Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Två tredjedelar tillryggalagda

Malistyrkan

Medaljering i Mali – och snart så också i Skövde,

”Rutinerna för Mali 10 har satt sig för länge sedan och Camp Nobel är ett mini-samhälle där de flesta vet sin uppgift. Visst kan hemlängtan göra sig påmind ibland men också en annan känsla – den att det här tar slut alldeles för fort. Så hur kommer det känns på Luciadagen, när vi står inför den sista uppgiften som förband: att medaljeras inför nära och kära?
När vi vet att det är slutet men också en början på något nytt.”
Mali 10:s vassaste skribent, Erika på Vakt&Eskort har den här gången försökt fånga ögonblicket som hägrar i en inte alltför avlägsen framtid.

”Det är den trettonde december. Morgonen är kylig. Kall av den fuktiga luften som samlats som vanligt kring Billingens höjd.
Vi står utanför och huttrar. Våra kroppar nära varandra. Jag känner värmen av dem genom uniformen. Trycker mig nära. Inte enbart för att stänga ute kylan. För att jag vill känna dem. Veta att de finns på riktigt, veta att de finns där. En sista gång.
Röken ur våra munnar. Blandas och blir till ett stort moln av andhämtning ovanför oss.
Vi tillsammans.
Hjärtat bultar och tårna fryser.

Luciamorgonen. Vi har vaknat till någons väckarklocka i logementet. Istället för natten går tunga fjät hörs ett grymtade i kanon. Gårdagens kontingentsmiddag var trevlig. Kanske lite väl trevlig för vissa.
Huvudvärken spränger som en för liten stjärngossestrut kring hjässan.
Oh, helga natt.
Upp och ut. Medaljceremonin väntar.
Denna sista stund tillsammans.

Vi har ungefär vaknat 165 gånger tillsammans i Afrika.
Vi har mött varandra med sömndruckna ögon på väg till hygienbarackerna.
Vi har borstat tänderna tillsammans, bajsat vägg i vägg och försökt att inte snäsa till varandra utan artigt säga ’God morgon’ och fråga ’Har du sovit gott?’.
Vi har ätit tillsammans, i matsalen, ur rödpåsen, på grillkvällarna på Maffes Veranda.
Vi har sett solnedgångar, översvämningar, sandstormar och överlevt oräkneliga dagar med gradantal så höga vi tidigare bara drömt om.
Vi har skrattat, blivit arga, blivit sams, aldrig förstått oss på, kanske gråtit tillsammans. Vi har lagat, packat, organiserat, ordnat, knappat och kört.
Vi har alla jobbat för samma sak. Varandra.

Tillbaka i kylan. Jag skrapar lite med tårna mot det tunna snötäcket på backen.

Tittar på dem som står runt mig. De har varit mig så nära de senaste månaderna och ändå så vet jag att det är de sista skälvande timmarna av samhörighet.
Sen upplöses vår konstellation och kommer aldrig vara den samma.
Vi försvinner bort från varandra och det vi hade är bara minnen.
Vemod. Det skulle man kunna känna.
Men också tacksamhet. Att jag tillåtit mig komma nära dessa människor trots att jag alltid vetat att det är tillfälligt.

Jag har vågat släppa in dem i mitt liv, gjort dem viktiga.
Alternativet har nog inte funnits.
Ensam är man mindre stark.
Vi skrattar när någon berättar en anekdot från de första veckorna på insatsutbildningen. Tänk så länge sedan det var.
Så mycket vi hunnit med.
Är vi klara?

Långt borta hör vi julmusik, eller kanske är det ett Luciatåg som gästar garnisonen.
Snart kommer vi gå in för att tilldelas en sista medalj. Tacken för vår tjänstgöring och vårt fredsbevarande arbete.
Men jag skulle också vilja tilldela ytterligare en medalj till alla.
Släpspännet skulle vara sandfärgat i botten, inlägg av guld och gul och blå som svenska flaggan och ha inskriptionen ’Tack för ditt bidrag som vän och kollega.’
Det känns faktiskt som en lika stor bedrift.”

Officiell blogg

Det svenska FN-bidraget i Mali består av en kontingent innehållande ett underrättelseförband och officerare som tjänstgör i olika staber. Som stöd till dessa finns en nationell stödenhet för logistik (NSE). Huvuddelen av den svenska styrkan är förlagd i Timbuktu och en mindre del i huvudstaden Bamako.

4 kommentarer

  • Sari Wrange 1 oktober 2019 17:34

    Wow! Tack för att vi här hemma kan få en inblick i er fantastiska gemenskap <3 Så fint och bra skrivet Erika <3

  • Rose-Marie 29 september 2019 15:33

    En tår kommer i mitt öga du kan verkligen beröra Erika

  • Johan 28 september 2019 14:31

    Vi älskar er - stay safe!

  • Bertan 28 september 2019 06:57

    Denna dag ett liv!
    Vemod och glädje i samma sekund
    Fint!!!

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *