Nic Johansson, PRAO vid LSS framför FOK-kompaniet på väg söderut
Under sex innehållsrika dygn fick Nic Johansson, en elev ur åk 9 på Kunskapsskolan Uppsala Norra, möjlighet att följa med Luftstridsskolans blivande kadetter under deras lufttaktiska utbildningsdel.
Läs Nic’s berättelse nedan.
Så länge jag kan minnas har jag varit nyfiken på det militära. Jag tror att nyfikenheten främst vuxit fram genom historier om värnplikten och alla ”lumparminnen” som släktingar och bekanta berättat om. Då jag älskar att träna, lära mig nya saker och den militära nyfikenheten på senare år vuxit sig ännu starkare bestämde mig för att ansöka om att få genomföra min PRAO vid Luftstridsskolan i Uppsala när det var dags för det i skolan. Det kom till att bli en vecka som jag sent kommer att glömma.
Allting började med en lång bussresa från LSS Uppsala till F17 Ronneby och jag fick under resan ner till F17 möjlighet att lära känna några av rekryterna i FOK-kompaniet (FOK=Förberedande Officers Kurs) som jag skulle följa under veckan. För att lära oss om det svenska Flygvapnets historia stannade vi till i Linköping och gick in på Flygvapenmuséet innan resan fortsatte söderut mot F17. Eftersom det var mitt första besök på Flygvapenmuséet trodde jag att muséet till stor del bara skulle vara flygmaskiner och helikoptrar men det visade sig vara mer än så. Flygvapnetmuséet var riktigt intressant och har en stor variation av utställningar. Allt från flygsimulatorer till gamla flygmaskiner samt dokumentärer om Catalina-affären samt en värdig sista viloplats för den bärgade DC-3:an. Jag kan med säkerhet säga att Flygvapenmuséet är ett museum som passar hela familjen. Liten som stor.
Den 1 juni på söndagen var F17 värd för Flygvapnets Huvudflygdag och det var en ynnest att kunna vara på plats som en del i utbildningen! Flygdagen drog ca 40 000 besökare och hade ett utbud av flyguppvisning av moderna och gamla flygmaskiner och även ett stridsscenario där Flygvapnets enda jägarförband Flygbasjägarna visade hur en CSAR (Combat Search & Rescue) genomförs med understöd av helikopter. Jag fick även möjligheten att tala med helikopterpiloter som tjänstgjort i Afghanistan och även med personal från R3, Flygbassäk och flygtekniker. Det var kändes unikt för mig som PRAO-elev att få möjlighet att höra deras berättelser och tankar. Efter tre nätter på F17 (i logement såklart) flög vi TP 84 (Hercules) till LSS i Uppsala där soldaterna i FOK-kompaniet vanligtvis håller hus och även där bodde vi i logement. Det var otroligt intressant att få höra om deras uppgifter och hur dom trivs på sin utbildning.
Min PRAO- vecka bestod till stor del av föreläsningar och teoretiskt arbete om Flygvapnets uppbyggnad och dess delar. Jag har lärt mig massor under dessa dagar. Jag hade exempelvis ingen aning om hur mycket resurser som krävs för att sätta en MedEvac (transport av skadad i fält) i bruk. Men trots allt skolbänksittande så har jag fått en god uppfattning om hur livet inom Flygvapnet kan se ut. Jag har fått lära mig att bädda sängen på ett korrekt sätt, samt lärt mig att på rätt tid samt på rätt plats stå korrekt uppställd framför ett skrikande befäl. Jag har lärt mig marschera och att vika mina militära persedlar på ett ”preussiskt” sätt. Allting ska vara på ett visst sätt och noggrant utfört. Självklart så var jag under hela PRAO veckan klädd i uniform m/90 och jag trivdes förvånansvärt bra i uniformen. Det var samma sak med uniformen att allt ska vara på ett visst sätt. Alla fickor stängda och jackan likaså. Inga händer i fickorna och fältmössan den ska vara av när man går inomhus och på när man går utomhus. Kängorna skulle putsas varje morgon och så vidare. Jag tänkte för mig själv varje morgon då jag satte på mig uniformen hur härligt det var med struktur och ordning. Inga frågetecken utan rakt på sak. Jag vet att mycket av noggranheten och alla regler ligger till grund för alla befattningar inom Försvarsmakten och jag tror att det fungerar lite som en trygghet för alla soldater. Soldaterna vet att alla som tjänstgör inom Försvarsmakten har genomfört samma utbildning och för att klara utbildningen krävs det noggranhet. En noggrannhet som består i att ta hand om sig själv och sin utrustning vilket kan vara livsavgörande i händelse av kris eller krig.
FOK-kompaniet är ett kompani med motiverade soldater, det märker man när man talar med dom för att alla har ett driv och en vilja. Det var otroligt härligt att se alla dessa människor göra sitt bästa hela tiden för att utvecklas och även när dom fick hårda ord av befälen lärde sig soldaterna av det. Befälen är också otroligt engagerade i sitt arbete och dom vill verkligen att deras soldater ska bli så duktiga som möjligt och att dom ska lyckas med uppgiften. För det är ju faktiskt framtidens officerare inom Flygvapnet som skapas.
Jag är jätte glad och tacksam över att jag fick möjligheten att följa FOK-kompaniet och uppleva deras verklighet i en vecka. Min nyfikenhet har stillats, men intresset ökat. Kombinationen mellan gemenskap, friluftsliv, fysisk aktivitet och organiserad verksamhet tilltalar mig oerhört mycket och om några år är det förhoppningsvis min tur att gå från PRAO-elev till rekryt. Vem vet- kanske blir det på Luftstridsskolan? Men oavsett vad det blir så är jag är säker på att någonstans inom Försvarsmakten kommer jag att verka. På land, till sjöss, i luften eller under ytan…
Till dess, höger – vänster om – marsch!/ Nic Johansson
