Närkamp I Afrika

Kampsport är något som alltid har legat varmt om mitt hjärta. Ända sedan jag var en liten sparv brukade jag titta på K1 galor utan mina föräldrars tillåtelse. När jag kom upp i ålder så började jag träna Muay Thai och tränade det under en längre tid. Slutade tyvärr med att utöva det när jag började min grundutbildning till försvaret då tid och tillgänglighet ej fanns. Men när jag började i försvaret så fann jag något annat som jag tyckte var både intressant och roligt. Närkamp!

Instruerar plutonen I omhändertagande av lugn person

Jag tyckte att Närkamp var det roligaste inom stridsutbildning och jag stod alltid längst fram under förevisningar och ville bli så duktig som jag bara kunde. När grundutbildningen var klar innebar det också att närkampen var slut. En stor dröm var att också få bli närkampsinstruktör så att jag också kunde få utöva samt utbilda denna fascinerande stridstekniken. Och en dag kom frågan om det fanns någon som skulle kunna tänka sig att utbilda sig till närkampsinstruktör. Jag sträckte upp min arm så snabbt och hårt att jag trodde min axel skulle gå ur led (vilket den gjorde senare under utbildningen). Jag fick platsen och drömmen om att få bli instruktör slog in!

Stegvis förevisning och soldaterna imiterar

Utbildningen jag fick utav Ing2 var otroligt rolig och givande. Underlättade väldigt mycket att jag hade två stycken zen masters till att utbilda mig varav en utav dem har jag sett upp till väldigt mycket inom närkamp och jag har varit imponerad utav den personens kunskap och engagemang.

När jag påbörjade min resa ner mot CAR hade jag fått reda på att FACA hade egna närkampsinstruktörer eller TIOR som det kallas här. Var lite besviken för det men förberedde mig så gott jag kunde för att kunna stötta och hjälpa de instruktörerna som fanns. Väl nere och det var dags för första passet får jag plötsligt reda på att det inte fanns någon instruktör… Blev fylld av glädje att jag skulle få hålla i närkampen men även något nervös för att denna FACA-pluton skulle bli den första plutonen jag någonsin utbildat i närkamp.

Soldaterna öva de olika slagteknikerna mot varandra

Sekunden efter att jag tog befälet och börja utbilda släppte nervositeten och det flöt på väldigt bra. De flesta tycker det är väldigt kul och engagerar sig i mina pass. De lär sig väldigt fort och de lär sig snabbast genom att se hur de ska genomföra en teknik. Ofta när jag har visat en ny teknik blir de ivriga att testa och börjar nästan testa innan jag har gett en förklaring på hur de ska utföra tekniken. Närkampspassen är enligt mig de roligaste och jag tror och hoppas att det smittar utav sig så att någon annan får samma upplevelse som jag fick när jag började.

Glad soldat (som benämns Zlatan) trots att ansiktet är nedtryckt mot latritet

Jag är otroligt tacksam för att har fått denna utbildning så att jag kan lära ut närkamp här nere i Afrika!

/Sergeant B