Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Tankar från en stabsmedlem

Malistyrkan

”Hur har du det?”

”Hur är det där nere?”

Det första svaret som dyker upp i tankarna är ”Det är varmt”. Värmen är något som alla kan relatera till, den är inte subjektiv, som alla andra upplevelser så det är ett enkelt svar. För hur beskriver jag livet här, det som känns som ett helt annat liv. Det som på något sätt känns som att det pågår parallellt med alla andras och även mitt eget, ”vanliga” liv hemma i Sverige.

Jag tror att många, med frågorna som ställs, undrar hur det är att jobba i Mali, hur vi löser vår tjänst, vårt uppdrag och hur livet fungerar under en mission. Men hur beskriver jag sex månader av mitt liv i några meningar? Det har ju varit allt, högt och lågt, vitt och brett och med de flesta känslor du kan uppleva, blandat med en jäkla massa röd sand. Och inte den sand du tänker på som fastnar på fötterna efter du har badat på sommaren och ska ta på dig skorna igen. Eller den som envisas med att följa med in i hallen under vintern och som sopas bort från gatorna när det äntligen är vår. Den här sanden är som stoft, den finns överallt – hela tiden; i håret, mellan tårna, i strumporna, i luftvägarna, i dina drömmar, stoftet blir till grus i ögonen när du vaknar och det färgar alla dina kläder röda. Hur ska jag kunna förmedla allt det?

När jag pratar om arbetet tänker du förmodligen på något som pågår en del av dygnet, ibland över helgen om du är på konferens eller dygnet runt under en vecka eller två om du är på en övning med Försvarsmakten. Under en insats är arbetet inte en del av dagen eller för den delen dygnet, det finns ingen tydlig gräns mellan jobb och fritid. Vi jobbar, bor, tränar och lever med samma människor dygnet runt under hela insatstiden. Små problem kan bli stora för man kommer aldrig ’hem’ och får en paus ifrån det. Det kan bitvis vara utmanande men det ger också en enorm gemenskap som är svår att hitta någon annanstans. För de du genomfört missionen med har också fått se dig hantera allt som hänt under insatstiden och ni har umgåtts mycket mer intensivt än vad man gör i andra sammanhang i livet.

Arbetsbelastningen här är annorlunda än hemma och som stabsmedlem finns det alltid något att göra, alltid något att lösa, så det blir en ständig balansgång mellan jobb och återhämtning. Tankar man brottas med är; när ska jag lägga ner de där extra timmarna som kommer kräva extra återhämtning? när ska jag sluta för dagen för att orka hålla samma tempo en vecka till? en månad till? Hålla hela insatsen. Det är viktigt både för en själv och sina arbetskamrater att man tar sitt ansvar och bibehåller balansen.

 

För soldaterna och officerarna i skyttekompaniet är de bästa stunderna på missionen när de rullar ut från campen inför en operation, då gör de precis vad de är här för att göra. Som stabsmedlem ställer jag mig frågan i samma stund som de rullar ut: ”har vi gett rätt förutsättningar?”, ”har vi gett nog bra underlag?”, ”har de fått allt de behöver för att genomföra sitt uppdrag?” Frågorna gnager i magen och svaret kommer egentligen inte förens operationen är slut, då den bästa stunden för stabsmedlemmen kommer, när vi spanar mot gaten på campen och till slut skymtar tornet på galten. Det är då vi andas ut – för alla kom hem den här gången också.

Det kan vara svårt att prata om allt man har upplevt på en mission, oavsett hur missionen har sett ut, för det är så långt ifrån den vardag som pågår där hemma. Och samtidigt som jag kan ha svårt att förklara hur livet är för mig så kan jag ha behov av stöd från er som är hemma, ni som gör ett enormt jobb för att vi är borta. Det var ju mitt beslut att åka men det är ett beslut som påverkar många i min omgivning – utan att de egentligen hade något att säga till om. Jag är därför väldigt ödmjuk för allt det ni gör på hemmaplan.

Det fina med alla dessa funderingar är att det är saker som jag inte hade behövt reflektera över om jag stannat hemma. Det blir till en möjlighet att fundera över mina relationer, hur jag hanterar dom och reflektera över att jag har väldigt fina människor i mitt liv.

 

//Helena

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Det svenska FN-bidraget i Mali har under flera år utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. Nu har den svenska styrkan etablerat sig i staden Gao i landets östra delar, för att lösa andra uppgifter. Sedan tidigare finns och kommer även fortsättningsvis att finnas en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i Bamako.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *