Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

En resa genom den Centralafrikanska Republiken

Info A 9 RCA

Bara mo, bonjour, hello, hallå eller!

Det var ett tag sedan sist och det händer en del här i RCA. Inga nya språk att rapportera för tillfället och bon appétit finns alltid på tungan.

Vi har för tillfället fullt upp med att packa och förbereda flytten av vår nuvarande camp Moana till en ny camp i närheten med större planlösning och det kommer göra vårt jobb lite lättare framöver. Namnet Moana, det tar vi med oss. Det är mycket som skall packas men det ska samtidigt bli mycket roligt att vara med och forma den nya EUTM-campen. Men nog med det, nu skall ni få höra vad jag har gjort...

Mitt i allt packande fick eller tog jag möjligheten att ta mig ut från campen och Bangui för att resa igenom landet i nordöstlig riktning, till Bouar. En resa på ca 450km genom RCA. En resa som tog närmare 10 timmar.

Resan började 0715 från camp Moana och vi körde ca 30 minuter genom Bangui för att sedan komma ifrån all form av ”storstadsbebyggelse” och ut i det som jag sett framför mig, ”riktiga” Afrika.

Destu längre bort från Bangui vi kommer, ju sämre blir vägen, husen färre och hyddorna fler.

Allting är väldigt, väldigt grönt. Tur att man känner sig hemma i grönt. Jag sa till min Brazilianska kollega att det påminner lite om norra Sverige, med massa skog och berg och dalgångar, mycket vackert. Men förstås ingen snö och ca 70 grader skillnad.

Människorna jobbar på och lever längs vägarna, barnen vinkar glatt när vi åker förbi. Djuren går fritt överallt, hönor, ankor, grisar, åsnor, hundar, getter, zebus och säkert massa andra som man missat. Jag har dock inte sett något mer exotiskt djur men det kanske kommer, hoppas jag.

Efter ca 10?! timmar  är vi framme och när jag går ut och sträcker benen känner jag för första gången sedan jag kom till RCA frisk vind och ren luft. Vi har kommit ca 1100 meter över havet och det märks. Det märks att vi har lämnat storstaden och alla föroreningar och kommit till landet.

Vi flyttar in i våra tält, stora tält för ca 8 personer. Sängarna är större än på Moana, lyxigt.

Då händer det... Jag blir magsjuk. Som jag har längtat! Jag som inte varit magsjuk sen maj 1997 visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Men doktorn på plats var snabb med åtgärder. Nu när jag skriver detta 5 dagar senare så kan jag säga att det fortfarande spökar i kistan och yoghurt är min föda för tillfället. Men vad gör det om 100 år.

Åter till Bouar. Trots min dåliga mage så åkte jag och mina kollegor från utbildningsenheten till den plats där vi utbildar FACA, den afrikanska armén för att tala med en del nyckelpersoner inför framtiden samt för att få en liten överblick av hur möjligheterna till utbildning ser ut. Med afrikanska mått mätt så såg det bra ut konstaterar vi.

Tanken är att senare i höst när vi börjar träna FACA kommer ett träningsteam från den svenska kontigenten vara placerad i Bouar för att bedriva utibildning.

Sen var det dags att åka tillbaka till huvudstaden Bangui, resa på 10 timmar och inget nytt att rapportera. Det såg precis ut som påvägen upp, konstigt va?

RCA är stort, grönt och vackert, på sitt sätt. Jag är glad att jag fick chansen att åka hit och förhoppningsvis göra någon skillnad trots att man saknar nära och kära där hemma väldigt mycket.

Nästa inlägg blir om ungefär en månad och då har vi en del nytt att berätta, det lovar jag!

Det var allt för den här gången och som vanligt slänger jag in lite bilder och ser gärna att ni kommenterar något kul nedan så svarar vi så fort vi kan.

Au revoir mes amis

Ha det gött,

Fredrik RCA08

 

 

CO Marcus var med på skjutbanan och levererade i vanlig ordning

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken består av cirka 170 personer från flera europeiska länder. Insatsen inrättades som stöd till den nationella armén. Sverige bidrar med högst 15 personer. Bidragets huvuduppgift är utbildning och omfattar planering, genomförande och uppföljning av en infanteribataljon. En betydande del av utbildningstiden ägnas åt soldatutbildning, men fokus läggs också på att utbilda på plutonsnivå.