Under en utlandsinsats är de möjligt att våra soldater och officerare möter situationer som kan påverka den mentala hälsan på både kort och lång sikt. Efter veckans händelse, där tre svenska soldater sårades, har vi fått frågor om hur vi arbetar för att möta behovet av stöd under och efter en insats.
Det kontinuerliga stödet
Först och främst så genomför alla grupper, en gång i veckan, ett gruppsamtal där man skattar sitt eget välmående enligt en tydlig mall och instruktion. Både det fysiska och psykiska värdet vägs in, man anger prognos på kort respektive lång sikt, anger vilka påverkansfaktorer som finns och eventuella åtgärder som behöver göras. Detta för att både individen och gruppen som helhet ska må och fungera bra. Gruppernas sammanfattning samlas in och sammanställs. Anledningen är att högsta chefen på plats alltid ska ha en välgrundad nulägesbild av individen, gruppens och förbandets välmående, för att snabbt kunna sätta in resurser eller rikta om verksamhet om så skulle behövas. Målbilden är även att ha uppföljning på förbandet under hela perioden i insatsområdet.
I vissa fall kan extraordinära händelser eller erfarenheter utlösa behovet av krisstöd. Därför arbetar vi även aktivt med handlingsplaner och handledning till chefer.
När något extraordinärt händer så är kamratstöd från de närmsta kollegorna den viktigaste omedelbara åtgärden. Syftet är att redan från början stärka personens förmåga att hantera situationen genom att skapa känslan av att han eller hon inte är ensam. Ytterst handlar det om att visa för den drabbade att det finns människor runt omkring som bryr sig och finns till hands.
När sedan tillfälle ges så leder närmaste chef ett avlastningssamtal där man pratar igenom händelsen, tankar och känslor kopplat till den. Chefen, i sin tur har stöd av förbandets personalfunktion. Individer som har behov av stöd har även möjlighet att prata med vår pastor på plats, Jimmy. Vidare finns både sjukvårdspersonal och andra samtalspersoner på förbandet. Finns behov av mer uppföljning och samtal finns psykolog tillgängligt via telefon och senare på hemmaplan.
Om man som vän, kollega eller anhörig upplever att den drabbade behöver stöd, uppmana då individen att söka professionell hjälp. Det är en styrka att be om hjälp, ett tecken på att man tar ansvar för sin egen hälsa mentalt, fysiskt, andligt eller moraliskt.
Mycket av arbetet måste dock göras av individen själv, med stöd av kamrater, anhöriga och närstående. Nedan följer tips och instruktioner både för dig som är drabbad och för dig som är närstående.
Självhjälp
- Var uppmärksam på egna krisreaktioner: sömnproblem, oro, nedstämdhet, muskelspänning, avtrubbning, rastlöshet, social
- Håll kontakt med kamrater och chefer: dra dig inte undan!
- Prata om upplevelserna med vänner och kamrater.
- Sätt ord på tankar och känslor genom att skriva ner dem.
- Aktivera dig
- Ät, sov och drick.
- Försök att hitta tillbaka till de vardagliga rutinerna.
- Ta stöd av din livsåskådning och de verktyg som finns där.
- Om du känner att du inte kommer vidare: sök professionell hjälp!
Kamratstöd
- Ta kontakt med din kamrat: visa att du finns där, att du lyssnar och att finns till hands.
- Prata och hjälp din kamrat att:
- Acceptera de känslor och tankar som visar sig.
- Acceptera att verkligheten kan ha ändrats efter händelsen.
- Identifiera fungerande sidor och resurser hos sig själv o att inte skuldbelägga och klandra sig själv eller
- Acceptera stöd och hjälp.
- Att succesivt återgå till ordinarie uppgifter och rutiner.
Önskas mer vägledning finns Soldathemsförbundets samtalsstöd: http://soldathem.org/stodtelefon
De stöttar på uppdrag av FM, anhöriga och soldater med koppling till internationell insats.
