen, kan man läsa i den nyutkomna boken Dynastin Florman, utgiven av Svensk Flyghistorisk Förening och skriven av Michael Sanz.
PA/övlt Lennart Berns
Svensk Flyghistorisk Förening
Bildtext
Carl Florman (1886-1963), fältflygare vid Flygkompaniet, initiativtagare till ett självständigt svensk flygvapen 1926.
