Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

En dag på skjutbanan

Malistyrkan

För att se till att både vapen och soldater är redo när de behövs måste man ”skjuta in” sina vapen när man kommer till missionsområdet. Detta för att se till att sikten och vapen fungerar som de ska om det värsta skulle ske och man behöver använda dem.

I Bamako så sker all form av skjutning inne på polisskolans område på andra sidan stan från camp Midgård. Kort sagt så bokar man sin tid, åker dit, genomför sina skjutserier och åker tillbaka. Det kan verka väldigt smidigt men då har man varken räknat in trafiken eller att skjutbanan helt plötsligt kan full av andra nationer som också har bokat.

Den här dagen har vi dock tur, vi är ensamma på platsen.

För att få genomföra skjutningar behöver man ha en sjukvårdsresurs på plats så vår resa genom staden och den stökiga trafiken går förbi en butik där vi hämtar upp sjuksyster Marcus som varit och besökt sjukhuset.  Det är 41 grader varmt ute och även om ac:n fungerar ok så blir det varmt i bilen när vi nu fyller upp alla säten. Marcus är den som flest gånger besökt skjutbanan så han guidar oss enkelt genom staden, förbi alla smågator och stånd, myller av människor och djur för att så småningom hitta rätt.

Väl hos polisskolan så söks bilen av en ung kvinnlig polis, det är fler män i polisyrket i Mali men de arbetar aktivt på att få fler kvinnor till polisyrket. Hon använder en spegel som sitter fast på ett långt kvastskaft för att kontrollera att ingen har satt fast något under bilen.

Vid entrén till skjutbanan står ytterligare en polis, grindarna är stängda och det sitter två stora lås på den. Han pratar ingen engelska men vi lyckas på knagglig franska få honom att förstå att vi har bokat en tid och ska använda banan. Han öppnar enkelt grindarna, utan nyckel, då låsen bara satt fast på den ena grinden. Lite snopna kör vi in på området och innan vi drar igång med övningarna så söker vi av området så att det är säkert för oss att vara där. Det går dessutom en väg strax bakom skjutvallen och ibland kommer familjer promenerandes längs den så även om området är säkrat så det gäller att vara uppmärksam och ständig hålla kontroll på platsen.

 

Det sätts upp måltavlor och övningen gås igenom. Först ut är det pistolskytte.

När allt är justerat så är det dags för AK5.

Övningsserierna löser av varandra, banan ligger mot en bergssida, luften står still och det känns som att vara i en gryta. Därav blir det extra viktigt att fylla på med vätska i den varma solen för att hålla koncentrationen på topp.

Marcus håller koll på avstånd men ser även till att de barn som nu börjar samlas inte kommer in på skjutbanan. De är där för att plocka upp tomhylsorna efter oss för att sedan kunna sälja metallen.

 

Övningarna rullar på och när vi är inne på sista svängen kommer det in två civilklädda herrar på skjutbanan. Det är polischefen och hans assistent som vill presentera sig och hälsa oss välkomna. Även här tar vi oss fram på lite franska, lite engelska men även det så beprövade kroppsspråket, vi verkar göra oss förstådda och alla är glada och nöjda när vi skiljs åt. De för att vi som svenskar är där och vi, för att vi får lov att nyttja banan.

Övningen avslutas, vi städar undan efter oss och barnen rusar in för att ta del av hylsorna. En av de större barnen markerar tydligt med en pinne som han drar längst marken för att  visa vilket som är hans område, ingen av de andra barnen vågar närma sig. Den spontana reaktionen är att man vill lägga sig i och fördela jämnt. Erfarenheten säger dock att det, tyvärr, bara gör det värre för de mer utsatta barnen när vi lämnat platsen.

Vi packar ihop våra saker och tar oss den varma resan tillbaka till camp Midgård.

 

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Det svenska FN-bidraget i Mali har under flera år utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. Nu har den svenska styrkan etablerat sig i staden Gao i landets östra delar, för att lösa andra uppgifter. Sedan tidigare finns och kommer även fortsättningsvis att finnas en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i Bamako.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *