Fokus på uppgiften. Som Mission Commander är ”Rapid” ansvarig att med tilldelade resurser, på ett säkert sätt, samordna och lösa en uppgift från högre chef. Foto: Louise Levin/Försvarsmakten
Klockan 14.30 fylls auditoriet på F 21 i Luleå av piloter och övrig personal som ska delta i planeringen för morgondagens uppdrag. Jag kommer snart att behöva prata för 50 personer jag knappt sett förut. Känslan är bra.
Jag heter Fredrik, är 35 år, flyger Jas 39 Gripen på 212:e stridsflygdivision i Luleå och är Mission Commander (MC) för detta uppdrag. Som MC är jag ansvarig att med tilldelade resurser, på ett säkert sätt, samordna och lösa en uppgift från högre chef. Med motståndarsidan idag är det 42 flygplan involverade i uppdraget från fem olika nationer. Det är amerikanare med F-16, britter med flygplan för radio- och radarstörning, svenskar med Jas 39 Gripen, lufttankningsflygplan och luftlägesflygplan. På motståndarsidan är tyskar med Eurofighter, schweizare med F-18 och ett tyskt lufttankningsflygplan. Under övningar som dessa är alltid flygplanen uppdelade i en blå sida som ska övas och en röd sida som representerar en motståndare. Uppdraget jag får är att i morgon under en och halv timma försvara ett område och hålla luftrummet fritt från fientligt flyg. Detta för att markanfall skall kunna genomföras. Hela uppdraget är en simulerad koalition under ett FN-mandat. Som MC har jag fått uppdraget något tidigare än övriga och har kunnat arbeta fram en grov plan hur detta ska lösas. Mitt ansvar är att uppgiften löses på tid, leda planeringen och styra alla i luften. Allt detta på ett säkert sätt.
På första mötestiden presenteras gemensamma regler för båda sidor och sedan presenterar jag min plan med en tidslinje för den övade sidan. Tiden är knapp. Jag har tre timmar på mig att få allting klart och skulle det visa sig att min slutgiltiga plan inte är tillräckligt säker finns risken att passet blir inställt. Man kan säga att jag är projektledare som ska lösa en uppgift och mycket handlar om att delegera uppgifter och kontrollera att de blir genomförda. Många kommer med begränsningar eller förslag under planeringen och jag måste hela tiden överväga om det är värt att göra förändringar. Många frågor: När och var ska man lufttanka? Vilka behöver göra det? Hur ska alla få plats i samma område utan att krocka? Vad är taktiskt bäst? Vad är säkrast? Vad är enklast? Risker måste hela tiden elimineras men en liten taktisk vinst kanske jag bortprioriterar för att tiden inte finns. Mycket handlar också om att tänka på alternativplaner om någonting skulle gå fel. Arbetet är stressigt och till sista mötet är det fortfarande många frågetecken som jag måste lösa till morgondagen.
På morgonen på flygdagen samlas alla i auditoriet och går igenom dagens väder vilket är så pass dåligt att många måste ha extra flygbränsle för att eventuellt kunna gå till en alternativbas för landning. Detta leder självklart till att det blir mindre bränsle att använda för själva uppdraget och därmed svårare. Jag klargör frågetecken från gårdagen och trycker på de viktigaste punkterna. Känslan är hyfsad men jag har fortfarande många funderingar om vad som kan gå fel och om jag har tänkt på allt. Har alla förstått mig rätt? Har jag missat att säga något? Efter detta möte skiljs alla åt och gör sina egna förberedelser i grupperna. De flesta stridsflygplanen uppträder i grupper om fyra flygplan lett av en gruppchef. Jag går igenom vad som gäller specifikt för min grupp och som det mesta under hela planeringen är det bråttom och vi har tider att passa. Först när jag sitter i flygplanet kan jag känna ett visst lugn – det går inte att planera mer.
Foto: Alexander Karlsson/Försvarsmakten
Luftstriden startar och ett kontrollerat kaos bryter ut. På 30 000 fot och i överljudsfart möter vi våg efter våg av fiender som vi måste hålla borta. Frekvensen fylls av flygstridsledarens och piloternas röster som deklarerar skott och försöker få koll på läget. Vi måste hela tiden tänka på att spara bränsle och att våra robotar (missiler) måste räcka. Det kör ihop sig lite i västra delen av området och jag måste beordra amerikanska F-16 att hjälpa till där. Det är en häftig känsla att leda alla dessa flygplan i en gemensam koalition. Samarbetet med amerikanarna och britterna funkar bra. Vi tänker på samma sätt och alla verkar ha förstått min plan.
Facit på genomfört uppdrag kommer i utvärderingen. Foto: Alexander Karlsson/Försvarsmakten
Efter passet samlas alla i auditoriet igen. Alla har skickat in filer med information om var man har flugit och när man har skjutit. Detta spelas sedan upp på en stor skärm. Jag som MC kan inte uppfatta allt som händer i luften utan bilden av resultatet klarnar först nu när jag ser uppspelningen … Mission success!!! Vi har klarat vårt uppdrag utan en enda flygsäkerhetshotande händelse och både planen och taktiken har fungerat perfekt! Nu kommer en känsla av tillfredsställelse, jag har dragit alla dessa människor och maskiner till målet och kan inte vara mer än nöjd. Jag avslutar med att dra mina lärdomar; det finns mycket man kan göra bättre och mycket handlar om hur man kan planera och styra arbetet annorlunda.
Hela arbetet från första möte fram till landning upplevs stressande men också väldigt givande. Det är roligt att få folk, speciellt från olika nationer som aldrig träffat varandra, att på kort tid samarbeta för att lösa en uppgift. Mission accomplished!
Fredrik ”RAPID”
Stridspilot 212:e stridsflygdivisionen