OPERATION TÖM TIMBUKTU 4

I förra veckan lämnade den sista svenska materielen Timbuktu. Det var resultatet av flera månaders hård planering och ett flertal resor till Malistyrkans tidigare hemort i Mali. Nedan berättar transportbefälet Julia om den sista operationen för att slutföra avvecklingen av Sveriges styrkebidrag i Timbuktu.

”Det är nu, förhoppningsvis, sista gången vi åker till Timbuktu för att skicka fordon med flyg till både Gao och Sverige. Denna gång är vi en mindre skara som åker då allt är förberett från tidigare resor.

Det är jag i form av movcon (transportbefäl), en terminalsoldat, en sjuksköterska och tre vaktsoldater. Ett riktigt gott gäng där det skämtas om högt och lågt.

Under tidigare resor har vi varit flera som åkt, bland annat har mekaniker varit med och utgjort en viktig resurs då de reparerat ett flertal fordonen. Både Mali 12:s NSE i Bamako och huvudförbandet i Gao har bidragit med personal.

När vi landar in i Timbuktu på vår sista resa är det redan eftermiddag och det är en hel del som behöver lösas innan mörkret faller på. Det ska inhandlas vatten, kontrolleras att fordonen startar och morgondagens färdväg ska undersökas. Givetvis ska vi också få grepp om var närmaste bunker och skydd är om det skulle behövas.

Under förra resan hade vi flera mindre fordon som vi kunde röra oss med på den stora campen, men dessa fordon har likt lastbilarna skickats till Gao med den dåvarande luftbron. Det var flygplanstypen C-17 som då bistod oss. Det var för mig som ny inom transportledning en mycket lärorik resa där det inledningsvis fanns mer problem och frågor än det fanns svar. Men med hjälp från kollegor i både Mali och i Sverige löste det sig till det bästa. De efterlängtade lastbilarna kom till Gao.

TIMBUKTU ÄR TÖMT

Morgonen gryr i Timbuktu och det är svala vindar som möter oss på väg till frukosten. Idag ska specialfordonet K-loader lastas på en svensk C-130 Herkules som kommit ner för att ta den hem till Sverige. Planet landar enligt tid och allt är lugnt på flygplatsen. Vaktsoldaterna är våra ögon utåt medan jag samverkar med besättningen och terminalsoldaten kör på fordonet. Med fem centermeters vingelmån på varje sida kör terminalsoldaten Sophie upp K-loadern enligt lastmästarens instruktioner. Det är tajt men det går.

Det är en härlig känsla när de stänger lastrampen och de börjar taxa ut mot rullbanan. Ännu härligare är det när planet lättar från marken och får luft under vingarna. Anledningen till den härliga känslan är inte bara för att det nu är ett fordon närmare målet att tömma Timbuktu på materiel. Utan också för att K-loadern med alla sina hydralsystem har krånglat för oss under tidigare resor och det har också varit svårt att få till en flygtransport för detta stora och breda fordon. Men nu fungerade K-loadern tillräckligt bra för att köras fram och upp på lastrampen och det var en mycket rutinerad flygbesättning som lastat detta och andra fordon många gånger förut.

Dagen efter lyckades vi även att lasta det sista fordonet, en teleskoplastare. Glädjen var om möjligt ännu större när även detta flygplan fick luft under sina vingar och satte kurs mot Gao. På väg tillbaka till vårt boende gick vi förbi ”kiosken” och köpte varsin glass för att fira vårt arbete. Väl tillbaka i vårt AC-kylda boende tog vi några minuter och reflekterade över det utförda arbetet samtidigt som vi mumsade i oss våra glassar.

Operation TÖM TIMBUKTU är avklarad. Timbuktu är tömt.

Det är mer än en gång jag blivit imponerad av kollegornas kompetens och vilja till att lösa problem under de gångna resorna till Timbuktu. Många av de som varit med har varit unga men det har aldrig varit en begränsning. Var och en med sin utbildning och kompetens har ansvarat för att lösa de uppgifter de blivit tilldelade. Mekanikerna har reparerat fordon, terminalsoldaterna kört och lastat fordon på flera olika flyg. Vaktsoldaterna har bevakat och varit behjälpliga där de behövts. Den enda som inte jobbat är sjuksköterskan – och det är vi alla nöjda med.”

/Julia, transportbefäl, NSE Mali 12