Väntan.
Den kan vara kort eller lång, förväntansfull eller långtråkig. Den kan ibland vara helt outhärdlig.
I Försvarsmakten får man lära sig att acceptera och hantera väntan men även att finna sig i det rådande läget, att leva i ovisshet och sedan när det kommer en order vara beredd att med kort varsel lösa uppgifter och agera med full kraft. Det gäller i alla lägen och i alla olika situationer, både i den skarpa verksamheten när vi rullar ut på patrull, när vi löser vår rutintjänst. Lärdomen gör oss bättre rustade för de utmaningar som vi står inför både privat och i tjänsten.
Väntan kan uppstå vid många olika tillfällen; inför att äntligen få åka iväg och göra skillnad, på en flygplats då man inte får plats på det första planet som tar oss från Bamako till Gao utan får tillbringa sju timmar i en avresehall, innan alla förberedelser är gjorda och vi kan rulla ut på operation men kanske framförallt väntan på att vi ska få träffa våra nära och kära igen.
Vad fyller vi då tiden med? I insatsområdet fylls den bland annat med övningar, träning och förberedelser men också med samtal, kortspel och kaffedrickande. Man skapar nya kontakter, fördjupar vänskapsband eller så passar man på att återhämta lite extra med en bok, film eller en tupplur.
Hemma hos våra anhöriga vet vi att väntan ter sig på olika sätt, några väntar vid telefonen och hoppar till varje gång det kommer ett sms eller ett telefonsamtal med hopp om att allt är bra, andra försöker fylla sin tid med så många upplevelser som möjligt och passar på och gör saker som det annars inte hade getts plats för, eller så försöker man helt enkelt bara hålla näsan ovanför vattenytan och längtar efter att avlastningen snart ska komma hem.
Hur du än väntar, med glädje, frustration eller längtan, vill vi att ni ska veta:
Vi ser fram mot att genomföra den sista delen av insatsen men sen kommer vi hem till er och då vill vi få ta del av Era upplevelser under det senaste halvåret och få en möjlighet att få dela våra upplevelser med er.
