Jag undrar om inte tiden går lite fortare i Kosovo än hemma i Sverige. Det känns i alla fall så. Vi har när det drar mot jul snart genomfört halva insatstiden i Kosovo och det känns som om vi nyss kommit ner.
I skrivande stund så står KS 25 nästan och knackar på dörren. Vi har deras förbandsrek på besök nästa vecka och sedan drar KS 25 igång med sin utbildning på allvar.
En annan orsak till att vi upplever att tiden går fort är naturligtvis att det är mycket att göra. Det är inte så stort pådrag i svenska media med här nere är det fullt tryck. Uppe i norra Kosovo finns det en Serbisk enklav som har starka synpunkter på att tillhöra Kosovo och yttrar sina åsikter genom att bl a bygga vägspärrar och hindra alla (inkl. KFOR) att komma fram på vägarna. Det har också varit en del sammandrabbningar mellan KFOR och dessa protesterande människorna. Resultatet är än så länge ett fåtal allvarligt skadade KFOR-soldater. Tack och lov inga svenskar då vi inte har några uppgifter i området i norr. Våra tankar går ändå till de skadade soldaterna och deras anhöriga.
Med anledning av oroligheterna i norr har vi ökad arbetsbelastning genom att känna av stämningarna i samhället i de områden vi jobbar för att kunna ge en tidig förvarning till COM KFOR om det skulle ske en spridning av oroligheterna. Vi har ännu inte sett några tecken på detta och möts med välkomnande generositet av befolkningen.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en föränderlig miljö att jobba i och att den ena dagen är inte den andra lik men vi har roligt.
Vi önskar alla på F17 en riktigt god jul.
Magnus Eriksson
CO SWECON
