Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Ett vaktpass på camp Estelle

Malistyrkan

Det är kolsvart ute, under de första sekunderna när man lämnar ljuset från byggnaden bakom sig känns det som att man inte ens skulle kunna se handen framför sig. Sakta börjar ögonen att vänja sig och om man tittar upp mot himlen så ser man dem, stjärnorna, först några och sen fler ju mer ögonen vänjer sig. Efter en liten stund är det som att man inte kan titta någonstans utan att se stjärnor. Det är en vacker syn och med den stjärnspäckade skyn och den ljumna varma luften är det där och då svårt att ta in att vi är i Mali, Afrika.

Vi har för kvällen på oss stridsutrustning, uniform, kroppsskydd, hjälm och vapen och är påväg mot vårt tilldelade postpass. Under den bekanta vägen dit passerar vi några mindre upplysta platser, där har folk samlats och småpratar efter dagens arbete. Plötsligt tas det av till höger, rakt in i mörkret, en pannlampa tänds och vägen uppenbarar sig mellan två hescos (byggda skyddsmurar). Det är inte första gången den här vaktkuren ska postas och man har med tiden lärt sig några genvägar.

Posten delas just nu av både soldater från Mali 12 och 13 och när vi kommer fram ur mörkret hälsas vi med glädje från gruppen som just ska avsluta sitt pass. De har suttit i fyra timmar och är nu sugna på att både få ta sig sin två minuters-dusch och att få i sig lite välförtjänt middag.

De lämnar över eftermiddagens händelser och ser till att vi har koll på läget. När de har gått så samlas vi och går igenom rutinerna. Detta görs varje gång så att ingenting faller mellan stolarna: vilka får släppas in, på vilket sätt det ska ske och om de får eskortera andra, var närmaste skydd finns, vilken utrustning som ska bäras av oss som sitter post, var vi har övrig utrustning och hur många gånger området ska patrulleras under tidsperioden vi är där. När alla har koll på allt så börjar de övriga förberedelserna, det där lilla extra som gör att det kan vara en ganska trevlig stund trots att arbetet sker på en lördagskväll. Väskan med egen dricka och kvällsnacks packas upp och läggs i kylen, någons mobil kopplas in och låg countrymusik börjar att strömma genom högtalaren. Det brottas lite om vem som får sitta i vilken stol då det är stor skillnad på bekvämlighetsgraden, det verkar som att det blir som det alltid blir och när stolfrågan väl är löst delas ansvar för de olika postdelarna ut.

De första timmarna passerar det en hel del människor som vill igenom grinden både till fots och med bil och arbetet flyter sakteligen på. Mellan uppgifterna märks det på samtalet att det här gänget har varit iväg tillsammans förut, det skrattas högt och berättas historier om svunna tider samtidigt som det smids planer för framtiden. Klockan springer iväg och det har blivit är dags att patrullera området. Mörkret är tätare ju längre från vakten man kommer och snart går det inte at ta sig fram utan att tända pannlampan. Häromdagen fick de sällskap av en herrelös hund som lyckats ta sig in på området men under denna kväll lyser den med sin frånvaro. Det är ett avbrott från vakten och ett uppdrag som även det ska lösas. Väl tillbaka fortsätter samtalen på samma sätt fram till dess att nästa gäng anländer. Passet är över och proceduren börjar om, det lämnas över på samma sätt som det togs emot och kvällen fortsätter, för de som precis startat enligt samma rutin som tidigare gäng och för de som klivit av med en promenad tillbaka till boendet där sängen och en god natts sömn hägrar.

 

Morgonen efter har soldater från gruppen Gustav Ceasar fått ett sex timmar långt vaktpass och passar på att spela en omgång kort mellan inpasseringarna i vakten.

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Det svenska FN-bidraget i Mali har under flera år utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. Nu har den svenska styrkan etablerat sig i staden Gao i landets östra delar, för att lösa andra uppgifter. Sedan tidigare finns och kommer även fortsättningsvis att finnas en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i Bamako.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *