Under gårdagens veterandag, dagen då vi hyllar alla veteraner som genomfört insats och minns de som betalat det yttersta priset, genomförde Mali 13 sin medaljceremoni.
Under normala omständigheter anordnas medaljceremonin, uppställda hos uppsättande förband inför soldaternas nära och kära hemma Sverige. Då detta i år inte är möjligt lades extra energi på att få till en oförglömlig kväll i Mali.
När mörkret lagt sig ställde man upp kontingenten i skenet av några galtars framlyktor som släpande slog över den röda sanden och det varma skenet från sprakande braskorgar.
Kontingentschef överstelöjtnant Fredrik Åkerman öppnade med att tala om våra veteraner.
”Sveriges insatser och deltagande för fred och frihet sträcker sig tillbaka till mitten av 50-talet. Många är de som gått före Er. Ni är nu en del av ett större sammanhang, efter avslutad insats kommer ni alla att vara veteraner och förtjänar den största respekt. Vi inleder med en tyst minut för att hedra och minnas de som stupat under insats…Tack.”
Han fortsatte,
”Mali 13, insatsen lider mot sitt slut. Det har varit en insats som genomförts under unika omständigheter. Även fast det är den 13:e insatsen i Mali så har det i mångt och mycket varit en ny insats i ett nytt område med allt vad det innebär. Vi har med en ny typ av styrkebidrag på en ny geografisk plats löst andra taktiska uppgifter än tidigare Mali-insatser. Har det varit enkelt? Nej, det har det inte. Men det är ju också det som varit en del av tjusningen! Att få vara med och påverka HUR förbandet ska och kan användas.
Komplexiteten och friktionerna har dessutom ökat i skenet av pandemin som försvårat arbetet, och ställt höga krav på alla vid förbandet.
Vi har alla fått leva med en ovisshet om hur insatsen ska utveckla sig. Detta är en naturlig del av den militära verksamheten. Friktioner och förändringar i planen har vi kunnat hantera eftersom vi haft en mental beredskap för det. Jag tror många av er upplevt friktioner ni inte tidigare ställts inför. Detta är utvecklande och något att dra lärdom av inför er fortsatta utveckling.
Vad har vi då åstadkommit under våra sex månader i Mali? Det kan vara svårt att konkretisera och i många fall tror jag det skiljer sig åt beroende på vilken befattning man haft, vilket jobb man gjort. Allt handlar om perspektiv. Det som är tydligt är att Mali har en lång väg kvar att vandra innan säkerhetsläget är godtagbart. Men, vi har gjort skillnad med vår närvaro.
Vi har med våra operationer bidragit till en säkrare vardag för lokalbefolkningen i de områden vi verkat. Vi har stöttat den maliska armén och våra sidoförband i både sektor east och i sektor center. Vi har erhållit erfarenheter, baserad på alla våra operationer ute i öknen. Jag var tydlig redan vecka 32 i Boden att en del av vår målbild var att lämna över ett utvecklat koncept för hur förbandet kan nyttjas i ett nytt geografiskt område.
Det startade tidigt med kontakter och samarbeten med tyskar och britter. Här kan jag inte annat än känna stolthet över era insatser. Jag vill påstå att vårt täta samarbete med dessa aktörer påskyndat utvecklingen av den nya mobila enheten (MTF) som koncept. Våra insatser och erfarenheter är av stort värde för våra efterträdare. Ni kan med gott samvete lämna över och känna att ni gjort allt i er makt för att SWECON Mali 14 ska ha så goda förutsättningar som möjligt att lyckas i sitt uppdrag.
Att vi lyckats så väl under rådande omständigheter har flera förklaringar. Den absolut viktigaste kan härledas till Er inställning, vilja och attityd. Ta med er den i er fortsatta gärning, att se möjligheterna där andra bara ser problem.
Ur ett individuellt perspektiv så är en insats utomlands alltid utvecklande. Man utvecklas både som person och i sin tjänsteutövning. Framförallt får man perspektiv, ett öppnare sinne. Ni delar era upplevelser tillsammans med andra på plats och får ett speciellt band som är svårt att förklara för utomstående. Ni som har gröna kläder till vardags kommer också, med era erfarenheter, att bli bättre i er kommande befattning hemma.
Tack för era insatser. Jag är otroligt stolt, det borde ni också vara. Ni har under sex månaders tid gjort en uppoffring för att civilbefolkningen här i Mali ska få det lite bättre. Ni har gett av er tid, kan man ge något bättre än det? Sex månader borta från er egen familj. Ur mitt perspektiv är det svårslaget.
Vi är en liten pusselbit, men vi gör skillnad. Hade FN inte haft närvaro här så hade situationen varit avsevärt sämre.”
Efter talet övergick ceremonin till att uppmärksamma några individer som har presterat extra och utsetts till bäste soldat på sin respektive pluton. De ropades upp och fick ställa sig framför resterande del av kontingenten och uppmärksammades med att få sina motiveringar upplästa och kontingentens kniv överräckt av chefen.
Tidigare under veckan delade även chefen ut sitt coin till fem individer som presterat över förväntan och under kvällens ceremoni delades ytterligare ut.
Åkerman fortsatte sedan,
”Då kommer vi nu att övergå till den ceremoniella delen av uppställningen. Vi kommer nu alla att uppmärksammas med Försvarsmaktens medalj för internationella insatser. Jag har fått i uppdrag av arméchefen att genomföra medaljering på plats. För detta speciella tillfälle har jag bjudit in chefen för den mobila enheten vi alla tillhör, MTF, överste Markus Höök, att förrätta ceremonin.”
Höök framförde sitt stora tack till förbandet. Han lyfte bland annat fram den flexibilitet och anpassningsförmåga förbandet uppvisat under insatsen. Mali 13 lämnar insatsen med ett synnerligen gott renommé och har stärkt det svenska anseendet i MINUSMA.
Innan ceremonin fortsatte lämnades ord och bild över till Överbefälhavare general Micael Bydén, Insatschefen generallöjtnant Michael Claesson och arméchefen generalmajor Karl Engelbrektsson som alla spelat in en hälsning till kontingenten.
Generalerna tackade var och en i kontingenten för deras insats och ÖB skickade med en hälsning till alla anhöriga: Utan er kärlek och utan era uppoffringar hade inte insatsen varit möjlig att genomföra. För er insats ska ni ha mitt och Försvarsmaktens innerliga tack!
Efter talen var det då dags att sätta medaljerna på bröstet. Det var en stolt skara soldater som efter ceremonin fortsatte kvällen med sina medaljer på bröstet. Det bjöds på tårta och kakor på verandan efteråt, helt enkelt en massiv sockerchock!
