Norsk flagga nedanför haveriplatsen vid Rabots glaciär
Det har gått nio månader sedan den tragiska olyckan vid Kebnekaise med en norsk C-130J där fem besättningsmedlemmar omkom. I förra veckan genomfördes en ceremoni i Kiruna genom Polismyndigheten i Norrbotten och Norrbottens Regementes försorg. Vid ceremonin uppmärksammades flera av de organisationer som deltagit i arbetet som följde haveriet torsdagen den 15 mars. På plats fanns bland annat Rikspolischef Bengt Svensson, ÖB Sverker Göranson, GD för Statens Haverikommission (SHK) Hans Ytterberg samt den norske flygvapenchefen Finn Kristian Hannestad. Representanter från flera svenska myndigheter samt poliser från Norge och Finland närvarade. Personal ur Jägarbataljonen Arvidsjaur samt Lapplands Jägargrupp representerade FM.
Det är viktigt att påpeka att personal ur flera förband och organisationer i FM (bla FV och FMLOG) har varit djupt engagerade i arbetet efter olyckan, vilkt ÖB mycket riktigt nämnde i sitt framförande. Från Flygvapnet har personal ur Helikopterflottiljen, F7, F17 och F21 deltagit. Jag har fått frågor kring ceremonin i Kiruna, om varför FV personal inte var inbjudna och representerade. C I19, överste Olof Granander, som tillsammans med polisen i Norrbotten stod som arrangör, informerade mig på plats om att det var ett medvetet beslut att vid detta tillfälle begränsa antalet deltagare från FM till att omfatta förbanden ovan. Det var inte inte praktiskt görligt att bjuda in alla. C I19 kommer vidare att tillse att alla delar ur FM som deltagit i arbetet får samma uppmärksamhet i form av diplom som personalen på plats fick. Från min sida avser jag att tillägna händelsen en programpunkt vid nästa FV Möte i Stockholm. Det blir ett naturligt tillfälle att uppmärksamma händelsen och FV insatser i arbetet efter olyckan.
Det är ett mycket komplext och omfattande arbete som genomförts på och omkring haveriplatsen såväl som inom ramen för den haveriutredning som pågår. Det är många människor som på ett självklart, kompromisslöst och osjälviskt sätt ända sedan haveridagen ägnat stor del av sin tjänstgöringstid i haveriområdet. Många av oss som inte känner området och dess miljö kan nog inte riktigt förstå under vilka förutsättningar man jobbat. När jag under ceremonin fick polisintendent Ulf Skölds ord och bilder kring arbetet börjar jag inse svårigheterna och utmaningarna. Det inledande räddningsarbetet genomfördes i de svåraste av högalpina miljöer och i ett väder som är extremt svårt med höga vindstyrkor (30-40 m/s) och ymnigt snöfall. Det inger stor respekt för de som gjort jobbet.
Agne Widholm, Statens Haverikommission (SHK), gav en lägesuppdatering av var man står i utredningsarbetet. Utredningen är inne i sin slutfas och planen är att den skall presenteras i sin helhet i början av nästa år. Man saknar inga avgörande informationer eller data. Det faktum att flygplanets båda ”svarta lådor” hittades och har kunnat läsas gör underlaget i stort sett komplett. Utredningen är, mot bakgrund av haveriområdet, en av de mest omfattande som SHK har hanterat.
Min norske motsvarighet, generalmajor Finn Kristian Hannestad, var på plats under ceremonin. Han uttryckte sin tacksamhet gentemot det omfattande och fullständiga stöd som man fått och känt under hela processen. Det har varit en mödosam prövning för det norska flygvapnet då det handlar om att omhänderta anhöriga och kollegor. I de samtal jag haft med Finn Kristian kan jag konstatera att man lyckatsbra, så bra man kan i den situation som uppstod. Jag jämför med den situation vi själva hade att hantera i samband med olyckan i Ryd, 11 september 2007, där två helikoptrar kolliderade och fyra kollegor plötsligt rycktes ifrån oss. Jag konstaterar att man aldrig kan göra för mycket. I mötet med personer som förlorat en nära anhörig är känslan av otillräcklighet överväldigande. Men, jag konstaterar samtidigt att responsen på det man gör och det man ger i form av att lyssna, att vara närvarande, att hålla om och att försöka förstå är lika överväldigande.
Så här dagarna före jul ägnar jag en tanke till de anhöriga till våra omkomna norska kollegor. Jag riktar också en tanke och min uppskattning till Er alla som genomförde det nödvändiga och krävande arbetet efter olyckan.
Micael Bydén/FVI
